70-talets bästa låtar pt II
Mina damer och herrar! Jag ger er fortsättningen på sjuttiotalslistan. Nu får ni allt verkligen ta och hålla till godo, för det kan dröja tid och evighet, alltså en vecka ungefär, innan nästa post gör sig hörd. I början av nästa vecka är jag i Berlin för att pröva på det dekadenta kulturlevernet i några dagar. Det är i alla fall vad jag har tänkt mig. Vår lärare verkar ganska soft när allt kommer omkring, så mina förhoppningar är goda.
En sak till. Min 60-talslista innehöll ju två rätt pinsamma fel, då jag på förhand inte kollade upp när låtarna släpptes utan chansade rätt vilt, typ "äsch, den släpptes nog i slutet av 1969 nångång". Till denna gång hade jag givetvis storartade planer att på förhand kontrollera att låtarna verkligen släpptes under rätt decennium. Orkade jag det? Självklart inte, utan jag fortsatte chansa, typ "äsch, den släpptes nog i slutet av 1979 nångång". Men frukta inte! Jag kan glädja er med att jag inte blivit sämre, utan bara gjort två ynka fel även denna gång. Felen skylls uteslutande på internet. Allt har kollats igenom nu i alla fall, så det ska inte behöva komma nån mer sån här ursäktspost. Jaha, så vad ska vi göra åt det här? Om jag minns rätt var de två sista låtarna som ströks från uttagslistan dessa, vilka nu placeras på de sista platserna:
100. Tom Waits - Martha (1973)
Fint, fint, trubadurigt och rökigt. Waits vet hur man gör ballader. Jag är inte i balans att skriva mer om saken för tillfället. Ni vet att det är bra, okej?
99. Al Green - How Can You Mend a Broken Heart (1972)
Jag hatar blogger sjukt mycket, det är så himla ruttet att jag knappt orkar med det här längre. Sparade inte jag nyss? Varför är hälften av texten i storlek afrikansk elefant, varför försvann massa saker jag skrivit, varför utför Mozilla förbjudna åtgörder hela tiden? Jag orkar inte skriva mer. Det enda jag har att hoppas på är att Al Green kan läka mitt förbistrade hjärta. Tur att jag skrivit alla andra texter förutom den om Tom Waits redan, annars skulle det här bli Dunka Dunkas argaste inlägg hittills.
En kaotisk post och till råga på allt har jag inte haft så mycket tid och ork att skriva ordentligt om låtarna. Efter Berlin ska jag komma tillbaka med nya krafter. No more problems, bara fina poster. Låt oss nu se på resten av listan, och vi befinner oss alltså på plats 78, eftersom två nya låtar var tvungna att komma in.
78. Herbie Hancock – Chameleon (1973)
Den gode Herbie brukar inte sällan förknippas med genren fusion. Jag vet inte hur ni är, men är ni på ett ungefär som er idol Martin, så får ni ganska smaklösa och rentav vidriga bilder, alltför förfärliga för att kunna skrivas ned här, när ni hör ordet fusion. Glättiga skivomslag med molnfri himmel och en glänsande saxofon i förgrunden, innehållandes ”rockig” och ”svängig” jazz. Vilken tur då att det inte är fusion ni tänker på när ni hör Chameleon. De får säga vad de vill, i mina öron är det här funk.
77. David Bowie – Sound and Vision (1977)
Berlin-Bowie associeras lätt till ganska opoppig och experimentell musik. Brian Eno, som var inblandad i det här, hade ju trots allt lämnat sin popperiod bakom sig och börjat syssla med musik man inte skulle lyssna på, ja knappt höra över huvud taget. Roligt då att Sound and vision är så direkt tilltalande att det varken krävs kunskap, intelligens eller insatthet (vad det nu är) för att uppskatta den. Lite hederlig gammal god smak är det enda som behövs.
Han var inte lika uppenbart förstörd som på Time Fades Away eller Tonight’s the Night; sorgen över Danny Whittens död och vad mer som nu kan ha bekymrat en överlevd hippie hade lagt sig något, och det som en gång var ilska och bedrövelse har nu övergått i något slags illusionslös melankoli. On the Beach är en av Youngs absolut bästa skivor och när man väl insett att skivan inte bara består av de där tre långa låtarna i slutet öppnas möjligheten att uppskatta denna fina lilla sak. Lämpar sig väldigt väl för stunder då man tittar ut genom fönstret och inte finner något annat än regn. Med sådant här i lurarna kan till och med hösten bli vacker.
75. Thelma Houston – Don’t Leave Me This Way (1975)
Aningen mörk och långsam för att vara en discohit. Den lyckas på nåt sätt passa utmärkt för dansgolvet samtidigt som den väcker soulballadkänslor. Ta en stycken bra sak, blanda med en stycken annan bra sak och vips – du har en stycken väldigt bra sak.
74. Curtis Mayfield – We Got to Have Peace (1971)
Curtis sjunger att det skulle kunna vara en sån härlig romans, tänk om vi bara kunde mötas, ta varann i hand och jobba för en bättre framtid. Han säger att vi måste få fred och att vi ska jobba för landets bästa. Jag borde skratta. Vad jag gör? Jag ryser. Fan, jag hoppas till och med.
Chic måste vara en av 70-talets bästa grupper. Nile Rodgers och Bernard Edwards måste vara ett par av de bästa musikerna någonsin. Nämnde Edwards lär sitta på åtminstone de tre bästa basgångarna, också det någonsin. Gliporna mellan framtänderna på sångerskorna, som jag inte vet vad de heter, måste vara de coolaste gliporna som funnits mellan framtänder. Jag gillar alltså Chic, om det inte framgick, och enda direkta felet med den här låten får sägas vara texten, som inte känns helt realistisk: ”Everybody dance” sjungs som en uppmaning, men det hade passat bättre som konstaterande.
72. Luther Ingram – If Loving You is Wrong (1972)
Någon kanske minns att Ingram var med på top 20 på min 60-talslista. Då handlade det om driven northern soul, nu ät det hans stora hit tillika mäktiga r’n’b-ballad som gäller. Ingram säger det jag tänkte mer eller mindre hela min uppväxt, så jag vet vad han pratar om. If loving you is wrong, I don’t want to be right. Bara en stor soulartist kan få den raden att låta som en av de visaste, sannaste och mest poetiska raderna out there.
71. Talking Heads – Psycho Killer (1977)
Första gången jag hörde Psycho Killer var första gången jag såg Stop Making Sense, tveklöst en av de bästa och mest underhållande musikkonserterna som finns inspelade. Trots att jag timmen senare är överväldigad av allt konserten har att bjuda på i form av gigantiska kostymer, sanslöst ful dans, hypnotisk musik och oförfalskad glädje, kvarstår minnet från den återhållsamma inledningen, där David Byrne i ensamt majestät framför den något märkliga och smått fantastiska psykopatlåten. En genuint bra låt behöver inte klädas i tokiga kläder och stora arrangemang. Även om det förstås är roligt när så sker.
70. Stevie Wonder – He’s Misstra Know It All (1973)
Jag tror den här låten handlar om Nixon. Nå, för mig är det helt likgiltigt; att blanda in politik i vackra soulballader synes mig vara lika dåraktigt som att blanda in gröna oliver i sallad. Man förstör helt enkelt hela grejen. Nej, för mig är den här låten en kärlekssång som försätter mig i en stämning som inte bryr sig ett dugg om texten.
69. James Brown – Get Up (I Feel Like) a Sex Machine (1970)
James Brown vinner verkligen på att han ser ut som en apa. Hudfärgen liknar, visst, men det är inget rasistprat jag är ute efter. Nej, det är själva hans former, hans drag, som ser djuriska ut. Detta faktum passar väl ihop med hans musik, som är smart nog att sikta på kropp, muskler och kön istället för huvud. Dans, sexmaskiner, funk och härlig monotoni: här är det minsann ingen som ska nånstans. Har du bråttom, väntar du på nåt, måste du uträtta saker? Vik hädan. Annars är det bara att joina festen. Vi håller på till gryningen, minst.
68. The Velvet Underground - Sweet Jane (1970)
Velvet Underground, detta alternativband som hänger med Andy Warhol, bestämmer sig för att faktsikt få sålt nån skiva och spelar därmed in Loaded. Velvet sell-outskiva, deras radioskiva, är så klart bättre än de allra flesta rockskivorna världens tvingats skåda. När det verkligen kommer till den där berömda kritan undrar jag om det finns något band som är/var/kommer bli bättre än Lou Reed och hans pojkar.
67. Ramones – Sheena is a Punk Rocker (1977)
När jag återlyssnade på nån sån där gigantisk Ramonessamling som innehåller minst hälften av låtarna från alla deras stora album, så blev jag rätt besviken. Jag hade förväntat mig att finna åtminstone några klockrena punklåtar, men det mesta lät rätt tråkigt, lite segt och helt enkelt inte särskilt bra. Det var först när jag insåg min missuppfattning av bandet som det blev lite bättre; jag hade i min enfald trott att Ramones var ett punkband, men rätt svar är ju snarare att de är ett popband. Sheena is a punk rocker är ingen arg historia sittandes på rå energi, utan en trevlig popdänga att klappa händerna och sjunga allsång till. Snäll och glad musik som lämpar sig för saft snarare än öl. Och det är ju så jag vill ha det.
66. Funkadelic – Maggot Brain (1971)
Efter den klassiska inledningen, där vi får höra att jorden blivit med barn, eftersom ni alla gjort henne på smällen, så följer inte lätt kaosartad, rockinspirerad funk, vilket vore typiskt för gruppen, utan 10 minuter ömsint gitarrspelande. Låter väl sådär kul, kan man tycka, men då ska man minnas att George Clinton sa åt Eddie Hazel att spela som om hans mamma just hade dött. Det tog vår käre Hazel fasta på.
65. Vickie Sue Robinson – Turn the Beat Around (1976)
Det är lätt att luras av disco. Ge dig själv en hit och du tänker automatiskt att den måste vara skitbra. Men om sanningen ska fram: I will survive ÄR för uttjatad, That’s the way I like it är mest bara jobbig, både Hot stuff och Young hearts run free är inte så bra som de borde vara med tanke på vilka artisterna är, och bee gees får nog klassas som lite väl gay. No offense ni homosexuella män, det är ju ni som insett att konstitutionen man-man faktiskt är den enda fungerande när det kommer till så kallade romantiska relationer. Nu ska vi se, var var vi? Jo, turn the beat around är alltså en sån där tvättäkta discohit som verkligen lever upp till den potential genren besitter.
64. Pere Ubu – Humor Me (1978)
Som en bisarr svart komedi med den där ganska skumma mannen från grannskapet i huvudrollen, han du vet kommer bli psykopat när som helst. Blivande kultfilm.
63. Bill Withers – Ain’t no Sunshine (1971)
Soul, mina vänner. En enkel man (när Ain't no sunshine släpptes jobbade Withers med att montera toaletter på flygplan) framför ett stort stycke musik. Av de ca 500 coverlåtar jag måste ha hört av den här låten är det fortfarande originalet jag helst lyssnar på. Vad gäller texten sen: Jag har sagt det förut, jag tänker säga det nu, och jag kommer säga det många gånger i framtiden. Det finns för få låtar om kärlek där ute och för många om politik. Bill, du är min man.
62. Lou Reed – Perfect Day (1972)
Lou Reed solo är markant sämre än Velvet Underground, men som vanligt får man plocka russinen ur kakan (förutsatt att man gillar russin förstås, vilket du ju i och för sig är lite miffo att göra). Det här är en av hans mest kända låtar och det är den inte utan anledning. När Reed sjunger ”It’s such a perfect day, I wanna spend it with you” är hans plats på listan klappad och klar. Jag har bestämt mig för att inte uppstiga till Herran innan jag med Reeds uppriktighet fått säga de orden till någon.
61. Brian Eno – Golden Hours (1975)
Another Green World, Enos pop-snart-ambient-album, är en av de där verkligt vackra skivorna. Jag tänker verkligen på en annan värld när jag hör den, kanske inte en illgrön sådan, men en där livet är lite finare, lite varmare, lite lugnare och lite lyckligare. Golden Hours är min favorit från skivan, lägg särskilt märke till gitarren!
posted by Martin Janzon @ 4/12/2008 05:07:00 em
30 Comments:
Vad är grejen med Nile Rodgers nu då?
"Humor Me" är eb av mina absoluta favoritlåtar - vilket handklapp! Men vänta, kom den inte högre...
m:
Nile! Bästa gitarristen! Chic är ju löjligt bra, vad ska man säga...
gorillan:
Handklappet är underbart. Hela The Modern Dance är en ju sann klassiker och om du har tur dyker nåt annat upp av Pere Ubu.
"Turn the Beat Around". Vilken fantastisk låt! För mig är det listans definitiva höjdpunkt så långt. Det har såklart lite med nyhetens behag att göra. Annars: "Perfect Day" är med i en nästan perfekt film, nämligen Trainspotting. Alltid: Mer disco, mindre Ramones!
"James Brown vinner verkligen på att han ser ut som en apa." Oh man, stört snyggt att bli en winner pga DET.
Synd att 50 cent inte vinner ett dugg på att se ut som ett jävla retard.
En brinnande inledning följs här av en inte lika brinnande fortsättning. Det är inte på något sätt dåligt, men du la inte lika mycket energi här som innan, känns det som. Eller har jag fel?
Sen glömmer jag hur jävla tråkigt 70-talet var. Det kan ju å andra sidan du knappast belastas för, åttiotalist som du är. Men handen på hjärtat, tycker du inte 70-talet var, såväl musikaliskt som i allmänhet, mer efterblivet än såväl 60- som 80-talet?
Och slutligen; är det i dina ögon provokativt om jag sållar mig den till den skara som aldrig "fattade" Velvet Underground? Jag tycker liksom dom vart tråkiga.
det som är finast med perfect day är väl egentligen hur den lyckas vara både lycklig och sorglig samtidigt. som att man kan känna sig nedstämd när något känns perfekt, kanske för att man är rädd att det bara kan bli sämre(eller allt annat känns dåligt i jämförelse).
för övrigt är jag obeskrivligt avundsjuk på din berlinresa.
sunvalley:
Top 100 discolåtar är väl listan man borde ägna sig åt när allt kommer omkring.
mathilda:
Ja, snyggt av honom! Vad gäller 50 håller jag med dig, hans gangsterhet förtas lite av att han ser hyfsat dum ut. Man kan se hård och odum ut och det är den kombinationen man vill åt.
ward:
Du har rätt, detta inlägg blev lite som det blev. Å andra sidan ser framtiden inte rejält mycket ljusare ut, även om jag är hel och hemkommen från Berlin nu. Jag vill inte ställa onödigt höga krav, men jag hoppas det blir lite mer eld i den eller de sista skälvande posterna åtminstone.
Nja, jag brukar nog anse att varje decennium sedan 60-talet ligger på ungefär samma nivå, om än innehållandes helt olika grejer. Möjligtvis finns det fler absoluta toplåtar från 60 och 70-talen.
Att 70-talet i övrigt var sämre än kringliggande, det är jag mer redo att såhär utan betänketid skriva under på.
Slutligen då, kan jag säga att jag inte alls blir provocerad av ditt VU-uttalande, utan att för den skull alls hålla med dig. Tycker dock att en uppskattning av sex/droger/allmänt skummeri som VU trots allt visade upp borde passa en hiphoppare som vill ha det mörkt.
hilda:
Ja, du fångar skönheten i låten bra där. Att bli glad och nedstämd samtidigt av musik tyder allt som oftast på att den varit lyckad sådan.
Berlin var öl, balkanmetal och en himla massa konst. Jag återkommer nog gällande den saken på nåt vänster.
Velvet Underground är för mycket ostruktur och skrän för min smak, fast i det konventionella tänket jag är. Det har å andra sidan inte hindrat mitt efterblivna helvete att köpa två VU-skivor och därtill tre Sonic Youth-skivor, vid fem (!) olika tillfällen. Men de ser väl bra ut i samlingen antar jag, om nu någon bryr sig om skivsamlingar längre.
Och om du inte vill trissa upp förväntningarna har du gjort ett jävligt dåligt jobb i och med att första posten vart det bästa du klämt ur dig hittills. Bollen är i rullning, så att säga, och när jag nu smakat grädden på moset vill jag FAN inte ha något annat. Ya heard?!?!
Btw, hur var Berlin? Hålls det fortfarande såna mastodontlika technopartyn i övergivna fabrikslokaler och isf var du där?
Även du, min käre Ward, kanske en dag kommer förföras av Velvets dekadenta tongångar. Den som lever (på droger) får se.
Ujuj, det var ord och inga visor. Nu har jag alltså mycket att leva upp till. Vi får väl se hur det blir, man ska inte skämma bort sina läsare utan bara smälla till nu och då. Tiden är knapp och jag vill inte dra ut för länge på skiten, but I hear, I hear.
Vad gäller sunkfesterna och det moraliska förfallet överlag så är jag besviken (jag besökte inget technoparty), men vad gäller ölet och pubarna är jag nöjd. Även kulturen och mishmashet av all möjlig arikitektur och så. På vänster sida har man världens coolaste tågstation, på höger lerighet, bajslukt och skåphus á la Afrika.
Yes, ännu en alldeles för lång lista! Du gör dem så bra du!:D Hoppas du haft det fint?
Ser man på! Är det inte den kanske allra första trogna så kallade utomstående läsaren som gör comeback!
Jag har haft det fint, och ofint också förstås, men det är väl så livet är för det mesta. Såg att du varit i Tanzania. Dit ska jag lätt åka nångång, även om det kanske inte är på min top 100-länder jag ska besöka. Men i sinom tid så.
Alldeles för långa listor är förresten de enda listorna.
Rättning! Givetvis menade jag att det möjligtvis finns mer absoluta toplåtar från 60-talet ÄN 70-talet. Fler toplåtar från 70-talet än andra decennier, det vågar jag inte säga sådär utan att tänka efter.
Hej, jag har en uppgift i skolan som låter rätt häftig.Ska göra ett radioprogram om 60-80tals låtar och jag vet inte hur man kan få tag i dom. Jag måste ha hem dom så jag kan göra mitt radio program. Är sjukt taggad,vet du var man kan få tag i dessa låtar isf om du har ett litet svar till mig så får du gärna svara till min blogg då min mail är kaputt. - www.nattstad.se/lilja4eveer
Thank уou foг sharing уour info.
I trulу apрreciаte уour еffortѕ аnԁ I аm wаіting fοг your furthеr poѕt thanks οnce
again.
Check оut mу blog - silkn
This iѕ really interesting, You're a very skilled blogger. I'vе joined уοur feed аnԁ look
forward tο seеking more of your fаntаstic post.
Also, I've shared your site in my social networks!
Have a look at my web-site: Grid-wn.Bsu.by
Тhіs is very interesting, You're a very skilled blogger. I have joined your feed and look forward to seeking more of your fantastic post. Also, I have shared your website in my social networks!
Feel free to surf to my weblog :: V2 Cigs review
It's amazing in favor of me to have a web site, which is useful for my knowledge. thanks admin
My webpage; foxysales.com
Evеrуthing is very open with а гeally clеaг
exрlаnation of thе issues.
Ιt wаs definitеly informatiѵe.
Your wеbsіte is very helpful. Thanκs for sharing!
Alѕo visit my blоg; www.Letsgame.co.Uk
Good day! Тhis is kinԁ of off toрiс but I neeԁ ѕome advice from аn establiѕhed blog.
Is іt diffіcult to set uρ your own
blog? I'm not very techincal but I can figure things out pretty quick. I'm thіnkіng about creаting my own but I'm not sure where to begin. Do you have any points or suggestions? Cheers
Here is my blog post www.sfgate.com
Hi! Quіck quеstiοn that's entirely off topic. Do you know how to make your site mobile friendly? My site looks weird when browsing from my iphone4. I'm
tгying to fіnԁ a templаtе οr plugin that might be able to corгect this problem.
If yοu have any recommendatiοns, pleasе ѕhаre.
Μany thanks!
Feel frее to surf to my web-site -
http://dolphin.ros-dating.com/
I'd like to thank you for the efforts you've put
in рenning this ѕite. I reаlly hoρе to see the same high-grade content by
you in the future as well. ӏn truth, your creative writіng abіlities has encouragеd mе to get my оwn ωebsitе now ;
)
Hаve a look at my website :: Silk N Review
Ӏ am regular visitor, how are you everybodу?
This ρiеce of wrіting posted at this websitе is truly
fаstidious.
Look into my homepagе: www.prweb.com
I bеliеve this proԁuct ωas thе particular sweеtеst thing ever.
Feel free to ѕuгf to my website ..
. www.Thainuke.org
Local mall kioѕk for e-cigаrettes
аге nоt generally the best option.
Τhеy are overpriced and sell infеrioг products.
Thеre аге many great internet sitеs
out there ωhich агe а bеtter choice.
Just reaԁ thе revieωs and you normally cannot
make a mistаke!
Fеel free to surf to my ωeb-site; green smoke promo code
Wonderful blog! I found it whilе suгfing аround on Yahoo News.
Dο уou have any suggestions on how to get listеd
in Yahoo News? I've been trying for a while but I never seem to get there! Appreciate it
Visit my web site :: planeta.unipar.br
Do you havе a spam issue on this blog; І also am a blogger, аnd
ӏ was ωanting tο know your sіtuation;
manу οf us hаve cгeatеԁ ѕome nіce
ρrοcеdurеs and ωe arе lοoking to trade strаtegіes wіth othеr fοlkѕ, whу not shoot me
аn e-mail if intereѕteԁ.
Fеel fгeе to ѵisit mу web pаgе ::
Prweb.Com
Great articlе.
Look at mу page ... www.sfgate.com
Moles are largely harmless but can be baffled with some styles of skin cancers.
This is mostly advised for the protruding moles.
Have a look at my site :: http://www.emc2008.de/natural-methods-for-removing-moles-in-the-home
It is has a blue tip that lights at the finish of the e-cigs.
Replace Your Harmful Cigarettes With Harmless
V2 Cigs Replace Your Damaging Cigarettes with Harmless V2 Cigs
to see and really feel the advantages. According to the electronic cigarette reviews, V2 cigs, Green
smoke, Blu cigs are best electronic cigarette brands.
Because of the addictive nature of smoking cigarettes,
even so, men and women have difficulty quitting even in the face of such overwhelming unfavorable
impacts that it can have on a individual's health. Producer Amy Boatwright always does it appropriate offering with private trips to villas and location islands for A listers.
My web blog :: Http://Www.prnewswire.com/
Skicka en kommentar
<< Home