torsdag, mars 06, 2008

Lista: Bästa Dunka Dunka-inläggen

Som den mesiga och mentalt bleka svennen jag är, och som du också är för den delen, har jag förstås ständigt gått runt och tyckt att mina alster här på bloggen är alltifrån i bästa fall putslustiga till i sämsta fall värdelöst skräp, fyllda av stavskandaler och menlöshet. Det kanske bara är naturligt att avsky det man själv ger ifrån sig, vilket såhär (sagt inom parentes) kanske kan vara orsaken till att så många människor innerst inne hatar sina barn. I ett uppgivet försök att rädda både barn och blogg ska det tilläggas att det naturligtvis är en hatkärlek det handlar om. Hatet bygger på det mer jordnära och faktiska (tråkiga texter, sunkig stil, dålig uppdatering respektive skrikande och gnälliga barn) medan kärleken härrör från det klart mer irrationella "det är ju min blogg" eller "det är ju mitt barn", som om nån annan förutom jag själv skulle tycka att det är en bra anledning att hylla det jag släpper ifrån mig.

Hur som haver: nu är det slut på fjollerierna. Rak i ryggen och utrustad med en nietzscheansk historiesyn har jag kommit fram till att det enda som på sikt kan ge mig en tjej, förutom allmän arrogans och Sonic Youth-tishor, är ett brutalt och okritiskt hyllande av min egen person och det som följer av den. Hence är det dags att göra en utvärdering av bloggen, en utvärdering som tagit sig formen av en topplista över det bästa jag anser mig ha skrivit på den här bloggen. Denna typ av narcissism har jag inte funnit på någon annan blogg, och om någon tycker att detta kan kvalificeras som det, så har denna någon fel. Dessutom har jag tänkt göra det här länge, på mitt vanliga överanalyserande och frimärksnördiga sätt. Jag inser också risken jag tar: Det är inte otroligt att känslan "jaså? fanns det inget bättre?" infinner sig när man tittat igenom min lista. Skriv nåt bättre själv istället för att gnälla, om du nu är så jävla bra, är min desperata och egoskyddande kommentar då.

Jag gör det här till stor del för att mina säkert två nya läsare ska kunna se att de inte missat något, samt för att mina gamla läsare ska ha åsikter om
a) min vidriga egoism och navelskåderi
b) vilka inlägg som faktiskt borde varit med

Jag funderar också på att göra som Maxim och skrika ut att omedelbar nedläggning av bloggen följer om inte folk kommenterar, men så inser jag att jag redan får fler kommentarer än jag har besökare, så det skulle kännas fruktlöst. Om ni undrar känner jag mig lite skakig psykiskt för tillfället; helst vill jag bara att alla (snygga) ska krama och pussa på mig och säga att jag är skitbra.

Gästinlägget som skrivits är inte kvalificerat för listan. Jag vet hur hon blir, Mathilda, om jag tar med hennes inlägg i beräkningarna. Kommer den med, och högt placerad dessutom, så blir hon en mallig jävel - något hon förvisso redan är - men en en mallig jävel med ett hånflin på läpparna, och det är inget jag tänker försöka provocera fram. Kommer den lågt eller inte med alls kommer hon i ren ilska sprida såväl riktiga som fiktiva sanningar om vem jag helst gör vad med, om mina dåliga snabbmatspreferenser och om annat som jag inte vill att allmänheten får nys om.


10. Konsert: Shout out Louds
Inget märkvärdigt alls egentligen, och vad gäller välskrivenhet knappast ett av de bättre, men posten utgör den enda uttalade sågningen på bloggen. Det måste uppmärksammas. Hade jag skrivit den nu hade det blivit fula ord och näven i bordet på ett helt annat sätt misstänker jag, men jag gillar hur jag dåförtiden med något slags återhållsam upprördhet på mitt sedvanliga tråksnirkliga sätt levererar texten. Jag börjar väl bli nostalgisk, antar jag.

9. Mitt kära Afrika
"Kommentarerna lyfte verkligen det här inlägget från bra till episkt bra" kommenterade någon, och då jag räknar in den åtföljande diskussionen till inlägget förtjänar den här posten en plats. Detta är vad som händer när två mycket olika personer möts på en plats där chansen att förstå varandra inte är så god. En plats vi kan kalla internet. Det här var på den tiden när längden på mina sammanlagda kommentarer vida översteg textmassan på mina inlägg. Those were the sötebrödsdagar.

8. De snälla men ensammas perfekta bild
Kanske världens klyschigaste bild, och ändå är den så fantastisk. Jag hoppas att jag fick er att lägga märke till de fina detaljerna.

7. Duellen: Beyonce vs Rihanna
För att det gav mig anledning att publicera två vackra bilder i min blogg. Den mycket korta diskussionen om högtidsrunkar i kommentatorsfältet är en av de intressantare sakerna det pratats om i mitt kommentatorsfält. Jag hade inte tänkt på saken förut.

6. Jag listar: Soulens snyggaste bringor
Jag har skrivit många listor och många har varit mer ambitiösa än denna. Men jag känner inte att någon annan bloggare tagit itu med herrarnas utseende på ett tillfredsställande sätt, dvs systematiskt och seriöst. Mustiga musikermuskler har inte tillräckligt diskuterats. Däremot har många andra listat bästa skivorna och låtarna inom alla möjliga genrer och perioder. Som om musik skulle vara viktigare än looks. Säg mig: om du har fem minuter på dig innan du måste gå hemifrån till jobbet, väljer du att sätta på dig ett par fräscha byxor och fixa till håret eller drar du igenom de två första låtarna på Underground Kingz? Där ser du.

5. Peace and Love
Här blandas den gamla Martin, den lite nyare Martin och den ännu nyare Martin. Namedropping, personliga betraktelser, subtila erkännanden och allmänt skryt i en ganska välbakt kompott tycker jag. Något av en brytpunkt i Dunka Dunkas stilistiska historia.

4. R. Kelly
För att jag aldrig varit så avväpnande uppriktig på bloggen förut. Om jag bara helt oironiskt iddes fläka ut mig på detta sympatiska sätt lite oftare.

3. Jag tolkar: Giorgio de Chirico - Melancholy and Mystery of a Street
Jag skriver ju så fint och roligt ibland. Fortfarande har ingen upptäckt (och hade de upptäckt det hade de nämnt det) mitt Processencitat i samma stycke som jag pratar om Kafka. Det är sannerligen inte lätt att ha ett gäng okultiverade idioter till läsare, som inte kan sina klassiker utantill. Tur att ni som kompensation är så trevliga.

2. 60-talslistan
Nej, det är inget enskilt inlägg men det var en sammanhållen helhet, och vilket helhet sen! Givetvis finns det ingenting i själva listan som är värt att anmärka positivt på: Det är vanlig musik ackompanjerad av små vanliga texter. Däremot är själva listprojektet som sådant det mest ambitiösa av mina projekt, och ni kan inte påstå att ni någonsin förut sett någon så allvarligt skärskåda sitt inre på det sättet jag gjorde. Jag lovar att jag, då jag skrev listan, med en närmast preciös glans i mina pedagogiska utläggningar hade kunnat förklara exakt varför låt 43 kom före låt 42, osv. Det var ett hårt och svettigt jobb, ett jobb som nu med möda läggs på det efterkommande decenniets musik.

1. Jag tolkar: Edouart Manet - Olympia
För att horor ständigt fascinerar, för att jag lyckades över min egen förväntan få på pränt det jag kände när jag stirrade in i Olympias högmodiga blick och för att jag bevisade att indiebegreppet även är applicerbart på den fina konsten.


Bubblare: Mitt musikliv - en tillbakablick
Personligt och, faktiskt - inlägget handlade lite om musik.

9 Comments:

At 10:02 fm, Blogger Unknown said...

vet inte om jag håller med om att arrogans är bästa raggtekniken. förhållningssättet i inledningen tror jag kan vara nog så effektivt.
påminner mig om snyggaste killen på festen som beklagar sig för sitt ofördelaktiga utseende med tårar i ögonen för alla tjejer han pratar med vilket leder till att han vinner både sympatier, komplimanger och ofta något mer.

och tack för introduktionen till gamla inlägg! tror att jag ska sätta mig ner och läsa igenom arkivet någon gång, är ju orättvist om jag får för bra bild av dig genom att bara läsa gräddan av dina texter.

 
At 11:32 fm, Anonymous Anonym said...

Narcissism är ju, som bekant, helt jävla underbart. Jag hävdar att de självälskande människorna är de enda lyckliga människorna, så det här uppskattar jag självfallet. Visst, liknelsen om den snyggaste killen på festen, som ovanstående använt sig av, stämmer. Lustigt, med tanke på att du oftast är den snyggaste killen på festen.

Listan är rättvis, men jag saknar inlägget ”Dikter”, som speglar både din humor och din intelligens. Dina konstanalyser är mindre mästerverk, speciellt roligt blir det när du sågar leken ”snurra-hjulet” .

Du hade naturligtvis rätt i att jag skulle bli odräglig om du på något sätt tog med mitt gästinlägg i listan och hade förmodligen skrivit något pubertalt om att du tänker på Linda Bengtzing när du onanerar, din perversa jävel, men nu slipper vi tack och lov den utläggningen.

 
At 6:44 em, Blogger Ward said...

Haha, det här vart ju kul, även fast 60-talslistan spöar skiten av det mesta musikbloggandet på nätet. På riktigt. Den slutsats vi kan dra är som sådan att nya Martin sparkar gamla Martins ass from here to where ever. Bäst vart annars förklaringen till nummer 6.

Som en som vart med i gemet länge kan jag, utan darr på rösten eller rädsla för konsekvenser, ge titeln "Martin Janzons sämsta" till den gången Smiths mer eller mindre betecknades som 1980-talets bästa popband. Wtf, Smiths liksom?! Etter värre kan det nog inte bli.

 
At 12:06 fm, Blogger Martin Janzon said...

hilda:
Jag är en väldigt icke-arrogant person tror jag, så jag hoppas du har rätt. Men jag trodde tjejer tyckte den typen du beskriver endast var patetisk.

Arkivläsning är bra! Det blir som en övning inför framtida forskningsarbete.

mathilda:
Åh, du skämmer bort mig med komplimanger Mathilda. Tur att du nu och då slår mig med förolämpningar också. Annars skulle jag säkert bli odräglig, med tanke på hur jag tar åt mig av dig.

Nice nice. Jag märkte att några gillade "Dikter". Det är ju bra.

Faktiskt fräscht och nytt att välja Bengtzing, alla de gamla pumorna känns lite uttjatade att dra upp i såna här sammanhang.

ward:
Jag ser riktigt fram emot din(a) kommentar(er) på 80-talsslitan. Jag känner att det kan bli mycket hetsigt där; en upphetsning som grundar sig i både positiva och negativa känslor.

 
At 7:42 em, Blogger Gabriel Larsson said...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

 
At 7:48 em, Blogger Gabriel Larsson said...

"Nostalgi", "sötebrödsdagar", "den nya Martin", "Stilistisk historia".. ha ha hahaha! hur bra som helst. Det här inlägget borde lugnt fått en plats bland bubblarna åtminstone.

Kort konstruktiv kritik: Du borde korta ner på den obligatoriska ursäkten till läsarna i början på varje inlägg. Känns som att den blir ca. två rader längre för varje nytt inlägg du skriver. Dags att bryta den trenden tycker jag!

 
At 4:36 em, Anonymous Anonym said...

Njutbar läsning! Det här är perfekt för en nytillkommen läsare; det kommer att ta sin tid att NAGELSKÅDA samtliga inlägg, men förhoppningsvis är det värt mödan (har hursomhelst inget bättre för mig).

 
At 6:49 em, Blogger Martin Janzon said...

Gabriel:
Jag funderade faktiskt på att ha med det som bubblare.

Du har rätt i alla dessa patetiska ursäkter och dålighetsförklaringar men i just detta inlägg tycker jag det kontrasterar ganska fint i sin paroxalitet(?) till vad inlägget faktiskt vill visa; nämligen hur läsvärd jag är. Point taken, dock.

gorillan:
Tack! När jag skrev "mina säkert två nya läsare" var det aningen skämtsamt, men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det nog var en ganska god uppskattning (du och hilda).

 
At 7:42 em, Blogger Ward said...

Martin: Jag förväntar mig att New Order tar plats 19 till 1, dvs samtliga singlar de släppte under nittna'åttio-talet.

Gabriel har mer rätt än han kan ana. Jag tyckte nog att detta inlägg till och med nosar på topp 5.

 

Skicka en kommentar

<< Home