Dunka Dunka: Lista: 2010-talets 3 bästa låtar

tisdag, februari 05, 2008

Lista: 2010-talets 3 bästa låtar

"Framtiden är redan här!" har förmodligen massa människor sagt otaliga gånger och om de har rätt, innebär det ju att jag redan nu kan berätta vad som är det bästa ni kommer få höra om några år. Min något dammiga kristallkula säger att detta är de tre bästa låtarna följande decennium har att bjuda på:

3. Amanda Jensen - My Story (2013)

Idolstjärnan tillika sexsymbolen Amanda Jensen har en bra röst, men det hindrar den inte från att låta som om den tillhör en ute i förorten belägen white trash-morsa, mitt i livet placerad, d.v.s. någonstans mellan andra och tredje barnet. Eller ja, hon hade befunnit sig mitt i livet om det inte vore för alla cigaretter hon röker. Nu råder det istället ingen tvekan om att hon inom femton år har dött rökcancerdöden. Hursomhelst, nu låter ju bara Amanda som en sådan, hon är ju faktiskt en ung och viril dam, en som livet gett mycket godis och omsorg. Således kan inga paralleller dras till Britney Spears livsöde, ännu. Men som vi vet ändrar sig livet allt eftersom det fortgår, för de flesta till det sämre, och Amandas liv är inget undantag.

Om hon låter som en vinkelslip nu kommer hon om några år att låta som en livs levande askkopp. Anledningen är enkel: Hon kommer bjudas på en hel del kola och dylikt under åren, vilket kommer leda till en allmän nedgång á la Amy Winehouse. Sakta men säkert kommer hon förvandlas till det white trash hon nu bara låter som. I detta läge behövs hjälp, Hänt Extra varnar om depressioner och svek från karlar. Inte ens Daniel Breitholtz står bakom henne längre: "Hon har sig själv att skylla. Jag erbjöd henne allt. Min status, mina pengar, min kropp. Kort sagt, min respekt." Det är då TV4 gör en undersökning och upptäcker att hon fortfarande är en mycket sökt kvinna på google, och vill därför ha med henne i ett av deras nystartade program, något i stil med Let's Dance. Amanda gör nu en Anna Book och återfår sitt självförtroende, varför hon bestämmer sig för att satsa på livet igen. Gymmet, avgiftningskliniken och psykologen besöks. Sakta men säkert kommer hon in på rätt väg igen (mycket tack vare hennes bröder); luften är lättare att andas och hennes kroppsformer börjar även dem påminna om fornstora dar. Det är med andra ord dags att göra en comeback, vilket sker i och med den här singeln. Varför är den då bra?

Amanda har vid det här laget lika mycket viktig och tuff livserfarenhet som vilken Lyfe Jennings eller Mary J Blige som helst. Det är en bra grund att stå på när man ska uttrycka sig expressivt. Hon har börjat skriva låtarna själv och har flera utkast från tiden som hög, vilket är bra; vi vet ju alla att droger hjälper till att skapa intressant musik. Det avgörande är dock att hon låter som en sentida Johnny Cash, men ser ut som en Amanda Jensen, något som gör ett närmast förhäxande och paradoxalt intryck på lyssnaren. Samtidigt som man vill krypa upp i hennes faderliga famn och be henne berätta mer om hennes väderbitna sjörövarreseor (detta p.g.a. rösten) vill man, p.g.a. utseendet, genast impregnera henne med sina framtida barn, a.k.a sin säd.

2. Lil Banger - Big Bang (2019)
Bling-blingen dör ett par år efter decennieskiftet, dels bokstavligt (50 dör av fetma, Young Jeezy i en drive-by o.s.v.) och dels blidligt. Folk har vid det här laget tröttnat på bangers och i den mån folk lyssnar på hiphop är det mest trevlig crossover, tänk Timbaland, eller allsköns underjordsryggor som inte tilltalar de stora massorna. Större äkthet efterfrågas, men resultatet blir bara en urvattning av kreativiteten och popklichéerna frodas än mer. När decenniet börjar nå sitt slut blir nostalgikänslorna ostoppbara och det börjar pratas om hiphopens storhetsperiod i mitten av 00-talet, ungefär som folk nu tjajat om "the golden years" i många år. De som var med när det hände har som sagt dött av, flyttat till Mecca eller slutat bry sig. I alla fall, människor upptäcker att de slutat dansa, slutat prata om droger och om mammaknullande - och de saknar det, helt enkelt. Det är då Lil Banger träder in, väcker liv i en bortglömd genre och levererar årtiondets fetaste beat. Vem som sjunger refrängen? Nate Dogg.

1. Abuba Ruba and His Great Harem - Fuck All You Hoes (2019)
När Elfenbenskusten vinner fotbolls-VM 2010 uppmärksammas Afrika på ett sätt som aldrig förr och människor med inflytande som tidigare nedvärderat kontinenten inser nu att folket där kan lyckas med saker, med följden att de helt plötsligt börjar se människorna som lika mycket värda, något de såklart inte tidigare gjort, oavsett vad de sagt. Detta gör att samveten världen över helt plötsligt blir dåliga och samtliga afrikanska nationers skatteskulder skrivs av. Världsdelen kommer på fötter politiskt, socialt och ekonomiskt. Nu ska det minsann tas igen, tänks det, och på livets alla områden görs jättesatsningar. Även kulturellt ska västvärlden få se, och ur en kollaboration mellan hela Afrikas mest galna musikaliska genier uppstår Abuba Ruba and His Great Harem - en orkester med inte mindre än två miljoner musiker, ledda av visslaren Abuba Ruba. Låten riktar sig mot västerlandet som man anser borde ha hjälpt till långt tidigare, ja, man dristar sig t.o.m. att påpeka att hela kolonialiseringen förmodligen var en dålig idé ända från början.

Är det tacken för all hjälp man ger dem, tänker västvärlden, men kan inte låta bli att hoppa runt som tokar till låten, samt använda den i nästa episka inspelning av Sagan om Ringen.

Tyvärr strular blogger lite för tillfället, så jag kan inte lägga upp låtarna som mp3-filer. Hoppas ni har överseende med detta.