torsdag, maj 24, 2007

De snälla men ensammas perfekta bild

Studera bilden ovan. Jag vill hävda att det är världens mest indiepoppiga bild. Vi kan börja med miljön: De är samlade på någon bakgård där de sitter på en ojämnt klippt gräsmatta nära ett trädstaket vid ett fult hus. Bakgårdsromantik, naturromantik och betongromantik alla samlade i en bild. Sen själva människorna: Alla är bleka, inga lyckliga solsemestrar här inte! Rutiga (många skulle säga att randigt är mer indie men det är tveksamt säger jag) flanellskjortor och blommig kjol ser vi på några av medlemmarna. Tjejen har kort hår och killarna fulvanliga jeans. Kläderna uppfyller med andra ord alla krav. Killen som sitter på knäna har en frisyr jag inte ens tänker kommentera - har ni varit på någon konsert där bandmedlemmarna verkar hypnotiskt intresserade av sina egna skor, har ni säkert sett sådana frisyrer i överflöd både på scen och i publik. Såklart är den ojämnt klippt också den. Lägg också märke till hur han och tjejen bredvid håller sina händer, blygt och asexuellt. Den viktigaste personen av alla på bilden ur ett indiepopestetiskt perspektiv är dock mannen uppe till vänster i bild, Harvey Williams (som är Another Sunny Day). Det är inte bara byxorna som påminner starkt om Robert Gustafssons värmlänningskaraktär i Torsk på Tallinn. En riktigt ensam loser med andra ord, precis som det ska vara. Och ja, han har glasögon. Avslutningsvis kan vi säga något om vad det är de gör, nämligen ingenting. Det ser ut som att de är ute på picknick förutom att de inte har någon mat. Mat skulle förmodligen förstöra bilden, det här är taniga människor som inte äter mat. Visserligen är färg väldigt indiepoppigt, men här tycker jag bara att det är positivt att den är svartvit. Färger hade gett för mycket detaljer åt bilden. Det här fotografiet har i princip allt. En nästintill perfekt indiepopbild. Högsta betyg!

Bandet på bilden är för övrigt det fantastiska Field Mice.


* En snabb kommentar angående mitt förra inlägg. Jag var lite inkonsekvent i min bedömning, ibland gjorde jag jämförelser med andra bloggar, ibland tänkte jag mer på vilka krav jag själv har, oavsett hur det ser ut i övrigt i bloggvärlden. Om vi ska konsekvent använda oss av jämförelsemetoden kanske jag rentav ska ha lite bättre betyg. Höj språkbetyget ett snäpp och även layouten (vem bryr sig om layout anyway? Man kan ju läsa vad som står) och helt plötsligt ser det lite ljusare ut. Ödmjukhet och självkritik är väl ändå bara till för mesar. Jag måste lyssna ännu mer på hiphop tydligen. Jaja.

5 Comments:

At 9:42 em, Anonymous Anna said...

Gränsen mellan indiepoppare och hippies är tydligen hårfin. För de såg j*kligt hippie ut i mina ögon. Och han som stog längst till vänster såg mest svennig ut... Men det där med gräset har du så rätt i. Det jag gillar med bilden är att den är naturligt indie, inte wannabes som i sann fjortisanda posar för att verka alternativa, som omsorgfullt väljer ut detaljer som ska få folk att höja lite lagom på ögonbrynen och som sedan lägger ut den på bilddagboken där de heter något musikrelaterat. Nej, dessa människor är helt enkelt äkta indiepoppare. Men visst ligger det nåt lame hippie i deras ögon? Du vet, inte riktigt folkabuss och demonstrationer än, men väl bor de i kollektiv:)?

Sen när blev det indie att se töntig ut förresten? Smk hyllas ju för deras "tönt-look". Visst är det snyggt, men är det mer indie än Mando Diaos mer sofistikerade stil? Mitt lilla estetiska indie-jag blir förvirrad...

 
At 10:39 fm, Blogger Gabriel said...

En underbar bild! Jag blir nästan rörd till tårar när jag ser den, samtidigt som man börjar garva åt den. Dessutom är jag kanske nästan lite kär i Harvey Williams.

Det är helt klart indie att se töntig ut i vissa fall, men det kanske är för att jag har en skrämmande brist på "estetiskt indie-jag".

 
At 1:19 em, Blogger Martin Janzon said...

anna: En avgörande skillnad som jag ser det är att hippies har någpot coolt över sig. Hippies är utåtriktade och röker på - de här däremot, sorterar stenar i storleksordning och sitter hemma och äter mammas falukorv medan hippiesena "dansar" till rispiga Grateful Dead-vinyler. Jag förstår vad du menar när du säger att de ser hippie ut, men om skillnaden är hårfin, så är den ändå desto mer tydlig och avgörande. Han till vänster ut ser FRUKTANSVÄRT mycket svennig ut, det har du helt rätt i. Men det är också det som är poängen! Det är inte direkt töntig och nördig som får indiehjärtat i mig att bulta mest, utan den här otroligt vanliga och ointressanta looken. Vanlig (på ett litet töntigt sätt förvisso) är faktiskt "värre" och skapar mindre uppmärksamhet än utstuderat töntig, som t ex SMK verkar vara enligt mig. Därför är inte SMK ett perfekt exempel heller, och musiken är inte indiepop, möjligtvis nån annan slags indie. I min bok så är Mando Diao inte true indie alls, en utstuderad estetik, snygga människor och med musik som jag ogärna vill kalla indiepop. Jag lägger inget värde i det, jag säger bara att jag inte ser dem som prototypen för indiepoppare.

gabriel: Vem är inte kär i Harvey Williams! Världens bästa vanligaste människa genom tiderna. Att se töntig ut är inte ett nödvändigt krav för att vara indie, men de gamla klassiska sanna indiepopparna, typ Harvey o gänget, känns omedvetet otrendiga. När indie blir trendigt och börjar handla om estetik, är det inte längre den indie jag blir rörd av. Musiken kanske kan vara bra ändå, men det är en annan sak.

 
At 4:14 em, Anonymous Anna said...

Jag trodde inte att jag sa att Mando Diao och smk var indiepoppare. Förlåt mig i så fall. Mando Diao är självklart inte indiepop. Och absolut inte smk. Fast indie av något slag är det säkert.

Och ja, hippies är nog mer utåtriktade. Härlig bild var det hur som helst.

Indie kanske inte är något man kan bli, om man ska sammanfatta. Eller få, som stil. Får då är den ju utstuderad estetik som du sa. Eller? Indiebegreppet har i alla fall förändrats. Blivit bredare liksom.

 
At 4:49 em, Blogger Martin Janzon said...

anna: Indiebegreppet är rörigt, flummigt, brett och ofta subjektivt. Utstuderad estetik kan säkert vara en del av många indieband men det är inget som ingår i mion definition av "det mest typiska indiebandet".

Att sträva efter att vara "indie" för att man tror att det är coolt tycker jag är löjligt, och det är dessutom att ha missupfattat hela grejen. Det är ungefär på samma nivå som när sångaren I The Rasmus dricker sprit och röker cigaretter för att få en mer sliten röst och låta rockigare.

Sen tycker jag inte alls att indieattityden (det som många ser som en indieattityd iaf) är cool eller åtråvärd att ha. Jag är trött på både begreppet och stilen (inte nödvändigtvis musikstilen, men själva fenomenet) som många förknippar med indie.

 

Skicka en kommentar

<< Home