torsdag, oktober 15, 2009

90-talets bästa låtar pt II


80. My Bloody Valentine - Only Shallow (1991)
Loveless är namnet på en av 90-talets mest överskattade skivor i indievärlden. Shoegaze har förvisso ingen särskilt hög status, men My Bloody Valentine är allmänt ansett vara världens i särklass bästa musikskapare genom tiderna, Mozart och Kung David inkluderade. Det har förbryllat mig lite - eller rättare sagt mycket - men senaste gången jag lyssnade på skivan (det händer som ni förstår inte särskilt ofta, men jag inser ju att jag missat nåt så jag ger den en chans nångång per år ungefär) lät det faktiskt ganska stämningsfullt. Jag stod på en busshållsplats och tittade ner på mina smutsiga gympaskor. Ljuset från gatlampan var av det där gulaktiga, dämpade slaget. En ung tonåring stod uttråkad bredvid mig. Det är då man ska lyssna på My Bloody Valentine.

Bästa låten från skivan är den låten jag alltid har gillat mest, den som verkligen satt sig. Only Shallow är överöst med gitarrer och det, hör och häpna, på ett bra sätt. Gitarrmattan skapar ett slags hypnos, och låten lyckas vara både drömmande och lite in your face samtidigt.

youtubelänk


79. Digital Underground - Heartbeat Props (1991)
Jag har sett ett klipp med kung Biggie där han med tåren i ögat säger något i stil med "whatever happened to rap? It was supposed to be fun" och jag satt förstås och bölade med min Biggienäsduk full av snor och gråt. Men i alla fall, jag förstår honom, även om jag gillar gangstarap så finns det nåt befriande charmigt och glädjefullt med viss rap som tyvärr blev alltmer sällsynt ju längre 90-talet led. Heartbeat Props är en ren fest för öronen och kroppen. Ingen politik. Inget subtilt mästerverk du måste läsa en bok för att förstå. Det är bara att trycka play, kanske höja ett litet snäpp och sen bjuda in kompisarna.


78. Primal Scream - Movin On Up (1991)
Som alla skivor det sägs att man antingen älskar eller hatar, så tycker jag att även Screamadelica placerar sig nånstans mittemellan. Stundtals sömnig, men visst finns det ett par lyckopiller. Movin On Up är det bästa exemplet. Den skiljer sig radikalt från Primal Screamlåten som gästade min 80-talslista, de har här gjort en kovändning värdig nästan vilken politiker som helst. Skramlig enminutsindie har blivit smått episk dansgolvsgospel och jag gillar det förstås, kärlek som gospel ändå är.

youtubelänk

77. A Tribe Called Quest - Luck of Lucien (1990)
Jag är trött och mår lite dåligt. Luck of Lucien läker alldeles lagom mycket med sitt mjuka anslag, sin kärleksfulla och lätt humoristiska ton. Bort med alla hårda och kalla människor. Jag orkar inte med er.

youtubelänk

76. Pavement - Summer Babe (1992)
Att välja Summer Babe av Pavement på en sån här lista är nog lite som att välja Blowin in the Wind av Bob Dylan. De som förstår Pavement ler och skakar på huvudet. Jag är inget Pavementfan, jag förstår dem inte. Jag har testat lite, men det har inte satt sig. Kritiken mot dem är väl den vanliga: låter halvfärdigt, slappt och inte särskilt slagkraftigt. Men när Stephen Malkmus sjunger "I've got a lot of things I want to sell, but... not here babe! Tortuuuuuuure!" då ryser jag och inser att bandet även i min värld har åtminstone en riktigt stor stund. Det här är en helfärdig låt. Är den slapp är det på ett bra sätt (och det finns bra slappa sätt, se bara på Crazy Horse - världens slappaste band). Slagkraftig? Oh yes, oh yes.

youtubelänk

75. Daft Punk - Around the World (1997)
Jag har dissat en hel del elektronisk musik från 90-talet märker jag, men då tänker jag inte alls på att Daft Punk faktiskt både sysslar med elektronisk musik och var aktiva detta årtionde. De är liksom ett alldeles självklart band, utanför tid och genrebestämningar. Hippa bland rockarna och samplade av hiphopparna. Bakgrundsmusik, dansgolvsmusik, hörlurarmusik. Datanördsmusik, musikrecensentsmusik, ungdomsmusik, gubb- o gummusik. Daft Punk är så mycket att jag inte tänker på att de också har en specifik plats i musikhistorien. En mycket välförtjänt plats. När det gället låtar då: Around the World eller Da Funk? Det är en fråga om syfte och behov, som Björn Borg (visst var det han?) skulle ha sagt.

youtubelänk

74. Weezer - Buddy Holly (1994)
När jag var på en konsert med Jeremy Jay så blev huvudpersonen själv kär i en kompis till en av mina kompisar. Det gjorde förstås att vi var tvugna att hänga med honom och bandet halva natten (vi lyckades till slut slinka ifrån då de inte hade mycket att bjuda på och inte var särskilt roliga) och när man hänger så pratar man förstås. Det tog ungefär en minut för oss att komma in på Buddy Holly - nej, jag minns inte hur - men det tog en himla massa minuter att komma ut ur Buddy Holly. Vi gick och sjöng på den (rättning: de sjöng, jag utsöndrade ljud) hela vägen till hotellet. Det var en fin stund och ett bevis på att popmusik förbrödrar och är ett universellt språk, eller vad det nu är man brukar säga om fotboll.

Det kan också ha varit ett bevis på att Weezer trots allt är ett större band än Jeremy Jay.

youtubelänk

73. Cocteau Twins - Heaven or Las Vegas (1990)
När jag hör termen dream pop så tänker jag på Cocteau Twins. Jag menar det alltså bokstavligt; så fort jag hör orden "dream pop" så följer tanken "Cocteau Twins". Orsak och verkan. Det ena följer logiskt på det andra. Inget annat tänker jag. Cocteau Twins ÄR drömska. Cocteau Twins ÄR pop. Ni som läst bloggen ett tag vet att jag är full av kärlek för pop. Ni vet också att jag är full av drömmar (och usel på handlingar, Gud - eller Sture Dahlström - hjälpe mig). Finns det ens en teoretisk möjlighet att jag inte skulle gilla detta band? Hm. Nej.

youtubelänk

72. The Roots - The Next Movement (1999)
Roots är älskade av alla. Av hiphopskallarna. Av indiesarna. Av musikermänniskor. Säkert av Obama också, jag svär. De är kompetenta, spelar instrumenten på riktigt och de har streetcred. De anses intelligenta och musikaliskt uppfinningsrika. Politiskt korrekta på gränsen till löjets gräns kan således tyckas. Jaja. Lyssna på The Next Movement och säg sedan om du bryr dig ett skit huruvida Roots är PK eller ej, huruvida de är hippa eller ej, relevanta eller ej. Musik är så mycket mer än bara musik, det är förvisso sant... men nej förresten, med ett sådant här beat så är musik fan bara musik ändå.

youtubelänk


71. Dr Dre - Let Me Ride (1992)
En lång, lugn, bakåtlutad syntslinga. Ackompanjerad av en funkig basgång. Taktfast trumljud. Små melodislingor och detaljer här och där. Resultatet blev helt fantastiskt, resultatet blev farlig funk för baksäten. Dr Dre visade med The Chronic att han var ett musikaliskt geni och han visade med sin introduktion av Snoop Dogg att han hade utsökt fingertoppskänsla. Snoop är i sanning ett fullständigt unikum. Han får Tillbakalutad Tillbakalutadsson att verka som en hysterisk heroinjunkie som inte fått i sig nåt på flera dagar. Han får genren chill out att låta som en atombombsexplosion i en instrumentfabrik. Snoop hade hetat Smooth i mellannamn om det inte hade gett honom livstids fängelse för olaga underdrift. Ni förstår vad jag menar. När han rappar över g-funk är det Den Perfekta Kombinationen av Röst och Musik.

youtubelänk

70. The Notorious B.I.G - Sky's the Limit (1997)
Biggies mogna låt. Den där han tänker tillbaka på sin ungdom, reminissar över sitt liv som det varit från barndomen fram tills den situation han befann sig i när han spelade in låten. Det är fint och rörande, vilket Puff Daddys stämningsfulla produktion också bidrar starkt till. Biggie själv briljerar förstås, som alltid. Ibland önskar jag faktiskt att han hade spelat in fler såna här blödiga självbiografilåtar. Jag önskar i och för sig att han hade spelat in fler låtar om sex och våld också. Jag önskar nog helt enkelt att han hade spelat in fler låtar.

youtubelänk


69. Ol' Dirty Bastard (feat. Kelis) - Got Your Money (1999)
Poesi? Äsch. Det är väl bara att säga vad man menar, ibland behövs faktiskt inga Talib Kweliska formuleringar. Rimma snyggt? Äsch. Rimma på samma ord som raden innan så blir det lätt och bra. "I don't have no trouble with you fucking me/But I have a litte problem with you not fucking me." Ja, det är väl precis så det är. Genialt i sin enkelhet. Och låten? Det är en hit, baby. Neptunes bakom spakarna. Med världens häftigaste Kelis i refrängen.

Sen att ODB var så legendariskt skön att allt han tog sig för är coolare än vad Oasis trodde att Wayfarers var, ja det kan förstås inverka på mitt positiva omdöme om helheten.

youtubelänk

68. Big Pun - Still Not a Player (1998)
Big Pun var ingen player, han låg bara runt väldigt mycket. Han var heller inget geni, han var bara en riktigt sjukt bra rappare. Han var dock sanslöst fet, och det var det som tog livet av honom. Varför hans död är något värt att sörja inser ni om ni klickar på länken nedan.

youtubelänk

67. Mariah Carey - Fantasy (1995)
Det här var en otroligt bra låt redan när den hette Genius of Love och det var Tom Tom Club som framförde den ("James Brooown, Jaaaames Brown!") men låten byggde nästan helt på sitt fantastiska beat, så det är föga förvånande att någon valde att utnyttja det som grund för en ny låt. Jag har svårt att komma på nåt bättre sätt att använda det på än att låta Mariah Carey uttrycka sina drömmar om kärlek ovanpå det. Denna röst, denna kvinna. Det här är en låt för våren lika mycket som vilken Håkan Hellströmlåt som helst.

youtubelänk

66. D'Angelo - Cruisin' (1995)
D'Angelo är en modern Marvin Gaye. Samma silkeslena soulröst, (nästan) samma förföriska sätt att uttala viktiga ord som "love"och "baby". När refrängen smyger sig fram i den här låten, "We're gonna fly away, glad you go my way, I love it when we're cruisin together...", ja, då blir jag kär. Kanske i en flicka. Kanske i D'Angelo. Något alldeles ljuvligt är det i alla fall som jag blir kär i.

youtubelänk

65. Solace - My Brightest Star (1992?)
Denna och ytterligare ett litet gäng popsmycken som kommer dyka upp på den här listan känner jag till och älskar tack vare Rebecka. Jag vill bara så här offentligt framföra ett tack till henne. Den här låten kan nog vara jobbigt svår att få tag i, men gör ett gediget försök. Det är det värt. Jag kan skicka på msn förresten. Ni måste höra när hon sjunger "I love my Bobby more than anything else in the world." Ni måste höra den enkla melodin framförd på en lika enkel keyboard. Det är så hjärtskärande fint. Ni måste.

64. A Tribe Called Quest - Award Tour (1993)
"When was the last time you heard that Phihe was sloppy?" undrar han-är-så-dålig-men-så-söööt-att-vi-gillar-honom-ändå-rapparen Phife Dawg. Svaret är väl att vi hört honom vara slapp på ungefär varje låt han medverkat i, men här sköter han sig oväntat bra. Sen så är han ju verkligen charmig. Eller är det låten som är ovanligt bra? Refrängbabblandet är som honung, beatet sitter perfekt, varenda sampling är en njutning. ATCQ's bästa låt? Det är verkligen inte helt omöjligt, mina damer och herrar.

youtubelänk

63. Aphex Twin - Alberto Balsalm (1994)
Inannas favoritlåt är i sanning en mycket vacker och märklig skapelse. Med en melodi som skulle kunna få en staty att fälla en tår ledsagar Aphex Twin oss igenom ett musiklandskap som förmedlar sån skönhet att det enda jag kan göra är att trycka repeat om och om igen, trots att det bara är några få timmar kvar tills jag ska upp och jobba. Det här är konstmusik. Stor, verklig musik.

youtubelänk


62. Yo La Tengo - Stockholm Syndrome (1997)
Yo La Tengo är ett stundtals fantastiskt band, men tyvärr blir de alltför ofta för expermintella, långdragna och gnissliga för sitt eget bästa. Jag vill ha mina poplåtar klara, tydliga, hjärtskärande och otvetydigt fantastiska. Det ska inte behövas speciella hörlurar, inga öronproppar, ingen musikutbildning och ingen hjärntvätt ("tiominuterslåtar med endast rundgång är bra!") för att uppsaktta god musik. Stockholm Symdrome är precis vad jag vill ha från gruppen, utan den hade jag kanske aldrig ens kollat upp andra Yo La Tengo-album. Fortfarande har inget de gjort överträffat denna popjuvel, även om ett par låtar från framförallt samma skiva (I Can Hear the Heart Beating as One) kommit nära.

youtubelänk

61. GZA - Gold (1995)
Liquid Swords är så hemskt jämn att jag knappt vet vilken dag i veckan det är. Jag blir alldeles förvirrad. Hur ska man kunna välja låtar från den? Ska bara en låt vara med? Ska jag fylla kvoten med fem låtar? Ska ingen låt med? Nej, det går inte. Jag fick lyssna om på skivan flera gånger inför denna lista för att kunna sortera ut några som stod över de andra något. Skulle jag lyssna idag skulle jag säkert ändra mig. Men en sak är lika säker som att jag har slut på rena kalsonger: Gold är sanslöst bra. Skräck. Spänning. Spöklika ahhhh-körer. Se till att ha numret till mamma inom räckhåll.

youtubelänk

34 Comments:

At 6:48 em, Blogger inanna said...

Jag börjar med de låtar jag hört sen tidigare:

78) Movin On Up skulle nog hamna strax utanför mín hundralista om jag skulle göra en sån - så absolut, kanonbra val.

MEN... att du redan med formuleringen "...är det bästa exemplet" är mest bara ignorant. Jag antar att du aldrig har hört "Higher Than The Sun", annars kan jag inte hitta någon rimlig förklaring till att den inte är med på din lista.

 
At 6:52 em, Blogger inanna said...

75) Around the world - bra val, absolut. Skulle lätt vara med på min lista också. Men vem tvingar dig att välja mellan två DP-låtar? För mig är det uppenbart att även Da Funk (deras bästa låt, hela slo-mo-housegrejen, hela SNES-funkkänslan) skulle vara med, liksom Musique och förmodligen även Alive och Revolution 909.

Men för att återgå till Around The World. Absolut. Fantastisk låt.

 
At 6:56 em, Blogger inanna said...

74) Buddy Holly. Skämtar du? På allvar? Är inte det en novelty-låt bara? Visst, som guilty pleasure kanske? Men är den inte lite väl cheesy?

 
At 7:01 em, Blogger inanna said...

71) Let Me Ride. Skön låt absolut. Det är nåt speciellt med Snoop när han får rätt beat. Då är han mer avslappnad än någon annan (möjligtvis undantaget Ma$e). Och förmodligen coolast av alla. Synd bara att han är så uttjatad.

 
At 7:04 em, Blogger inanna said...

70. Biggie är nästan alltid bra, men refrängen i den är ju lite väl sliskig. Jag kommer inte ihåg versen så bra, så jag återkommer med en kommentar till när jag lyssnat på den.

 
At 7:08 em, Blogger inanna said...

69 - Got your money. Bra låt absolut - men inte någon topphundralåt. Tidlös men lite profillös danshiphop. Det sticker liksom inte ut någonting någonstans - trots närvaron av ODB.

 
At 7:12 em, Blogger inanna said...

67 - Fantasy. HÄR kommer ju ODB-låten nr 1 (förutom Funkstörungremixen på "Reunited" som jag redan skrivit om)

Skönheten och odjuret. Blandningen av de två är ju själva grejen. Och beatet är ju oantastligt.

 
At 7:15 em, Blogger inanna said...

63 - Alberto Balsalm. Någon gång ska jag skriva en tjock bok om den här låten. Världens bästa låt alla kategorier. Den där låten som gör dig förlåten för alla konstiga placeringar.

 
At 7:17 em, Blogger inanna said...

61: Absolut, bra låt från den kanske bästa hiphopskivan av alla. Mina favoriter är trilogin 4th Chamber, Shadowboxin och Killah Hills 10304 men den här funkar den med.

 
At 8:14 em, Blogger Johannes Soldal said...

Videon till "Got your money" var skön. Blaxploitation och stiligt klädda r'n'b-grupper. Man bara väntar på att Melvin Van Peebles eller Pam Grier ska dyka upp. (Det gör de inte, eller?)

Fina ATCQ-val! Jag skulle inte ha valt "Heartbeat Props" av Digital Underground; det finns åtminstone två bättre DU-låtar, men det kanske kommer mer. (?) Weezer har jag aldrig lyssnat på, jag har alltid blandat ihop dem med Wheatus, men det kanske är samma sak? Men nu ser jag att Weezer har gjort "Keep Fishing", den gillade jag för några år sedan. Guilty pleasures eller inte. Och kul att Big Pun är med! Jag skulle kanske inte ha valt att ha med honom på min lista, men ändå. "Fantasy" är jag också väldigt tveksam till, Mariah Carey till trots. Detsamma (men i lite mindre grad) gäller Pavement och Aphex Twin. Bra låtar, men kanske inte så här bra.

"Around the World" är givetvis självskriven. Och Biggie är Biggie. Allt för nu! :)

 
At 10:42 em, Anonymous karl said...

Eftersom jag inte är nog kunnig för att uttala mig om allt så undviker jag det.

Loveless är sehr, sehr överskattad, spot on där! Möjligen hade man (om man hade varit shoegazefantast) kunnat peta in "to here knows when", men det är mycket tveksamt. intressant annars att seagull är med, det MÅSTE betyda att jag får se vapour trail, Rides överlägset bästa låt. eller så älskar du bara drömmarlåtar att sova till, vilket vapour trail bara kanske till viss del är. i så fall så vore det nästan kriminellt (genomtöntigt uttryck egentligen, jag vet) att inte ta med machine gun med slowdive.

aja, du ska få slippa mitt shoegaze-tjat ett tag.

precis som inanna måste jag ändå påtala vikten av att du har med "higher than the sun", som utan tvekar sopar banan med movin on up. movin on up känns väl ändå lika banal som vilken 90-tals-britpop/gitarrdänga som helst? eller är jag ute och cyklar? ändå har jag lyssnat genom screamadelica ett antal ggr.

d'angelo och marvin gaye, intressant jämförelse,det måste ju betyda att den förstnämnde är värd ännu en genomlyssning.

och justja, kul att du har med heaven or las vegas.

 
At 11:26 fm, Anonymous Gordon Cole said...

Martin, jag måste stämma in i Higher than the sun-kören. Hoppas den har en topp 10-placering, annars är du ute på djupt vatten.

 
At 3:53 em, Blogger Martin Janzon said...

Inanna:
Föredömligt kommenterande, mycket bra. Jag har hört Higher than the Sun, så mycket kan jag säga. Var det för länge sen? Har jag missbedömt låten? Eller är låten faktiskt inte så bra som ni säger? Låtsas jag kanske rentav bara att jag inte kommer ha med den för att sedan låta den dyka upp på topp 5? Frågor frågor.

Vad gäller Daft Punk så kanske Da Funk borde med, men jag kan verkligen inte komma på nån mer låt från Homework som skulle kunna platsa.

Ang. Buddy Holly: Cheesy är bra.
Ang. Fantasy: Även utan ODB är låten helt fatastisk.
Ang. Alberto Balsam: Då kommer jag läsa den boken.

Johannes:
Tveksam till Fantasy? Det låter inte bra. Det ska väl bara kännas direkt i magen att det är en bra låt? Men visst, man får tycka som man vill. (A.k.a Vill man tycka att jorden är platt så får man väl det...)

Vad gäller ATCQ-valen förresten, visst är det rätt val? De känns helt rätt. Eller finns det nån annan (som isf kanske kommer dyka upp senare, sånt vet man förstås aldrig) som borde med? Bonita Applebum? Nåt från Low End Theory?

karl:
Jag vill ju inte avslöja för mycket, men intressant att ta del av dina shoegazetankar. Och ja, visst är Loveless överskattad alltid.

Det är förstås inte säkert att nån som gillar Gaye också kommer gilla D'Angelo, men det är helt klart värt ett försök och likheter finns, det tycker iaf jag.

gordon cole:
Suck, jag har förstått att ni alla pillar på er själva till Higher than the Sun... Den är bra så klart, visst, men var är gospeln där som finns i slutet av låtar som Movin On Up och Come Together?

 
At 2:11 fm, Anonymous Kowalski said...

Nu är jag smått onykter (läs packad), så jag borde kanske inte kommentera. Men angående Genius, underbart att han är med med två låtar hitills. Men alla vet ju att Killah Hils 10304 är den bästa låten på plattan, så den borde dyka upp strax framför Shadowboxin och 4th Chamer för att packa kvoten. Bara inte du viker dej för Killah Priest-promotion-skitlåten BIBLE. Men jag litar på dej.
Hoppas bara att fem låtar från Cuban Linx dyker upp. Den förtjänar det. Och Brooklyn Zoo, nu när vi snackar Wu Tang.
Mycket hiphop. Jag ska lyssna igenom allt imorgon när mitt huvud gör ont.

 
At 8:53 em, Blogger Martin Janzon said...

Kowalski:
Jag var ännu mer onykter än dig igår. En av årets stora missbedömningar, men så går det väl när man går på drinkfest.

Vilka låtar från Wu's gemensamma plattor vill du se då?

Jag ska nog kolla igenom dina decennielistor lite mer strukturerat och kolla upp det jag missat nu, eller snart åtminstone. Tänker du också ta dig ändå fram till 00-talet?

 
At 8:54 em, Blogger Martin Janzon said...

Jag kan förstås inte veta hur onykter du var förresten... det var bara en kvalificerad gissning.

 
At 7:23 fm, Blogger Gabriel Larsson said...

Kul att du tog med en av de samsta latarna pa Loveless, ska bli oerhort spannande att se hur hogt du har placerat ovriga MBV-latar. Loveless? Overskattad? Nej, nej, NEJ!

Och sa vill jag garna lasa annu fler Cocteau Twins-hyllningar, tack.

 
At 8:08 fm, Blogger inanna said...

80) Only Shallow

Jag kan inte förstå poängen med sån här musik. Den funkar inte att dansa till, den funkar inte att ligga till, den funkar inte av läsa till, den funkar inte att softa till...

Och när jag lyssnar på det enbart för att lyssna på det - då känns det som att huvudvärken närmar sig.

När lyssnar man på sånt här? Och i vilket syfte?

 
At 8:12 fm, Blogger inanna said...

79) Heartbeat Props

Du får skicka över låten om du vill att jag ska bedöma den. Inte för att jag tror att jag kommer gilla den. Digital Underground är ett fantastiskt namn, men jag tänker bara på oseriösa lösnäsor.

 
At 8:20 fm, Blogger inanna said...

77) Luck Of Lucien
&
64) Award Tour

Alltså, jag vet att man ska gilla ATCQ men jag tycker sånt här bara är tråkigt och billigt. Visst flowar de bra, (i synnerhet Phife i Award Tour) men det ger ingenting. Jag ska länka en bra ATCQ-låt i min blogg. En som är rolig att lyssna på och som man blir glad av.

 
At 11:37 fm, Blogger inanna said...

76) Jag stängde av efter 20 sekunder. Inte min grej.

 
At 11:47 fm, Blogger inanna said...

73) Heaven or Las Vegas.

Bra låt. Egentligen inte min grej, med det är nånting där som fångar mig. Några fler tips på låtar med Cocteau Twins?

 
At 11:48 fm, Blogger inanna said...

72) The Next Movement. Rätt intetsägande va? Inte min hiphop.

 
At 12:50 em, Anonymous Kowalski said...

Min topp tio Wu:

1. ODB - Brooklyn Zoo
2. Raekwon - Knuckleheadz
3. Method Man - Bring the Pain
4. Genius - Liquid Swords
5. Wu - Method Man
6. Raekwon - Glaciers of Ice
7. Ghostface - Wildflower
8. Odb - Cuttin Headz
9. Odb - Proteck ya Neck II the Zoo
10. Ghostface - Winter Warz

Ungefär.
Borde alla platsa nånstans...

Angående 80 & 90-tals listorna så kommer dom nån dag. Men nu är det mest film som gäller.

Och 90-talets bästa låt kan jag ju hålla för mej själv än så länge. Men låten början på F. =)

 
At 10:11 em, Blogger R said...

ÅH, Solace! Jag är självklart stolt över att ha ett finger med i spelet när det gäller den där fantastiska låten. Det var så lite, så.

Bra lista annars, vill jag mena, även om "Summer Babe" SÅKLART är fel Pavement-låt. Håller med Gabriel om "Loveless" också. The fuck, Martin?! "When You Sleep"!

 
At 4:18 em, Blogger Martin Janzon said...

Gabriel: Så Australien har inte fått dig att inse att den SANNA popen stavas Go-Betweens och Triffids (som ju har mycket mer att komma med än de tre, fyra låtarna vi gick runt på förra hösten - inte bara från de två toppalbumen), inte shoegaze? Självklart har MBV sina stunder, ananrs hade jag inte placerat dem på listan. Men JO, skivan är överskattad.

innana:
Man lyssnar på MBV när man vill hypnotiseras, drömma sig bort, få en känslomässig upplevelse. Om det funkar? Det råder det uppenbarligen högst olika uppfattningar om, där jag verkar ha intagit en mellanposition.

Roots är inte menlösa, Pavement var jag 100% säker på att du inte skulle gilla. Kul att du gillar Cocteau Twins! Kolla framförallt upp skivan Treasure (det är banne mig ett måste) och om du gillade denna låt varför inte skivan Heaven or Las Vegas. Vill du ha snabba låttips så varför inte börja med de tre inledande låtarna på Treasure: Ivo, Lorelei och Beatrix.

kowalski:
Det finns så många olika favoriter man kan ha med Wu-gänget, så bli inte för besviken om låtarna från din lista inte kommer vara med på min. Tiden får utvisa det och så länge ska jag fundera på vilken superbra låt som börjar på F...

Rebecka:
Nu har jag skrivit om MBV både i svaret till Gabriel och Inanna och jag har nog itne så mycket mer att säga. Men jag ska försöka igen, det lovar jag. Till jul kanske? Jag vill ju älska den lika mycket som många andra, nu tycker jag bara att den är... ganska bra.

Du kommer nog få anledning att känna dig stolt ett par gånger till under min nedräkning!

 
At 1:41 em, Anonymous Anders said...

Underbar lista, med väldigt underhållande texter. Beroendeframkallande. Vill ha nästa del nu. Sitter som med en tom chipsskål i ett marijuanarus.

 
At 8:01 em, Blogger Martin Janzon said...

Tack Anders! Mycket roligt att höra. Är tyvärr riktigt seg med att skriva ihop nästa del, jag jobbar för hårt med mitt så kallade arbete på dagarna antar jag... Men nu börjar det äntligen närma sig, jag skulle gissa på att den dyker upp imorgon. Ja, imorgon lär det bli.

 
At 9:53 em, Blogger inanna said...

68) Still not a player...

Visst, fyndig punchline. Men som låt betraktat är ju det här rätt meningslöst. Sån här stel pianohiphop är bara fruktansvärt ointressant och menlös. Viss 90-talsrap kan kännas tidlös, men det här är bara så daterat.

 
At 9:57 em, Blogger inanna said...

66) Cruisin...

Tämligen ointressant den här med. Jag ser inte poängen. Jag kan gilla gammal soul som har känsla OCH är svängig. Men det här är bara 90-talsvalium. Och inte bra valium som typ Aphex Twins "SAW 2"-skiva utan att man somnar för att det är så tråkigt.

 
At 10:03 em, Blogger inanna said...

62) Stockholm Syndrome... Bra låt, mysig på nåt sätt. Typ ligga-i-soffan-och-dricka-varm-choklad-låt.

 
At 10:12 em, Blogger inanna said...

65) My Brightest Star...

Både musik och text är bra, men det känns inte som det passar ihop så bra. Jag skulle vilja ha den här texten till en mer trallig poplåt (tänk "you are the generation that bought more shoes...").

 
At 2:04 em, Anonymous Anonym said...

bra start

 
At 10:17 fm, Blogger yanmaneee said...

jordan shoes
kyrie 6 shoes
kd 11
louboutin shoes
timberland
yeezy boost 350
yeezy boost
hermes handbags bag
yeezy 700
coach outlet online

 

Skicka en kommentar

<< Home