fredag, januari 04, 2008

60-talets bästa låtar pt IV

När jag slängde in låtar i mitt möjliga-låtar-till-60-talslistan-dokument kastade jag in allting som jag tänkte kanske släpptes det decenniumet. "Jag kollar upp det sen", tänkte jag, och gjorde därmed mitt största misstag sen den där dagen då jag inte vågade dansa med den snygga tjejen som kom fram till mig på dansgolvet, eftersom jag inte visste hur man gjorde riktigt. Det var flera år sen, men jag var lite kär i henne då, om jag minns rätt. Hon gick och hånglade med nån annan istället. Detta slappa jag-gör-det-sen-tänkande har resulterat i ytterligare ett låtmisstag från min sida. Men detta är sista gången, för nu har jag noga kollat igenom resten av skiten, och dra mig på en vagn om inte alltihopa släpptes för mellan 38 och 48 år sen. På plats 39 hittar vi numera plats 100.

Det kommer pratas vansinne, Gud och en hel del homosexualitet den här gången. Håll till godo.

40. Van Morrison - Brown Eyed Girl (1967)
En bagatell kan tyckas, men en bagatell som lyckas vara mysig, fin och upplyftande. Låter inte som så mycket för världen kanske, men ibland är det faktiskt det. Och det säger jag utan att vara gay.

39. Plats 100
Vi skjuter på allt ett snäpp upp igen, och slänger ni en ny på sistaplatsen. Lite pinsamt, för jag trodde Young Jeezy feat. R. Kelly's Go Getta släpptes sensommaren 1962, men ack, det var ju helt fel. Jimi Hendrix får istället bli glad över att hans lila droghistoria Purple Haze kommer in på listan. Det jag känner när jag hör låten är en stark övertygelse att han hade väldigt roligt, eller åtminstone kände en "skön känsla", när han skrev låten. Det smittar av sig.

38. Gloria Jones - Tainted Love (1964)
När vi ändå pratar om manlig homosexualitet passar det ju bra att prata lite om Soft Cell. Soft Cell har gjort en just soft version av den här låten, som jag minns det är den soft på ett dåligt sätt, och inte alls på det dansanta, maniska och souliga sättet som i det här fallet, med Gloria Jones. Livet är ju som bekant orättvist - det är ingen nyhet att stoppa pressarna för - och således är det helt logiskt att Soft Cells version fått vida mer uppmärksamhet än denna.

mp3-fil

37. The Girlfriends - My One and Only Jimmy Boy (1963)
Jag tror faktiskt att Gloria Jones var med i den här gruppen (alla Spectors flickor var ju med i Spectors grupper lite huller om buller, om jag förstått saken rätt). Gruppen kom inte så mycket längre än så här, även om det fanns mer inspelat material. När John F. Kennedy mördades fick bara lugna låtar spelas på radion så det blev inga fler Girlfriendssläpp efter det. Så kan det gå, men de ska vara rätt nöjda ändå, eftersom de hann få ur sig en av de rockigaste, wall of soundigaste och bästa girlgrouplåtarna från årtiondet.

mp3-fil

36. The Beach Boys - Good Vibrations (1966)
Det finns för få människor som är alldeles från vettet nuförtiden. Brian Wilson var ganska så från vettet. Han fick för sig att han skulle göra tidernas bästa musik - på riktigt. När Beatles släppte ganska hyfsad (stundtals till och med ganska bra) musik så skulle han inte vara sämre, utan bättre. När han nästan var på väg att lyckas göra typ världens bästa popmusik fick han fnatt på nåt sätt, och alltihopa gick i stöpet. Eller, inte alltihopa. Inte det här.

35. The Shangri-Las - Out in the Streets (1965)
Ännu en ledsam låt med vacker melodi av dödsflickorna i Shangri-Las.

34. John Coltrane - Part 3: Pursuance/Part 4: Psalm (1964)
På hela A Love Supreme spelar Coltrane inte bara åt Gud, utan som en gud. Inte behagligt, inte skönt, inte soft, inte trevligt, inte roligt, inte häftigt - bra. Verkligen bra. Så här känslosamt var det att ha en relation till Gud för Coltrane. Har nån sett var jag lagt min bibel?

33. Bob Dylan - Ballad of a Thin Man (1965)
Precis som Gud är rolig när Coltrane sysslar med honom, är surrealistiska och kafka-artade stämningar roliga när Dylan (och Kafka) sysslar med dem. Det är sannerligen nåt konstigt som pågår, och jag ställer mig på Mr. Jones sida här - jag fattar inte alls vad detta konstiga är. Det jag fattar är att Dylan spottar ur sig odödliga rader både här och där i denna låt. Svärdslukaren som säger "Here's your throat back, thanks for the loan", till exempel. Eller dvärgen som säger "You're a cow. Give me some milk, or else go home." Ändå är det den skumma helheten som gör det. Det mäktiga pianoriffet glöms inte bort i första taget heller.

youtubelänk

32. The Rolling Stones - Gimme Shelter (1969)
Jag funderade på om jag skulle ha med nån Rolling Stones-låt alls. Bandet är ju ett av världshistoriens mest överskattade och jag trodde ingen låt skulle platsa helt enkelt. Sen mindes jag Paint It Black, som inte är lika sunkig och dammig som mycket annat de gjort, utan lite mer mystisk och spännande. Kanske kommer den med, tänkte jag, och la den till samlingen av kanskelåtar. Under tiden lyssnade jag igenom resten av Stones' klassiker för att se om jag blivit äldre och tråkigare sen sist, och därmed kanske börjat uppskatta dem mer. Nå, så var inte riktigt fallet (jo, äldre och tråkigare har jag blivit, men inte börjat uppskatta Stones' klassiker), och jag avfärdade dem en efter en. Men så spelade jag den här, och blev alldeles förundrad. Det är alltså sant! Rolling Stones har gjort en genuint bra låt! Merry Claytons sång är fantastisk. Vad man än jämför med, så är det ju faktiskt bra på riktigt. Det, mina damer och herrar, är värt att stoppa pressarna för.

31. Bob Dylan - Like a Rolling Stone (1965)
Jaja, men jag kan ju inte sätta mig på tvären bara för att vara annorlunda. Jag måste ju vara ärlig.

30. The Beatles - Happiness is a Warm Gun (1968)
Världens kanske mest ojämna skiva nånsin har ett fleratal strålande låtar, där min favorit tydligen är den här låten, och inte While My Guitar Gently Weeps, som jag först trodde. Jag kan inte säga nåt om Beatles som du inte kan säga själv, så jag berättar en rolig anekdot istället: Allas vår Charles Manson tolkade skivtiteln (The White Album) som att det var dags att starta raskrig. Jag tycker någon borde sagt åt honom att spänna av lite, och bjudit honom på ganja.

29. Elvis Presley - Suspicious Minds (1969)
Det är inte bara för att jag är kär i Amanda Jensen som jag gillar den här låten. Dessutom inföll ju min Elvisperiod när jag bara var ett glatt litet barn, så det här är en favorit som hängt i länge. Så här brukar det gå till: Jag surfar in på youtube och tittar när Amanda framför den, blir förstås kär och tycker det är bra och allting sånt där, och tänker sen att jag kanske borde kolla in orginalet. Det är då jag inser vilken ikon Elvis är, för inte bara är han så mycket bättre än Amanda, utan dessutom ännu sexigare. Vilket, hands down, får ses som en jävla bedrift.

Om jag vore bög, så... och så vidare.

youtubelänk

28. Led Zeppelin - Babe, I'm Gonna Leave You (1969)
Det som skiljer Led Zeppelin från andra tidiga hårdrockspionjärer är framförallt mystiken. Det är svårt att inte tänka obskyra folkmyter, ockulta skrifter och fantasyskogar när man hör dem. Det låter på förhand ganska tveksamt, jag vet, men det blir rätt spännande. I den här låten bryts det stämningsfulla gitarrplocket av med en av mina favoritriff inom rockmusiken. Robert Plant ylar ut att han ska lämna dig med Jimmy Page och John Bonhams tunga, drivande ackompanjemang i förgrunden.

27. The Beach Boys - Don't Worry Baby (1964)
Det är som vanligt med Beach Boys: fantastisk melodi, harmoni och arrangemang. Trösterik sång dessutom. Brian Wilson sa att han med den här låten ville fånga essensen i hans favoritlåt Be My Baby. Jag tycker de är ganska olika vad gäller vilka känslor de framkallar, men båda är lika bra. Nästan.

26. The Temptations - Get Ready (1966)
Gör dig redo för Temptations klart bästa låt. Rösten är mjuk som honung blandat med smör. Magiskt.

25. The Velvet Underground - Venus in Furs (1967)
Inte musiken man sätter på efter att far har läst julevangeliet och innan det är dags för julklappsutdelningen kanske, med tanke på låtens lätt skräckfyllda, dekadenta, sadistiska och mörka karaktär. När John Cale spelar på fiolen låter det mer som att han vässar en machete, och temat för det hela är åtminstone i mina öron något av det mest fundamentalt mänskliga: Ångest.

24. The Beach Boys - I Get Around (1964)
Jag minns så väl när Jazz-Janne spelade den här på musikhistorian för några år sen. Glädjen lyster ur ögonen på honom när han berättade hur mycket han gillade låten och hur han älskade att de bara sjöng om att åka runt i bilar och ragga tjejer, typ. Det var min ingång till icke-Pet Sounds-Beach Boys och idag skulle samma begeistring lysa ur mina ögon om jag fick chansen att försöka övertala ett gäng kids om att det är bättre att lyssna på det här än handledsskärarmusik. Don't Worry Baby var b-sida till den här singeln. Skaplig singel.

23. Toots & the Maytals - Pressure Drop (1969)
Förmodligen världens bästa reggaelåt. Lyssna när han sjunger, det är så kärleksfullt passionerat. Jag älskar den rösten.

22. The Four Tops - It's the Same Old Song (1965)
Så fort den här låten går igång uppstår en bitterljuv romantisk känsla i mig. Ni vet, man ler, men vrider sig samtidigt i längstansfyllda kroppssnurrar. Det är som med en hel del god indiepop, musiken är glad men texten ledsam. En fantastisk kontrast när det fungerar. Såklart också dansvänlig.

21. Nico - These Days (1967)
Låten skrevs av en sextonårig Jackson Browne men släpptes först av Nico. Hennes återhållsamma sorgsenhet berör mig djupt. Det är svårt att avgöra om hon är uppgiven eller fridfull, eller båda. Hon har slutat drömma, hon pratar inte så mycket längre, hon vågar inte satsa på den romantiska kärleken längre. Samtidigt får man lite känslan av att det är ett medvetet val, att hon inte vill leva sådär längre, och att hon trivs nu. Men den känslan är inte dominerande, och när jag, som fortfarande är ung och dum, känner med i låten är det något sorgset helt klart. Aldrig har illusionslöshet låtit så vackert.

mp3-fil

10 Comments:

At 3:55 em, Anonymous stjärnfall said...

bara så att du vet: jag diggar din blogg, stenhårt dessutom!

ballad of a thin man är bara fantastisk, och det glädjer mig att du tog med led zeppelins baby i'm gonna leave you. däremot håller jag inte med om att the white album är ojämn - ett av the beatles absolut bästa, enligt mig!

 
At 11:30 fm, Blogger Martin Janzon said...

tack så mycket, o stjärnfall!

nu är ju jag av den åsikten att alla beatles skivor är mer eller mindre ojämna, men white album tar nog ändå priset av ojämnhet. så där går våra åsikter isär, helt klart. obla-di obla-da?

 
At 12:32 em, Blogger M said...

Vad finns det mer för bra reggae jag kan lyssna in mig på inför den inspelning jag ska göra i helgen?

 
At 12:55 em, Blogger Martin Janzon said...

för reggae, se:
http://sunvalley.wordpress.com/2007/11/29/tidernas-basta-reggaeskivor/

 
At 11:58 em, Blogger M said...

gött, mp3-länkarna funkar inte föresten

 
At 12:27 em, Blogger Martin Janzon said...

M: DU funkar inte. mp3-filerna fungerar alldeles utmärkt, i alla fall på superdatorn jag sitter på nu. och jag tror inte det hänger så mycket på den.

 
At 9:50 fm, Anonymous Anonym said...

When applied in cool, wet weather, it can cause burning of
the leaves and the russeting of fruit. So, I propose to you that you might want to consider doing your own organic gardening right in your own back yard.
Without fertilizing additives (natural or chemical), plants will
be stunted and unhealthy.

my page stonecutter

 
At 6:17 em, Anonymous Anonym said...

With a 60 day maturity, turnips need to be in the ground by August 15.
Place organic kitchen waste, as well as yard waste such as grass clippings, leaves,
and the like into a compost bin. In this same respect, mulch aids in the prevention of soil splashing onto plants.



Feel free to surf to my web site; mulching

 
At 7:45 em, Anonymous Anonym said...

If one innocently applies an insufficient amount of sealer on a very porous concrete material, the said material may not be effective at all.

The estimate you receive will be based on the number of skips you need,
what size skip you want, and how long you plan to keep it.
Repairing larger cracks or holes in driveways takes a little more time
and preparation.

 
At 8:52 fm, Anonymous Anonym said...

So there are many virtual airlines that you can choose from and be their management.
Even recommended system specs had difficulties coping with the games demands on first launch when flying over the more substantial town locations.

However, such training programs are tough to wave
through since it require tons of learning patience and willingness to proven one’s innate skills.
The history of diamond simulants starts with the history
of real diamonds which have to be known and treasured before some
enterprising person gets around to imitating them with a cheap
substitute. It features its own unique economy in which
players can buy and sell things they make and so on, several real world companies are actually getting into the game to offer
services, such as H&R Block.

my web blog: simulator

 

Skicka en kommentar

<< Home