tisdag, november 17, 2009

90-talets bästa låtar pt IV


40 a.k.a 100. Dr. Octagon - Blue Flowers (1996)
Jag räknade ju massa med gånger och fick det till hundra låtar. Så varför var det bara 39 kvar när det var dags att kontrollräkna inför denna post? Jag måste ha tappat bort nån. Nåväl, jag får slänga in den låt som kom närmast utanför listan istället och liksom skjuta upp alla andra en placering. En av mina gamla och tidiga hiphopidoler gör därmed entré: psykfallet Kool Keith. Även om hans 80-talsgrupp The Ultramagnetic MC's var ganska far out på många sätt så är det inte mycket i jämförelse med Keiths output som Dr. Octagon, där han fick ännu mer spelrum för sina märkliga texter och komplicerade versmått. Killen ger sig alltså ut för att vara gynekolog och blandar ledigt medicinsk terminologi med utomjordingar, tidsresor och porr. Tillsammans med Dan "The Automator" Nakamura skapas mörka, surrealistiska stämningar av en typ som man mycket sällan - om någonsin - stöter på i annan rapmusik.

youtubelänk


39. De la Soul - A Roller Skating Jam Named "Saturdays" (1991)
De la Soul kandiderar helt klart till att vara världens skönaste grupp. Ett litet problem dock är att en hel del av deras låtar egentligen inte är så särskilt mycket till låtar, utan mer roligt småprat till lite soft plinkande eller ett par trevliga samplingar. Debuten är full av sånt och även på De la Soul is Dead finns det såna låtar. Inte riktigt skits, men nästan. Till exempel den egentligen smått fantastiska Talkin' Bout Hey Love som har världshistoriens roligaste män-förstår-inte-kvinnor-dialog (Man: "Look, I do everything I can to treat you like a rose." Kvinna: "Yeah but you even give better treatment to that girl named Selina from uptown like a Daisy. You even gave her some of your special donuts for free." Man: "So this is what this is all about huh? Donuts."). Den är skitbra, men känns ändå inte som en fullt utvecklad låt.

Men där finns också de riktiga, rejäla låtarna. A Roller Skating Jam Named "Saturdays" är definitivt en sådan. Snygg, rolig och dansant hiphopdisco som jag rakryggad om än med viss tveksamhet skulle vilja utse till De la Souls bästa låt. Våren är nära!

youtubelänk
(ljudkvaliteten är sådär)

38. Geto Boys - My Mind Playing Tricks On Me (1991)
Det är lite svårt att tro att samma grupp har gjort både det här omslaget och My Mind Playing Tricks On Me. Eller är det det? Bilden föreställer en utslagen gangster och låten berättar om samma sak, fast mer uppgivet. Och utan all humor. Prodigy får ursäkta men My Mind Playing Tricks On Me kvarstår som den ultimata hiphoplåten om den paranoia som det hårda gatulivet kan föra med sig. Scarface = hjälte.

youtubelänk

37. Jay-Z feat. Mecca - Feelin' It (1996)
Ni som följt min 90-talslista har fattat att jag är svag för NY-hiphop från den här tiden. Hur skulle jag inte kunna vara det? 1993 debuterade världens bästa klan, 1994 kom världens bästa hiphopskiva och samma år gjorde världens bästa rappare debut. Dessutom är Gang Starr, Black Star, De la Soul och A Tribe Called Quest alla från New York. För att bara dra några namn ur hatten. Men den kanske störste rapparen av alla har jag ändå inte nämnt än, och han är också från New York. Jag talar förstås om herr Shawn Carter. Han tog snabbt över NY-tronen när Biggie dog, trots att Nas gjorde några relativt tafatta försök att utmana (Illmatic var vid Jiggas debut två år gammal, och såna gamla alster kan man med hiphopens snabba bäst före-datum inte leva på.) Det var med Reasonable Doubt allt började och bland alla klassiker på skivan är nog faktiskt den här balladen min favorit. Dåvarande gangstern Jay-Z använder sig här av en blödig rapstil som passar perfekt till det vackra pianot och Meccas lena refrängsång. Gilla!

youtubelänk

36. Heavenly - Lemonhead Boy
Det här är den fjärde Heavenlylåten på listan. Det innebär alltså att det bara kommer att komma en till. It's a great, great shame.

35. DJ Shadow - Stem/Long Stem (1996)
Har ni sett klippet när DJ Shadow rotar i skivarkiv? En sak slår mig när jag ser honom prata och gå runt där bland alla skivor, och det är att en seriös DJ faktiskt är mer än en snubbe som råkar ha lite skön smak och tycka det är kul att få ligga med nya tjejer varje lördag. Man blir inte en riktigt bra DJ eller musiker genom att bara slänga ihop nåt, ha lite tur eller känna rätt folk. De allra bästa har en passion, dedikation och kunskap som man inte får genom att slösurfa på allmusic.com några gånger i veckan. Jag gillar den vetskapen. Jag vill kunna lyssna på Endtroducing..... och veta att den som skapat det här har lyssnat, sorterat, slitit sitt hår och testat sig fram igen, igen och igen. Veta att han har ett enormt intresse för det han gör, att han på riktigt bryr sig om musiken. Det är också underbart att veta att han är ödmjuk inför det han gör, ödmjuk inför de artister han samplar. En klok och sympatisk människa med ett fantastiskt sinne för att skapa stämningsfull musik, det är DJ Shadow.

youtubelänk

34. The Pharcyde - Soul Flower (Remix) (1992)
"If Magic can admit he got AIDS, fuck it - I got herpes."

Åh, Pharcyde. Ni gör mig så lycklig!

youtubelänk

33. Comet Gain - Strength (1997)
Vill du göra en perfekt tweepoplåt? Ta fram anteckningsblock och sätt på Strength. Då ska vi se... Call and responsen. Trumrytmerna. Leadsången. Körerna. Gulligheten. Trumpeterna. Texten. Låtuppbyggnaden. "Yeah yeah." "Doo doo doo." Övriga viktiga element: baby, sweet och Bonnie and Clyde.

Dock är låten strax över tre minuter lång. Det är inte okej. Kapa en och en halv minut.

Lycka till!

youtubelänk

32. 2Pac - Dear Mama (1995)
Världens bästa mammalåt. Så enkelt är det.

youtubelänk


31. Big L - Street Struck (1995)
Historiens näst bästa Big ger oss här några allvarliga ord som varnar om det farliga gatulivets baksidor. Han berättar tårdrypande historier om polare som haft fina talanger men slösat bort dem på knark och kriminalitet. Det finns något paradoxalt och fint när gangsterrappare varnar oss för och beklagar sig över sådant som de skryter om i alla andra låtar, som att de i vissa svaga stunder erkänner att det är ett ganska kasst typ av liv de lever egentligen. Och Big L menar förstås allvar: "It's not a dumb joke, listen to this young folks/'Cause where I'm from - (*hostande*) - you can choke from the gun smoke."

Big L har betytt ojämförligt mycket mer för mig än Anton Abele när det gäller att hålla mig borta från gatuvåldet, den saken är helt jävla stensäker.

youtubelänk

30. Pet Shop Boys - Liberation (1993)
Jag är trött nu och orkar inte skriva om varför den här låten är så bra. Det fina med kråksången är att jag inte heller behöver göra det. Bra, petshopboysig popmusik behöver inte förklaras. Den förklarar sig själv.

youtubelänk

29. Mos Def - Mr. Nigga (1999)
Man får inte glömma bort att Mos Def är en sjukt bra rappare bara för att han råkar göra låtar med budskap. Jag ska vara ärlig: jag vet inte om jag nånsin njutit så mycket av att lyssna på politik som när jag lyssnat på Mos. Jag tänker knappt på det härliga beatet när jag lyssnar på Mr Nigga, Mos glänser helt enkelt för mycket. Ett smakprov:

Like, late night I'm on a first class flight
The only brother in sight
The flight attendent catch fright
I sit down in my seat, 2C
She approach officially talking about, "Excuse me"
Her lips curl up into a tight space
She don't believe that I'm in the right place
Showed her my boarding pass,
And then she sort of gasped
All embarrassed put an extra lime in my water glass
An hour later here she comes by walking past
"I hate to be a pest but my son would love your autograph"

Så här snyggt, klokt och träffsäkert är det rakt igenom. Och det är roligt att lyssna på. Det är faktiskt rätt otroligt.

youtubelänk


28. Outkast - Rosa Parks (1998)
Det är popmänniskan i mig som rankar Rosa Parks som Outkasts bästa 90-talslåt. Jag känner på mig väldigt starkt att de flesta hiphopfans inte skulle hålla med mig, men så är ju inte jag de flesta hiphopfans heller. Kanske finns det de som också tycker att denna låt är lite väl mycket av en bagatell, lite enkel och platt. Nja, va. Rosa Parks är glädje och dans rakt igenom och endast tråkmånsar vill ha ut mer än så av livet (en lördagkväll).

youtubelänk

27. Dr Dre feat. Snoop Dogg - The Next Episode (1999)
Kanske 1900-talets beat, trots allt. Uttjatat till tusen, och låten är ju rätt dum. Men ärligt. Det är ett mysterium modell Mona Lisas leende hur några enkla toner på varandra kan låta så tilldragande, så coolt och så självklart genialt.

youtubelänk

26. The Notorious B.I.G. - Juicy (1994)
Biggies bästa låtar handlar ofta om hur han haft det sämst men nu har det soft, eller om hur allt varit lugnt och skönt men nu är helt urkukat. Den här låten, Biggies kanske allra mest kända låt och något av hans signatur, tillhör den första kategorin. Han pratar om tiden då han var en fattig hustler, hur han då inte för sitt liv kunde tro att han senare skulle sitta där med sitt Super Nintendo, om födelsedagarna som var de värsta dagarna (eftersom han var pank, yall) men att han nu sippar champagne så fort munnen börjar kännas lite torr. Ibland blir det rent rörande: "Girls used to diss me/Now they write letters 'cause they miss me" eller "We used to fuss when the landlord dissed us/No heat, wonder why christmas missed us." Biggie visar som vanligt var skåpet ska stå och vem det är som har byggt det så underbart fint.

And if you don't know, now you know, niggaaaa.

25. Radiohead - Paranoid Android (1997)
Det är inte helt lätt att erkänna att man tycker Radiohead är ganska bra. Eller är det så att man självklart ska förstå att de är originella, musikaliska genier? Modern popmusiks konstmusik, typ. Jag vet inte riktigt, det är ett jävla krångel med vad man ska tycka hit och dit. Så här har i alla fall jag alltid tyckt, om vi ska kika lite på deras albumhistoria: Pablo Honey har jag inte hört förutom den där Creeps, som jag nog faktiskt aldrig vill höra igen i hela mitt liv. The Bends är en tråkig, grungig platta som skulle lämna mig med lätt avsmak om det inte vore för att skivans klart bästa spår är det avslutande. Kid A är ett intressant, stämningsfullt och djupsinnigt album jag aldrig orkar lyssna på. Det som kom efter Kid A har jag bara slentrianlyssnat på och semigillat, visst har det varit bra, men det har inte varit disco och då går det tyvärr bort.

Gruppens allra mest kända album släpptes mellan The Bends och Kid A och döptes till OK Computer, ty datorer var grejen under andra halvan av nittiotalet. (Vad hände med den där virtuella verkligheten alla pratade om, egentligen?) OK Computer är ganska långt ifrån disco, men innehåller ändå en hel del genuint bra musik. Radiohead hade här lagt sunkrocken bakom sig och blivit lite mer postmoderna, vilket Paranoid Android är ett bra exempel på. Det är experimentellt men också riffigt, det är lite ångest men också stilfullt, det är lite konstiga ljud men också en hel del inte alls konstiga ljud. Det är ambitiös, konstnärlig musik men ändå - ändå! - ett gitarrsolo med. Jag gillar det. Att Pitchfork tycker att allt som emanerar från Radiohead är heligare än indiska kossor innebär inte nödvändigtvis att vi måste tycka det är skräp.

youtubelänk

24. Jonathan Richman - A Higher Power (1992)
Jag har en kompis som säger "magiskt" om allt som inte är dåligt, ungefär. Jag: "Vad tror du om att rosta lite mackor?" Han: "Jodå, det vore magiskt." Richman vet att det är lätt att missbruka ett ord som magiskt, men han har försökt beskriva kvinnan på andra sätt och hittar inga andra ord. Richman är nämligen förälskad. Han klarar bara av att slänga sig med klyschorna: det är magi i luften, det måste finnas en Gud, osv. Idel klyschor som sagt, men det är bara dem man har att tillgå när man är förälskad. Och det är bara då de kan låta så fint.

Förälskelse är det vackraste som finns och jag kan inte tänka mig att någon kan uttrycka den känslan i sång bättre än Jonathan Richman.

23. Gang Starr - Moment of Truth (1998)
Jag har aldrig riktigt, riktigt, fastnat för Gang Starr. Jag vet, i teorin måste det vara världens bästa hiphopduo. Men handen på hjärtat, hur ofta lyssnar ni på deras tidiga album? Är de verkligen så roliga, när allt från Wu-Tang till modern södernrap kommer omkring? Jag vet inte, jag har som sagt inte lyssnat på dem på länge. Men jag har mina misstankar. Jag antar att de 1998, när duon släppte sin bästa skiva Moment of Truth, inte var lika cutting edge längre, och det är förmodligen därför som många inte bryr sig om att det är kvalitet av rent ögonbrynshöjande mått. För Moment of Truth är inte "bra, men lite tråkig sådär" som man känner inför flera andra Gang Starr-album. Skivan innehåller flera låtar som jag spelar regelbundet, och har gjort i flera år. Bäst är kanske ändå titellåten, en väldigt ödmjuk och ärlig hiphoplåt med utsökt vacker musik.

youtubelänk


22. The Pharcyde - Passin' Me By (1992)
Pharcyde är verkligen rolig hiphop (nej, inte som Markoolio...), vilket sannerligen är värt att känna respekt för då rolig musik ofta slår över i smaklös buskis. Men allra bäst blir de när deras smarta och roliga texter får ett litet styng av allvar, som i Passin' Me By. Det kan tyckas oskyldigt och gulligt att vara olyckligt kär i sin lärarinna, men den som endast skrattar överseende åt sånt är antingen ond eller har glömt bort hur det är vara en ung människa med blod och känslor pulserande i kroppen. Nu är Pharcyde så sympatiska och sköna att Passin' Me By ofrånkomligt blir en låt som vi tycker är mysig och söt, men glädjen är blandat med ett milt medlidande. Det är en väldigt fin kombination.

21. Belle and Sebastian - Fox in the Snow (1996)
Den här försiktigt vackra poplåten smyger igång mjukt och lugnt, liksom för att inte skrämma iväg någon aggressiv person. Någon som haft så mycket jävelskaper hemma att han eller hon slår på minsta sak som försöker närma sig och skapa kontakt. Hellre inga förtroenden alls än ett som bara kommer svikas. Men är det någon som skulle kunna lyckas är det Stuart Murdoch, som med sin harmlösa men väldigt innerliga och vänliga röst skulle kunna få vem som helst att tina upp. Låten är söt, men med ett mycket tydligt skimmer av melankoli och inlåst sorg. Och, viktigast av allt, den är hoppfull. Inte dumdristigt eller naivt hoppfull, utan försiktigt och realistiskt hoppfull. Den vet att tillvaron är svår men att det faktiskt är möjligt att känna sig lycklig. Livet är värt att leva. Ett steg i taget.

youtubelänk

36 Comments:

At 11:32 em, Blogger inanna said...

BLUE FLOWERS

Såna där räknemissar får man inte erkänna. Bra låt, men om du gillar De La Soul så kan jag inte fatta varför inte Prince Paul-remixen inte fick representera? Jag har ju ändå tipsat dig om den och du har ju öron att höra med.

 
At 11:42 em, Blogger inanna said...

Sen måste jag ändå lägga till att Kool Keiths största insatser på 90-talet ändå är som samplingsobjekt för The Prodigy i låtar som Hyperspeed och Out Of Space.

 
At 11:45 em, Blogger inanna said...

A ROLLER SKATING JAM NAMED SATURDAY

Det här känns ju lite... löjligt? Eller så är det bara jag som inte riktigt ser det du ser. Hiphop ska ju vara tuffare än så här.

 
At 11:52 em, Blogger inanna said...

MY MIND IS PLAYING TRICKS ON ME

Jag älskar den. Underbar låt. Den skulle nog hamna ungefär här om jag gjorde en lista.

Och skivomslaget är ju för underbart. Att vara en rappande dvärg är ju stor komik bara det. Att skjuta sig själv i ögat och bli blind på det är ju ännu större komik. Men att kommentera det hela med "I had to lose an eye to see clearly" gör ju Bushwick Bill till kungen av hela världen.

 
At 11:56 em, Blogger inanna said...

FEELIN IT

Sorry, men jag känner det inte. Jag är mer inne på "Can I Get A..." och "Sunshine". Lite gladare, lite mer syntar, lite mer dansant.

 
At 11:59 em, Blogger inanna said...

STEM / LONG STEM

Bara att applådera. Jag skulle nog sätta den ungefär här på listan och sen slänga in "Lost & Found" på topp tio.

 
At 3:45 em, Blogger Johannes Soldal said...

Hehe, alla coola kids lyssnade på The Next Episode på min skolgård, och gjorde West Side-tecknet. Jag förstod aldrig det där. Nu förstår jag. Men beatet är lite uttjatat som sagt.

Härlig fortsättning! My Mind Playing Tricks On Me är en av de stora hiphopögonblicken på 90-talet (men är det verkligen okej att Scarface förekommer färre gånger än Big L på den här listan?), och hur skulle du kunna glömma Liberation, A Higher Power och Juicy? De La Soul-låten och den där tweeiga är förstås bra, men jag tror inte att de är såhär bra. Och hur kritiserar man valet av Dear Mama utan att kasta skit på alla mammor i hela världen? Jag väljer att inte göra det.

Nu stiger spänningen. :) För övrigt vill jag se Forest Whitaker i huvudrollen i filmen om Scarfaces liv. De är kusligt lika på vissa bilder.

 
At 12:52 em, Blogger M said...

det här med att "upptäcka" hip-hop när man är vuxen... asså! *herre gud*

 
At 9:39 em, Blogger Martin Janzon said...

inanna:
Jag har gått in för att erkänna de flesta typer av personliga nederlag på den här bloggen, så även räknemisstag.

Ja, jag har öron att höra med, men frågan är om jag har en hjärna att tänka med. Men det får bli ett annat blogginlägg.

Hiphop tycker jag är en så stor genre att den inte bara har en funktion, den "ska" inte vara på ett visst sätt. Den får gärna vara stenhård och mörk, men den kan ofta fungera lika bra som ljus, lätt och glad.

Just ja, Lost & Found skulle jag kolla upp. Ska försöka hinna med det innan du tittar på Everything Will Be OK, för då vinner jag.

johannes:
Ja, det är faktiskt okej att Big L är med mer än Scarface. Jag förstår hur du tänker, men jo, det är okej.

Varfcör gillar ni inte De la Souls Rollerskatelåt (så mycket som jag)? Det är ju jättedumt av er.

M:
Klart det är töntigt, men jag var faktiskt fortfarande ungdom när det begav sig. 19 är ingen ålder!

 
At 8:05 em, Anonymous karl said...

Mycket trevlig hip-hop, saknar dock AZ:s Mo Money Mo Murder (Homicide).

Och som som ett avslut på mitt shoegaze-tjat (som egentligen fått för stora proportioner med tanke på att jag inte skulle ha med många fler shoegazelåtar än dig på en 90tals-lista), Du borde verkligen lyssna på "Twisterella" med Ride, du kan inte tycka att den är annat än bra.

 
At 11:12 em, Anonymous Gorillan said...

Väntar på sista avsnittet...

 
At 2:57 em, Blogger Zebastian said...

Gastkramande och varierad lista. Mycket Pharcyde men ännu inte "Drop" men den förträffliga baklängesvideon.

http://www.youtube.com/watch?v=co3qMdkucM0

 
At 4:07 em, Blogger Martin Janzon said...

Karl:
Ska kollas upp, just nu är det nån slags konferens i mitt vardagsrum så jag kan inte spela musik. Men sen så. Jag har ju Oasislyssnandet kvar att göra också...

Gorillan:
Det gör jag också. Kanske dags att ta tag i det här nu. Jag kan sätta upp ett mål: denna vecka. Nån eller ett par kvällar ska jag väl orka skriva lite.

Zebastian:
Varierande alltså? Jag vet inte om jag håller med. Visst finns många genrer representerade, men nästan lika många bara i form av nån enstaka låt. Det är ju mest NY-hiphop och indiepop faktiskt. Men det är ju det bästa från årtiondet, så vad gör man.

 
At 4:12 em, Blogger Johannes Soldal said...

Ingen postrock hittills va? Det är nog väldigt bra. Annars är det bara att publicera, tänk inte på att jag kommer ha typ åtta rätt på topp tio. Det är ju lite löjligt att ändra i efterhand bara för det, tänk på det. :)

 
At 4:01 em, Blogger inanna said...

LEMONHEAD BOY

Hallå, du måste ju länka eller lägga upp... (sen vet ju både du och jag att jag inte kommer gilla den, men ändå...)

 
At 4:04 em, Blogger inanna said...

SOUL POWER (REMIX)

Den kan säkert varit bra där och då, men nu? Och eftersom du liksom jag ju verkar ha upptäckt 90-talshiphopen i efterhand så kan du ju inte ha någon nostalgi att blanda in... alltså kvarstår bara falsk nostalgi.

 
At 4:29 em, Blogger inanna said...

STRENGTH

Om inte ens den perfekta twee-låten får igång mig så inser jag att det är ett lost cause.

 
At 4:31 em, Blogger inanna said...

DEAR MAMA

Nu har jag ju avhandlat mammalåtar i min egen blogg så jag kan bara konstatera att 2Pac är överskattad i allmänhet och "Dear Mama" i synnerhet.

 
At 4:39 em, Blogger inanna said...

STREET STRUCK

Helt ok låt, jag är som sagt inte så förtjust i soundet, men han är tillräckligt bra som rappare för att det ändå ska bli bra. Sen bara en parentes... varför har han tagit sitt namn från en Roxettelåt?

 
At 4:40 em, Blogger inanna said...

LIBERATION

Definitivt ingen Domino Dancing, knappt ens en Jealousy, men ändå rätt bra..

 
At 4:47 em, Blogger inanna said...

MR. NIGGA

Tyvärr kan inte jag bortse från beatet och sån här sunkig jazzhiphop är för det mesta sååå tråkig. Även här.

 
At 4:50 em, Blogger inanna said...

ROSA PARKS

Skönt dansant, men lite för mycket bagatellkänsla... Tycker det är något generellt med OutKast... det känns aldrig som att de är relevanta, som att det betyder någonting...

 
At 3:22 em, Blogger inanna said...

THE NEXT EPISODE

Själva beatet är ju inte speciellt bra, det som är riktigt bra är ju den där dramatiska pausen han lägger in som paus innan beatet kommer igång igen... Dre och Snoop har ju för övrigt ett antal betydligt bättre låtar (både tillsammans och för sig själva) än The Next Episode. Jag vill se Nuthin But A G Thang med Dre/Snoop, Alwayz Into Somethin med NWA, Natural Born Killaz med Dre/Ice Cube, Still DRE med Dre/Eminem, Gin & Juice med Snoop och framför allt Murder Was The Case med Snoop.

 
At 3:25 em, Blogger inanna said...

JUICY

Bra låt med svag refräng (som nästan alltid när det gäller Biggie...).

 
At 3:29 em, Blogger inanna said...

PARANOID ANDROID

Bra låt. Själv föredrar jag nog Street Spirit om man är ute efter det här soundet. Anar jag att du kommer slänga in den högre upp? I såna fall är du en god människa. Sen tycker jag du ska försöka lyssna på Kid A igen, iaf på Everything In It's Right Place och Idioteque... resten kan du hoppa över...

 
At 3:31 em, Blogger inanna said...

A HIGHER POWER

Skicka...

 
At 3:33 em, Blogger inanna said...

MOMENT OF TRUTH

Trååååååkig... Guru är nog den mest långtråkiga rappare jag hört.

 
At 3:36 em, Blogger inanna said...

PASSIN ME BY

Helt ok, men refrängen är inget vidare. Runnin och Drop är bättre val...

 
At 3:39 em, Blogger inanna said...

FOX IN THE SNOW

Belle & Sebastian är en sån där grupp som aldrig är dåliga men aldrig är sådär fantastiska. Inte tråkiga - bara lite för pålitliga. Symptomatiskt för dem är att jag kan komma på tio låtar med dem som är lika bra som den här, fast ingen som är bättre.

 
At 3:39 em, Blogger inanna said...

Sådär... nu kan du avsluta listan... och gör gärna det innan jag åker till NY på söndag...

 
At 2:19 em, Anonymous diane said...

kommer du ta med alla låtar från björk - post? om inte, vilka dissar du?

 
At 11:04 em, Blogger Anna said...

Jag gillar alltid dina inlägg om 90-talshiphop.

 
At 9:04 em, Blogger Martin Janzon said...

inanna:
Jag gillar egentligen Kid A hyfsat mycket, särskilt de två låtarna du nämner. Men ändå. Vissa tenderar att vårda den rent av löjligt ömt.

diane:
Björk är ju fin och så, men jag gillar förmodligen inte henne lika mycket som du. Vi kan återkomma till den diskussionen om jag nånsin orkar skriva det sista inlägget.

anna:
Tack!

 
At 6:20 fm, Anonymous Besviken lasare said...

Nar kommer egentligen det sista inlagget? Det har drojt nastan tva manader nu, och du kan inte bara skylla pa "jul och nyar"!

 
At 1:41 fm, Anonymous Anonym said...

This has been on my mind for some time..... it sure raises a few questions..
frokostordning

 
At 10:56 fm, Anonymous Anonym said...

Kan det vara okej som kommer att sätta sak om detta i min lilla personliga blogg om jag skriva en hänvisning till denna webbsida?

 

Skicka en kommentar

<< Home