måndag, maj 07, 2007

Var smart. Och ödmjuk.

* Jag måste bara säga det, innan jag glömmer bort det, att Live 1975 från Rolling Thunder Revue, fortfarande är den bästa liveskivan någonsin. Det måste den ju vara. Vilken skulle annars vara det? Jo, det är Bob Dylan som är mannen bakom. Kanske en av de bästa skivorna över huvud taget förresten.

* Vad är det för fel på mig som uppskattar både misslyckade människor och deras indiemusik och egocentrerade hiphopare med världens största självförtroende? Vad är det för fel på de flesta andra som inte gör det? Er personlighet består väl av fler sidor?

Om ni vill uppskatta så mycket musik som möjligt, lyssna då på musik på rätt sätt. Den musik som kräver förberedelser, kunskap och rejäl inlyssning, ge den musiken det. Den som får dig att känna dig bäst men töntigast i världen, låt den få dig att känna dig så. Även om det skulle råka vara 50 Cent. Viss musik kräver att du lyssnar på texten, annan att du inte lyssnar på texten. Viss musik kräver att du dansar, annan att du sitter i ett svart rum med hörlurar. Om du sätter på en soulskiva, sjung inte med och stampa takten som om det vore en Håkan Hellströmskiva. Klassisk musik är bra, men bara om du fattar at det inte är senaste The Tough Alliancesingeln du lyssnar på. Så kasta er nu in i en mängd nya genrer! Men gör det smart. Att vara smart kan vara att förstå att man inte ska tänka alls, som om man vill lyssna på typ Disco D. Allt det här borde vara självklarheter. Men det är det uppenbarligen inte.

Det är okej att gilla Toto. Sannolikheten är nog ca 80% att just du som läser det här nu är en av dem som tror att du är öppen och att de stilar du gillar verkligen är bättre än mycket annat. Varför? De flesta tycker så. De flesta är inskränkta. Jag kommer på mig själv rätt ofta med just det. Och då kommer jag ändå på andra med det klart oftare. Men bevisa varför det du lyssnar på är bättre än det din mormor lyssnar på.

Men. Det är fortfarande inte okej att gilla Lifehouse.

9 Comments:

At 2:58 em, Anonymous Anna said...

Liveskivor kan bli så himla fel! Har dock inte lyssnat på den du skrev om, men den enda liveskivan som egentligen funkar enligt mig är nog Manu Chaos. Nu har jag inte sett honom live, och drömmen om det gör nog att jag blir aningens påverkad i mitt omdöme. Men, om man blundar, så är det inte omöjligt att man plötsligt befinner sig i Sydamerika och ser mannen stå på scen. Det är väl ett fint betyg om något:)

 
At 3:39 em, Blogger Martin Janzon said...

Visst är liveskivor oftast kassare än studioskivor, men det finns några få utomordentliga undantag. Dylans Live 75 är sannerligen en av dem. Skivan är från en tältturné han spelade med sina polare och energin är ofrånkomligt fantastisk. Om du gillar Dylan, ge den tre chanser. Efter det är du antingen fast eller så var det inget för dig.

Manu Chao... mja, okej då. :)

 
At 3:47 em, Anonymous Anna said...

Tills för en vecka sedan gillade jag inte alls Bob Dylan. Konstigt och väldigt dumt eftersom jag inte ens hade hört så många låtar av honom. Min vän spelade Nashville Skyline för mig förra helgen, och jag måste erkänna att jag hade fel om Bob Dylan. Så tack för tipset, jag ska kolla in skivan direkt:)

 
At 4:02 em, Anonymous sunvalley said...

Det finns ju gränser, som man ska akta sig för att överskrida. Vi kan nog enas om att Lifehouse är sämre än West Ham. För tillfället. :P

Jag tycker att B.B. Kings Live at the Regal är en grymt bra liveskiva. Jag har dock inte hört Dylans, så inga jämförelser kan göras från min sida.

Anna: Nashville Skyline är ju inte ens hans sjätte bästa skiva. Mer lyssning erfordras för ett riktigt omdöme om Dylan. :)

 
At 5:40 em, Blogger Martin Janzon said...

anna: Nashville Skyline har sina stunder, helt klart, men man ska veta att den är ganska unik i hans produktion, både hans röst och musiken som återfinns där återkommer inte någonannanstans. Kolla upp honom på t ex allmusic och börja utforskningen! Du står vid randen av en gigantisk regnbåge, om man säger så.

 
At 6:29 em, Anonymous Anna said...

Angående vad Sunvalley sa så var det la tur att jag gillade Nashville Skyline då för då lär jag ju gilla hans andra skivor, eller hur? Tur att man har folk som får en på rätt spår höhö. Utforskningen får väl börja då. Så att jag slipper känna mig som att jag missat något stort.

 
At 7:28 em, Blogger Martin Janzon said...

anna: Dylan är utan tvekan den störste poeten som sysslat med populärmusik. Men det komemr du säkerligen upptäcka när du gräver dig vidare. Kul att du gillar Nashville! Jag kan ge dig fyra startalbumtips som jag gillar mycket:

Freewheelin' Bob Dylan
Bringin' It All Back Home
Blonde on Blonde
Blood on the Tracks

sunvalley: Jag har inte hört B.B Kings skiva, misstänker dock starkt att jag inte skulle hålla den högre än Dylans. :) Annars är ju Live Rust en höjdare, och vad gäller livekonserter på dvd är Last Waltz och Talking Heads' Stop Making Sense givna.

 
At 7:44 em, Anonymous sunvalley said...

Du klentrogne. ;)

 
At 11:49 fm, Anonymous Martin_lover_5_so_hot said...

ToTo Rocks like no other!!!!

Your mom, my mom, all moms...

 

Skicka en kommentar

<< Home