Dunka Dunka

Ge mig större städer och mer disco!

Jag har rest runt i andra städer några dagar nu och tyckte det var trevligt, roligt, spännande, säkert personligt utvecklande och sånt också, vad vet jag. Jag hade det bra helt enkelt, vilket förstås är oerhört deprimerande, då det säger mig vad jag anat senaste tiden: Jag trivs bättre på de flesta ställen förutom det ställe jag faktiskt spenderar det mesta av min tid. Det måste jag förstås göra nåt åt. Självklart kommer jag inte när det kommer till kritan göra nåt åt det alls, utan precis som alla andra bara prata om det, men likväl - jag måste göra nåt åt det. Jag trivs förvisso ganska bra här, det råkar bara vara så att jag trivs bättre på alla andra ställen just nu, särskilt när man bara stannar på varje ställe ett par dar eller så. Jag tänker alltså precis det ni också hade tänkt om ni hade läst den här texten, eller i alla fall läst den med nån som helst koncentration, nämligen att jag var född till ett turnerande stjärnliv. Det är bara talangen och disciplinen som saknats, men då det inte hindrat Pete Doherty från att "lyckas" kanske inte jag heller borde ge upp. Så här i efterhand kan man ju lätt se att jag för att nå det målet i unga år borde satsat på nåt annat än typ pingis, som kanske inte osar rock'n'roll lång väg. Det jag försöker säga är helt enkelt det här: Chic, likt förmodligen den mesta övriga högkvalitativdiscon, är helt perfekt att spela mitt i natten under en bilresa genom en storstad, fyllda av allsköns ljuskällor. Bilar, neonljus, puls och natt är vad disco handlar om. Denna eminenta lyssningsupplevelse går bra att få i Stockholm. Linköping däremot, världens mest lagomaste stad nånsin (efter Örebro, där jag annars bott), är inte en stad för en man med stora visioner men ingen handlingskraft, en kategori undertecknad måste räknas till. I storstaden kan man göra allt möjligt utan att behöva jobba för det, eftersom allt är serverat för en. Jag orkar inte med några protester på det, för antingen har jag rätt eller också menar jag inte på pricken vad jag skriver; i båda fallen skulle alltså en protest falla platt till marken.

Bloggen kommer nog fortsättas uppdateras så här oofta ett bra tag till framöver, men det betyder inte bara att jag är dålig och inte bryr mig, utan också att jag tänkte börja jobba lite mer seriöst med de där "100 bästa låtarna från 60/70/80/90/00-talet"-listorna (inklusive kommentarer på varje låt!) jag måste få ur mig. Med ett sådant projekt kommer jag garanterat lyckas med att inte kunna lägga tid på sånt jag enligt mor, far, samhället, CSN och mitt egna överjag borde lägga tid på.

Tänk disco med soulrefräng och lite houseinslag (känns det som, men egentligen har jag ingen aning om vad house är för nåt), tänk sedan att året är 2005 och du har mitt utmärkta bidrag till er i tankarna:

Secret Sounds - Come Back Home

posted by Martin Janzon @ 11/05/2007 02:08:00 fm