måndag, december 17, 2007

Jag listar: 60-talets 100 bästa låtar



Stunden är kommen! Generationer har gråtit blod och slitit sitt hår i väntan på denna dag, men nu är väntan till en femtedel över. Jag har inga problem att erkänna att det förmodligen är jag som väntat allra mest, eftersom jag trots allt gjort det här främst för min egen skull. Man måste veta vad man tycker om saker och ting här i livet, och framförallt måste man veta i vilken ordning man tycker om dem. Nu vet jag massa nytt om mig själv, åtminstone när det kommer till 60-talets bästa låtar. Vissa underutvecklade idioter försöker göra "objektiva" listor när de gör listor, och de skriver något i stil med "jag har försökt att inte ta hänsyn till vad jag tycker". (Aha! Så du har gått efter vad Rolling Stones magazine tycker. Det var ju bättre. De har redan gjort en lista, pajas.) Det är på sådana listor Bohemian Rapsody alltid kommer med bland topp fem när världens bästa rocklåtar ska listas. Jaja, ta det lugnt, jag sa ju att de var underutvecklade idioter.

För att göra det hela lite mer spännande har jag bara tillåtit max fem låtar per artist eller band. Jag kommer lägga upp 20 stycken i taget. Om tiden mellan tagen är några timmar, en dag eller fyra dagar får vi se. Oregelbunden uppdatering är den enda uppdateringen.

Till sist vill jag varna för det självklara: Min lista är inte särskilt orginell, det som var bra på 60-talet har ju haft typ 40 år på sig att komma fram till ytan, så ni har nog hunnit stöta på det mesta. Jag har i alla fall inte med nämnda Bohemian Rapsody på listan, och det beror inte bara på att den släpptes 1975.

Kommentarerna kommer förmodligen ibland vara träffande och snygga, men oftast onödiga, intetsägande och rent ut sagt usla. Särskilt ikväll är jag rädd, eftersom jag är trött och ska jobba elva timmar imorgon. Får se om jag orkar skriva nåt om låtarna över huvud taget. Men nu är det bestämt att skiten ska börja och då måste det bli så också.

Slut på det stela och tråkiga - men i alla viktiga sammanhang obligatoriska - försnacket.

100. Aretha Franklin - Respect (1967)
Hon vill ju bara ha lite respekt! När hon ber sådär helhjärtat, snyggt och svängigt kan du väl lägga bort piskan och ge hennes människovärde ett erkännande.

99. The Temptations - My Girl (1964)
Temps är så mjuka och lena och låten är så gullig och lättsam att jag inte vet om jag ska tycka det är smått menlöst eller rodnande underbart. Med det menar jag alltså att jag tycker det senare.

98. Rahsaan Roland Kirk - Now Please Don't You Cry, Beautiful Edith (1967)
Der Kirkmeister visar att han inte bara skapar glädjefylld oreda när han blåser på - här har vi en fin kärlekssång till hans Edith av klassiskt jazzmärke. Skrikuts till hans låtskrivarförmåga också.

97. Tim Buckley - Pleasant Street (1967)
Buckley är en albumkille. Albumkille är ett ord i klass med löntagarfonder när det kommer till ord med sömnpillerpotential. Men han är faktiskt ganska bra. Denna låt är ett gott exempel på hans orginella röst. En av mina favoritsångare från den rocktiden tillsammans med Van Morrison.

96. Justin Hinds & the Dominoes - Carry Go Bring Come (1963)
Ska som man ska skatta skapligt högt tycker jag. Indiepopskramlig och njutbar musik för såna som vill ha "äkta vara" som det så fult heter. Lägg märke till trumpeten!

95. Dusty Springfield - Son of a Preacher Man (1968)
Min teori är att Dusty bara kunde falla för en prästson för att han inte skulle ha sex med henne (nej, inga prästsöner har sex... tror jag) och det ville ju inte hon heller ha eftersom hon var lesbisk. En annan teori är att det här är en renodlad klassiker som är av sån där självklar kvalitet att det redan första gången man hör den känns som att man hört den tidigare. Typ i en film, kanske Pulp Fiction eller nåt liknande. Dusty är helt klart den bästa istésoulsångerska jag känner till.

94. The Ronettes - Baby I Love You (1964)
Be my Baby hette a-sidan på singeln och den tog förstås all uppmärksamhet. Men det som fanns på baksidan var inget annat än hela 60-talets nittiofjärde bästa låt. När Ronnie Spector sjöng att hon älskade mig och tyckte det kändes bra att hålla mig kändes det bara så underbart. Sen insåg jag att det bara var en sång och att jag var lurad igen.

Utan tvekan den bästa b-sidan på den här listan.

93. Love - A House is Not a Motel (1967)
En b-sida som kom att bli en av höjdpunkterna på Forever Changes. Gitarrerna är en anledning. Arthur Lees poesi är de flesta andra anledningarna. "The news today will be the movies for tomorrow".

92. The Shirells - Will You Still Love Me Tomorrow (1960)
En helt vanlig klockren girlgrouplåt med en touching melodi.

Vill vi verkligen ha nåt mer?

91. Max Roach - Freedom Day (1960)
Abbey Lincoln låter som en halvbesatt zombie som sjöng blues innan hon hypnotiserades att förespråka svartas rättigheter. Hypnotisören var ingen mindre än trummisen Max Roach. Han den där presidenten som var före J. F. Kennedy lär ha svettats av oro, för här görs det medelst jazz klart att de svarta ain't gonna take it no more.

90. The Barbarians - Moulty (1966)
Han har bara en arm och tänker berätta historien om hur han trots detta handikapp kom att bli ledaren i ett obskyrt garageband som säkert kom att sälja tiotals, kanske dussintals, skivor. Moulty berättar att han, när det kändes jobbigt, hörde den där inre rösten som gav honom allt hopp han behövde för att bli enarmad trummis. Jag älskar hur hela bandet, som representerar hans inre röst, bryter ut i refrängen "Moulty! Don't turn away! You gonna make it baby". I sista pratversen säger han att det nu bara saknas en tjej. Han säger det inte med Morrisseys bitterhet och cynism, inte med sarah records-poppig underlägsenhet, utan med tillförsikt och stolthet. Han låter dum givetvis, men det ökar charmen. Lite som med Jonas Game.

89. Serge Gainsbourg & Brigitte Bardot - Bonnie and Clyde (1967)
Den vidriga men oemotståndliga Gainsbourg är nästan sexigare än Bardot, och tillsammans är de oslagbara. Mystik. Mord. Kriminalitet. Gainsbourg. Sexig flicka. Nico-liknande spökröst. Hur skulle dessa saker inte kunna bilda en haunting enhet?

88. The Sonics - Psycho (1965)
Medryckande garagerock.

87. Al Wilson - The Snake (1968)
Medryckande northern soul.

86. Ben. E. King - Stand by Me (1961)
Basgången är kanske mer ihågkombar än Good Times/Rapper's Delight-diton. Vilket får ses som uppseendeväckande. Sången sitter såklart där den ska. Låten handlar om kärlek och/eller vänskap. Det låter med andra ord som att alla viktiga komponenter är med.

85. Love - Maybe the People Bould Be the Times or Between Clark and Hilldale (1967)
Key moment: Lee sjunger ikapp med trumpeten. Glädjesmittande och upplyftande utan att vara simpel och sexig.

84. Stevie Wonder - Uptight (Everything's Alright) (1965)
Dansanta soullåtar med blåsslingor som sätter sig direkt på hjärnan går alltid hem. Och då menar jag inte går hem som i "gå hem!", utan att det uppskattas.

83. France Gall - Laisse tomber les Filles (1964)
Hur kunde det dröja ändå till plats 83 innan en söt fransyska framförandes en Gainsbourglåt dök upp? Låten fastnar direkt, och om det inte vore för att den är så bra hade den varit otroligt enerverande. Är jag på rätt humör kanske den här kommer med i April Marchs version när 90-talet behandlas också.

82. Shirley J. Scott - Goose Pimples (1966)
Det som ger denna northern soullåt det lilla extra är refrängen, då hon kvinnan börjar sjunga "touch me" och så. Det är fint. Jag har ingen aning vad goose pimples betyder men om det betyder gåshud så hade det varit ett passande namn. Inte för att jag får gåshud men man kan väl säga så som en metafor för att man gillar något väldigt mycket. Tror förresten att gåshud heter nåt annat.

81. Big Brother and the Holding Company - Piece of My Heart (1968)
Janis Joplin låter som den perfekta blandningen mellan bluesdrottning, white trash-morsa och hippietjej. Refrängen är klassisk och Joplin skulle aldrig överträffa detta under sin solokarriär.

80. The Who - I Can't Explain (1965)
Inledningen. Riffet.

11 Comments:

At 11:04 fm, Anonymous Anonym said...

inga mp3or?

 
At 8:06 em, Blogger Martin Janzon said...

Jag hade inte tid igår, men ville ändå inte skjuta på påbörjandet av listan. Jag funderar på att länka, och jag kan ju alltid uppdatera det här inlägget. I så fall säger jag till. Många låtar är ju lätta att hitta själv också om man är nyfiken.

 
At 9:52 em, Blogger M said...

Trevligt...

Albumkille var väll lite nytt. Albumartist kan jag däremot hålla med om, är i klass med socialstyrelsen.

På musikbyrån sa de att listor alltid upprör. Jag förstår inte vad de menar, hur kan folk bli upprörda över listor? Jag blir så arg.

 
At 8:53 fm, Anonymous Anonym said...

För att nypa en svinliten detalj ur din annars så omfattande lista, så har jag en fråga gällande the one and only Brigitte Bardot. Då Cosmopolitan, flickor som värderar lyckan i livet i antal läppglans i handväskans (moi) heliga bibel, namedroppat henne sen tidernas begynnelse, undrar jag: Är hon all that? Enligt Cosmo är det tydligen nåt med hennes hår ("Med ett hårsvall a´la Brigitte Bardot får du honom att flämta av förtjusning") som ska få det "att rycka i baguetten", som någon robinssondeltagare uttryckte det på nittiotalet.

Är det ens många snubbar i tjugoårsåldern som vet vem bruden är? "Alla män älskar en Birgitte" - ljuger Cosmo?

 
At 3:28 em, Anonymous Anonym said...

Som du säger: inte helt oväntade val. Men bra är det att Justin Hinds och Max Roach har letat sig in på listan. Freedom Day är ju alldeles lysande.

 
At 11:55 fm, Blogger Martin Janzon said...

m: Ja, albumartist är alldeles olidligt. Huvva.

mathilda: En blond fransyska med ett halv-cp namn som gjorde lite allt möjligt under 60-talet är väl all that mer eller mindre per automatik. Jag tror de flesta i vår ålder känner till namnet i alla fall, men det är ju en tjej man hör mycket om men ändå vet man inget om vem hon egentligen var eller vad hon egentligen gjorde. En mer mystisk Paris Hilton, på nåt sätt.

Sexig var hon i alla fall, och ja, till stor del pga håret.

sunvalley: Hela Freedom Now Suite är fantastisk. Roach är mannen.

 
At 1:17 fm, Blogger babylemonade said...

Ambitiöst och beundransvärt. Spännande också såklart, listor kommer aldrig sluta tilltala nörden i mig. Bonnie and Clyde är så jävla sexig att man kan dö. Sex till musik blir alltid halvdant, Bonnie and Clyde gör sitt på egen hand.

 
At 1:29 fm, Blogger Martin Janzon said...

baby:
Hela Bonnie and Clydegrejen är sexig tycker jag. Vill man göra nåt sexigt ska man se till att anspela på Bonnie and Clyde på nåt sätt.

 
At 11:17 fm, Anonymous Inger Rozén-Chintoh said...

Näej,hördu!Fel lista?Jagg tänkte på min blogg hitta väl kända låtar från 60talet!Var har du Diana Ross and the Supremes?Elvis?Little Richard?Somliga du nämner har ja allri hört taas om!Men du var ju trött förståss!Paul Anka hade väl också nåt på gång!Diana!
Välkommen till min blogg!http://admin.bloggo.nuInger!

 
At 11:19 fm, Anonymous Anonym said...

De flesta som du nämner har ja aldrig hört talas om!Inger Rozén

 
At 11:01 fm, Anonymous Cara Mengobati Kaki Gajah Dengan Bahan Alami Paling Ampuh said...

thank you the article really helped me. I hope the articles that are made are useful for all of us.

 

Skicka en kommentar

<< Home