Arvika 2009
Det var varmt.PS.
I år kastade vi inga slantar till dräggen i dikena; det var över huvud taget inte så många drägg i dikena denna sommar. Konstigt. Förutom de vanliga synthbanden var ju både Korn och Fleet Foxes bokade, vilket borde garantera närvaron av alla möjliga sorters människor utan tvål (gäller Fleet Foxesfans, ja) men med lustiga kroppsaccessoarer (gäller kanske inte Fleet Foxesfans, nej). Det råder väl ekonomisk kris även i rövpiercingbranschen antar jag.
Ljudet upplevdes som mer eller mindre kasst på de flesta scenerna. Synd. Joel Alme var trevlig att se förresten. Han är så vårdad, det gillar jag. Välklippt. Vad gäller själva musiken var den också bra, mer springsteenig än på skiva, eller så har jag bara inte lyssnat så noga på skivan. Mer då? Thomas Öberg gjorde sin grej, det vill säga sa obegripligheter. The Field gjorde sin grej, det vill säga byggde upp en elektronisk värld jag mer än gärna dröjde kvar i. Fleet Foxes var fina så fort de inte var obändligt tråkiga. Welle: Erdball hade en rolig scenshow som, inte helt oväntat nej, byggde på sexfantasier och tekniknostalgi. Röyksopp missade vi eftersom det var dem jag helst ville se. Frida Hyvönen var fortfarande fin i sin kroppsstrumpa. Danspraktikanterna på grusplan missade jag tyvärr också det mesta av, men jag gillade deras byxor i alla fall.
Vår andra jongleringsshow var underlig. Jag tyckte det var en av de sämsta showerna vi varit inblandade i, delvis på grund av oss och delvis på grund av omständigheter. Omständigheterna berodde delvis på oss och delvis på... omständigheter. Så länge ingen av mina läsare såg något av oss är jag nöjd. Men det lustiga var att många personer kom fram efteråt och berömde oss. Visst hade vi hetsat dem under showen att göra det, Peter berättade med sin allra gråtmildaste stämma att det "betyder mycket för oss" om de säger till ifall de tyckte något var bra, men ändå, de sa att vi var bra. Några som hatade Depeche Mode sa till och med att vi var bättre än det klassiska synthbandet. Visserligen var dessa "många personer" jag nämnde tre rader ovanför endast tjejer, och med tanke på utropen som hördes under framträdandet ("Jag vill ligga med dig!") så ska kanske vad de sa tas med en nypa salt. Jag är inte säker på vad jag vill ha sagt med det här stycket, men jag är när allt kommer omkring inte särskilt säker på nånting faktiskt, så det gör inte så mycket.
Sen ska väl nåt sägas om Depeche Mode också eftersom de tydligen är världens grej. Jag såg dem inte. Vi var de enda på hela festivalen som var bokade samtidigt. Skönt, jag är helt säker på att Depeche var sådär lagom halvruttna. De spelade rätt nära vår grusplan så vi hörde det mesta och det lät väl som ungefär vilket annat band som helst. Hursomhelst borgade krocken för en klassisk inledningsreplik på vårt uppträdande: "Innan vi börjar vill vi passa på att tacka vårt husband Depeche Mode som ska spela lite bakgrundsmusik till vår show..."Sen träffade jag en flicka.
Jag är medveten om att min litterära stil numera kan sägas ha karaktären av stendödhet, vilket är en ganska intressant stil, tycker jag, men det lär bli ändring på den vare sig ni vill eller inte när 90-talslistan snart drar igång. Då kommer jag ju faktiskt gilla det jag skriver om, och då blir det en liten annan fläkt i orden. Tror jag. Eller så behöver jag bara bli lycklig.
posted by Martin Janzon @ 7/06/2009 07:33:00 em
10 Comments:
Jag tror att jag gick förbi när ni uppträdde. Jag borde förstås ha stannat och kollat men jag tror att jag var på väg någonstans.
Jag såg förresten inte heller på Depeche Mode.
En del saker i showen är säkert kul att se om man inte är så van att titta på jonglering och liknande tricks, och det hade ju varit kul om du stannat och tittat litegrann. Samtidigt känns det rätt skönt att du inte såg oss också. Det var en del grejer som strulade.
Jo, jag läste i din blogg att du inte heller såg dem. Det var väl du och jag. Men jag tror inte vi missade så mycket. Däremot hade det kunnat vara roligt att ses. Var är det du hör hemma till vardags?
Depeche Mode överraskade positivt, och trots en hel del pissiga inslag, kunde jag inte låta bli att ryckas med. Å andra sidan, hade jag inga som helst förväntningar.
Spana förresten in Bob hunds nya video - maniskt uppiggande!
Jonglerare! Trevligt med hobbies!
Jag bor i Karlstad just nu men snart flyttar jag till Göteborg.
"och då blir det en liten annan fläkt i orden. Tror jag. Eller så behöver jag bara bli lycklig."
Mer sådana rader så blir vi alla lyckliga (typ). Fast i och för sig så är det tvärtom för mig. Som den senaste tiden då jag varit ganska nöjd med livet, då har jag fått kämpa för att klämma ut en satans facebook status, men nu när man är "lonely, broke, and lovesick" igen så flödar det på :)
När kommer nästa gästrecension frästen?
Valdemar:
Där ser man, jag har en del homies som bor i Karlstad. I Rud, närmare bestämt. Har för övrigt homies i Gbg också.
S:
Vad trevligt att det visar sig att jag har några läsare kvar! Det visste jag ärligt talat inte att jag hade.
Att vara riktigt bitter kan vara bra för skrivlustan, men bara allmän likgiltighet och lätt nedstämdhet funkar inte lika bra. Tror att det är min något dystra (när)framtid som gjort mig sån. Fast det är inte så farligt. Och nu kan det vara bättring. Nu är jag sugen på att komma till skott med listprojektet, det var ju flera månader sen judelistan tog slut. Det rycker lite i placeringsfingret.
Nästa gästis har jag inte riktigt tänkt på. Några förslag?
Ibland är dina provokationer alldeles lysande, käre Martin. Ibland faller den platt till marken, ungefär som när Rivaldo får en boll på smalbenet. Och ja, jag tänker närmast på: "De spelade rätt nära vår grusplan så vi hörde det mesta och det lät väl som ungefär vilket annat band som helst". Tillåt mig citera Kristoffer Åström: "how can you live with yourself?"
Ola:
Kristoffer Åström har jag sett live en gång, det var en stendöd konsert. Nuff said.
Har du bytt blogg förresten? Då tar jag bort länken till din gamla antar jag... verkar intressant med en fotbollsblogg, ska kika närmare på den nu.
Men Depeche Mode är väl helt enkelt rätt så överskattade. Tråkband.
Visst är de rätt så överskattade. Just Can't Get Enough är väl rätt skön, men att leva på en ganska bra låt gjord för snart trettio år sen är inte helt okej.
Att leva på en helt fantastisk låt är ju däremot helt i sin ordning, fråga bara var och varannan northern soul-artist.
Skicka en kommentar
<< Home