torsdag, januari 18, 2007

Duellen: 90-talets största myt

Eftersom jag ännu inte listat ut hur man på ett tillfredsställande sätt lägger upp youtube-videos i sin blogg får jag vänta lite med dagens tänkta inlägg. Det gör inte så mycket, eftersom det idag är på dagen drygt sju år sen 90-talet övergick i 00-talet, och med lite perspektiv på det cyniska årtiondet är det nu läge att utse den största myten inom artistvärlden under dessa år. Artister blir ganska lätt myter. Gör något revolutionerande, ligg med Mick Jagger och dö ung, gärna i direktsändning, sen är saken biff. Men det är ändå något imponerande med de riktigt stora legenderna.

Det är inte många som verkligen klarar av en första rejäl utsållning. Visserligen är Mariah Carey känd för att hon kan sjunga lite och hon har nog sålt en och annan skiva men nu handlar det alltså om att vara en myt. Det ska mer till än så. Då räcker det inte med att vara sexsymbol och tonårspoprevivaldrottning, alltså får inte Britney Spears vara med när det hettar till heller. Nån från pojkbanden? Nej. Thom Yorke? Nej. De andra genrerna som är typsika för 90-talet då? Britpopen har börderna Gallagher men inte kan en engelsman vara en stor myt. Hiphopen? Hmm... Snoop Dogg kanske? Nja... The Notorious B.I.G då? Nu börjar det närma sig! Men ändå... när det kommer till kritan står det givetvis mellan den sanna gangsterrapparen 2Pac och "rockens räddare" och grungeikon Kurt Cobain. För att utse en vinnare krävs det en ordentlig genomgång av några viktiga faktorer.


Musik:
Cobain lyckades göra musik som berörde den sociala utbölingen lika mycket som radiolyssnaren. Det tycks som att vare sig man var eller är punkare, poppare, hiphoppare eller något anant så har man en relation till Coabin och Nirvana. Han nådde ut ordentligt. 10/10.
2Pac är olidligt stor inom hiphopen men ändå inte lika betydelsefull rent musikaliskt, det vill jag inte ge honom. Det är inte lika många som faktiskt hört hans musik (men så har jag ju inte särskilt mycket till övers för vanligt folk heller). 9/10.

Attityd:
Cobain hade slitna jeans, var deprimerad och hyllade halvobskyra band som The Vaselines och The Wipers. Jag tror han egentligen främst var till för utstötta människor som är besvikna på livet (till skillnad från Morrissey, som är till för utstötta människor som är besvikna på livet OCH inte kan få tjejer) men han hade som sagt stor effekt på de flesta. 10/10.
2Pac - Ung. Snygg. Talangfull. Stora guldkedjor. Oändlig streetcred. Han visste vad han snackade om. Den här killen var, som de säger, for rilla. 11/10.

Dödsfall:
Cobain tog livet av sig och lämnade efter sig ett självmordsbrev med rockcitat. Sorgligt såklart, men mytpoängen måste bli högsta möjliga. 10/10.
Att bli mördad i en beef (vi kör på den teorin) är om möjligt än mer mytskapande. 10/10.

Tröjor:
Här är det jämt skägg. De enda som syns lika mycket i tröjaffärerna är Bob Marley och samtliga hårdrocksgrupper. Båda får 10/10.

Fans:
Cobain fans överallt av alla sorter, många är rätt seriösa också. En googlesökning ger Kurt Cobain knappt 3 miljoner träffar och Nirvana 70 miljoner. 10/10 . (Fansen i sig får dock bara 4/10).
Det är många som är hängivna, men de är inte såå många ändå. Google ger oss 7 miljoner på både 2Pac och Tupac, vilket är fler än Cobain men klart färre än Nirvana. De fansen som väl är väger ändå upp rätt mycket, efersom det givetvis alltid är mycket mer rätt att vara ett hiphopfan än ett grungefan. 9/10.

Slutresultat: Kurt Cobain - 2Pac = 50 - 49


Grattis Kurt!

Min personliga favorit de här emellan är nog också Cobain. Han var en bra artist i en sunkig genre. 2Pac var en något överskattad artist (men ändå bra) i en bra genre. Cobain-2Pac = 8 - 7. Vem jag gillar mest i teorin är en annan sak. I teorin, Cobain - 2Pac = 6 - 10.


4 Comments:

At 11:10 fm, Anonymous Manne said...

Du glömde nämna att 2Pac hängde med självaste MC Hammer! Detta borde ge honom minst 2 stilpoäng.

 
At 12:40 em, Blogger Martin Janzon said...

Haha... Det VAR ju faktiskt rätt coolt, även om det låter väldigt ironisk.

 
At 8:41 em, Anonymous Mathilda said...

När jag läste "Duellen..." stod Johan, min kille, och tjuvläste över axeln. Jag förstår vad han håller på med när han överlägset säger "Ha! Jag har ju alltid sagt till dig att det bara är tjejer och bögar som lyssnar på Morrissey". Han var mallig när han fick det bekräftat. Damn you.

 
At 7:15 em, Blogger Martin Janzon said...

Fast Mathilda, jag älskar ju Morrissey. Det sorgliga faktumet är väl att jag är en utstött kille som inte kan få tjejer och därför gillar honom.

...Eller jag är ju inte utstött. Och tjejer kan jag väl få.. men inte de jag vill ha (och vad spelar det då för roll?). Damn dem!

 

Skicka en kommentar

<< Home