fredag, februari 22, 2008

Gästblogg: Mathilda om sexiga musiker

Så var det då äntligen dags för Dunka Dunkas första gästblogg! Vid första anblicken kan man ju tro att gästbloggar bara är något som publiceras när bloggens egentliga författare är lat och inte kan komma på något eget, men i det här fallet finns det ytterligare en viktig orsak: Det är helt enkelt en ypperlig skribent som idag bepryder Dunka Dunka med sina ord, en vars textmassa inte sänker kvaliteten på bloggen, utan med all sannolikhet, tyvärr, gör det helt jävla motsatta. Ni kanske känner henne, annars kanske ni har sett henne fylla ut kommentatorsfälten med vassa kommentarer; men troligen har ni inte den blekaste aning om vem hon är, varför en kort presentation är på sin plats. Hon heter Mathilda. Hon har varit en inspiration till mitt eget skrivande, med vilket jag menar att jag stulit vissa av hennes snyggaste uttryck rakt av. Annars kan inte stilarna sägas vara särskilt lika; min något modesta och pseudoresonerande ton kommer här brytas av mot en mer raljerande, ocensurerad och barnförbjuden sådan. Jag skulle också kunna försöka jämföra henne med andra (andra bloggare givetvis, vi lever ju i en tid när bloggen är större än boken), men det skulle vara ganska miffoaktigt av mig. Ni ska ju ändå snart läsa det själva. Och läsa det ska ni, för alldeles oavsett vad ni tycker om texten så finns det några ovärderliga tips att ta till sig, åtminstone för alla oss med utåtkön.


Fyra genvägar till framgång


Det har alltid funnits män, som fått kvinnor att lämna snigelspår efter sig. Alfahaniga Herkules-look-a-likes med kuken släpandes efter dem i gruset. Status, stake, style och stash i drivor.

Sen finns alla andra. Alla andra, som inte har testosteron sprutandes ur öronen. Alla andra, vars tröjor inte spricker när de spänner musklerna. Alla andra, som inte får tjejstjärtar slungandes mot sig när de slår sig ner i en soffa. Hur gör alla andra killar för att fixa fitta?


Svaret är simpelt, alldeles för simpelt: Dom gör musik. Är du varken född snygg eller sysslar med musik på ett eller annat sätt, så är du kort och gott helt jävla körd. Det räcker med att kunna plinka en halvslak version av ”Smoke On the Water” på gitarr så är (skägg)biffen fixad. Vissa tjejer, det vill säga alla, är mycket lättare konstruerade än man kan tro. Musiker kan få det att rinna till, trots brist på både yttre fördelaktiga attribut och svindlande charm. Här följer fyra musiker, som på ett eller annat sätt blivit tjejmagneter och ibland blivit ifrågasatta för detta, och tips och tricks om hur du själv genom plumpa genvägar kan stjäla lite av deras stjärnglans. Alltså: Varför får följande musiker brudar att vilja bjuda upp sig själva till en redig ärttango och hur får du, som vanlig svenne, lika stor framgång som dom?


Pete Doherty

Ja, jag vet, snubben är tvärful. Vad är det för skadade lirare som tänder på den där gamla horsaren? Han har en typiskt brittisk tandrad, där det ser ut som om alla tänder försöker fly ur hans mun och killen verkar ha en rätt kass attityd och inställning till livet i allmänhet. Men fatta vilken pondus han måste ha, som med det där risiga fejset kan få en så solklar tia som Kate Moss! Och egentligen är det just Moss som gör att någon över huvud taget vill ha honom. Jag själv är ett bra exempel: Jag vill vara nära allt som har varit nära Kate Moss arsle. Har du sett Kate Moss i verkligheten så vill jag röra din hand. Har du pratat med Kate Moss så är jag din vän för livet. Om du bazat henne? Fuck off, nu kör vi. Det går bra nu.


Sen kan man ju snacka om att tjejer vill vara med honom för att ta hand om honom och allt det där. Få honom på fötter igen. Ni vet hur jävla skadad han är. Riktigt trasig. Som om man vill vara morsa åt honom? Nej, det är att han har/har haft en puma till tjej som drar hela det tunga attraktionslasset.


Hur?

Det här är enkel matematik: Börja spela i ett band, fixa en tjej, vilken som helst, det är inte så svårt nu när du har en gitarr/synth/flöjt/whatever som ständig vapendragare, och sen kommer resten att sköta sig självt. Så länge du haft en hyfsat läcker tjej, det räcker med en, så är det nemas problemas i framtiden. För någonting som är riktigt hotfullt mot tjejer är killar utan några som helst tidigare erfarenheter. Har du aldrig haft en tjej? LJUG! Väntar du fortfarande på att en sexig valkyria ska komma och befria dig från oskuldens kedjor, så framställ det som att du legat med fler brudar än både Hugh Hefner och Robinson-Robban. Blir det floppigt när du väl får skjuta råtta och dina bristande erfarenheter avslöjas, så spela bara med och fortsätt lögnen. Tjejen kommer ändå tro att det ska vara så, för tidigt sprut såväl som vinballe, och att det var skitbra, eftersom du är så erfaren. Prata så ofta du kan om alla dina ex och om alla som är efter dig. Det funkar. Jag lovar.


Ola Salo

Hultsfredsfestivalen -05. Jag är både både fit och fittig och har klöst mig längst fram i publiken och står upptryckt mot staketet som ett litet popluder. Ola Salo träder fram. Flickor för feta för sina Cheap Monday-jeans pressas hårt mot min rygg. Ola klädd i vita hotpants och lårhöga platåstövlar i rött lack. Blottat, blekludet bröst. Fan, vilken karl han är som på ett så intensivt, genomborrande sexigt sätt kan bära upp en sån outfit.


Ola Salo är chaby-chic. Ola Salo är sexy-ugly. Ola Salo är en man, eller nåt, utöver det vanliga, eller utöver det normala, om man ska vara sån. Han plockar en eller två blommor från varje alternativ avvikelse från den mänskliga normen och binder ihop stjälkarna till en härligt vild och gayig bukett. Ola Salo väcker åtrå hos både män och kvinnor och blir därmed en smutsig Peter Jöback i twistad Cruella De Ville-frisyr.


Hur?

För att få lika mycket brudar som Salo bör du gå ifrån det klassiskt manliga. Låt både outfit och ansikte bli en fauvistisk färgexplosion och alliera dig med det svagare könets krigare, någonting som Ola gjorde riktigt bra i låten ”Tired of Being an Object”, där han står upp och kämpar för den promiskuösa kvinnans rätt att göra vad hon vill, utan att dömas till slampa. Ni vet, samma budskap som Christina Aguilera försökte få fram när hon stod i trosor och sprutade med en vattenslang på ett gäng killar i ”Can´t Hold Us Down”. Ola har nog fått ganska mycket stock själv, så han vet vad han snackar om. Bli en manlig läppstiftsfeminist.


Måns Zelmerlöw

Schlagervärldens mest slätrakade prettyboy, som förmodligen får mest fitta i Sverige just nu. När han uppträdde med ”Cara Mia” i Melodifestivalen förra året fick brudar genom hela landet kåtslag hemma i sina chipssmuliga soffor. Why? Var det de stålgrå kostymbyxorna som smet åt så tight kring hans vickande stjärt? Var det det inövade suget i blicken, som trängde genom varje bildruta? Eller var det hur benen rörde sig så svävande i rökmaskinsdimman? Nej, det var inga billiga specialeffekter eller stylish accessoarer som gjorde Måns till guds gåva till kvinnan. Mannen är fulländad i sig själv. Måns! Sicket anlete! Du är ju för i helvete fläckfri!


När kamerorna sedan seglade över artisterna och deras skitnödiga låtskrivare i Greenroom, som varken är grönt eller ett rum, under avslöjandet av den slutgiltiga omröstningen, fick min kamrat nog och utbrast att det var dålig stil av SVT. Stackarn kunde inte koncentrera sig på tävlingen när Måns var så snygg.

Hur?

Okej, här krävs det lite dugliga gener till att börja med, men så länge du inte helt och hållet ser ut som ett skämt, så kan du faktiskt klara dig ur det här. Buttugly killar: vik hädan. Måns klarar sig, förutom sin uppenbara skönhet, genom att vara artig och ren. Här gör du bäst i att aldrig skaffa några tatueringar, vara snäll mot din mamma och vara en redig ung man, som min morfar brukar säga. Inga piercings, hål i jeansen eller långhåriga nackar på långa vägar. Köp ett dyrt frisörvax, raka bröstet och stryk kalsongerna, så attraherar du samma publik som Måns. Viktigast är såklart klädstilen, som rankas sjukt högt på tjejers lista över vad de kräver av en pojkvän. Säkert trea, efter stor kuk och pengar.


Justin Timberlake

Vad fan hände egentligen? Över en natt gick Justin från fjunig pojkbandsmedlem till hunkig hingst, som fört sexigheten tillbaka. Justin är absolut inte ful, men hans utseende förtjänar ändå inte att alla vill ligga med honom. Killen är en typiskt halvsnygg amerikansk krulltott, med privilegiet att han får framföra knullmusik för både skräpet och finrummen.

Justins musik leder till omedelbar parningsdans ute på logen. Ritualer i form av rumpgnuggning mot skrev och rytmiskt juckande gör sig bäst till hans musik och når den sexuella frigjordhetens Nirvana utan att för den sakens skull bli ”smutsig”. Det är inte bara kåta ungdomar som dansar till Justin. Nejnej, till den här musiken hårdnar de mest slappkukade gubbarna och släpar ut någon kossa ut på parketten, varpå hon glömmer klimakteriesvettningar för en stund, slänger tuttarna över axeln och börjar rotera villigt med höfterna. Det är så det går till. Till tonerna av herr Timberlake är varken rynkor eller slappröv ett minus.


Hur?

Hemma i verkligheten kan sexuell energi lätt spridas i de mest vardagliga situationer, genom att försöka appellera till offrets mest primitiva känslor. Det djuriska liksom. Prata om saker som är hårda och våta i ett vanligt samtal på lunchen. Dra ut på ett joggingpass utan att duscha efteråt. Känna extra länge på gurkorna i fruktdisken. Sånt skit. Alla killar kan egentligen få kärlek genom att trycka på rätt punkter vid rätt tillfälle. Alltså – vilket skinny ass som helst kan få ett ligg genom att hitta en tjej när hon är tillräckligt berusad. Det är då de primitiva, djuriska instinkterna kommer fram. Vänta alltid ut dom. That's sexual healing.

13 Comments:

At 7:53 em, Blogger Ward said...

Här sitter en hemma och författar ljuvlig smörja som jag i sin tur tänkte vidarebefodra till dig för att på så vis bli förste gästbloggare. Men att göra sig till har man tydligen inget för!

Nåväl, det här var ju en underhållande text visserligen så jag ska inte beklaga mig. Skönt som bevis att vissa bloggare håller fortet, så att säga, och fortsätter. Det håller på att bli ensamt här på cyberrymden.

Men tillbaka till texten. Kudos till dig, Mathilda, för i och med Martins introduktion och din text märks inflytandet av. Det är ett steg i den riktning Martin förflyttat bloggens innehåll den senaste tiden, med musik som bas för mustiga skrönor. Gott så.

 
At 10:12 em, Blogger Martin Janzon said...

Jaså! Om folk skickar mig texter så här nu och då kanske jag i fortsättningen slipper författa en enda rad själv, vilket ju vore sweet. Självklart skulle jag mer än gärna ta emot en text (som helst på ett eller annat vagt/ovagt sätt relaterar till musik) från dig Ward, och publicera den vid snarast passande tillfälle. Ge inte upp tanken, du kan inte längra komma först, men att komma två är ändå inte så kasst som de säger.

Det är verkligen konstigt att alla bloggare hux flux har slutat skriva. Vi får hoppas att det är årstiden.

Apropå stilen på min blogg funderar jag på att ägna åtminstone en del av ett snartkommande inlägg åt ämnet.

 
At 10:39 fm, Anonymous Anonym said...

Ward: HA! Och du ska veta hur mycket han fick tjata på mig. Vi snackar be på sina bara knän-style. Men så är han ju också kär i mig och jag erkänner att det ger mig ett orättvist försprång.

Annars har jag kämpat hårt för att få in mer porr i dunkadunka och ja, jag tycker mig se framsteg.

 
At 12:24 em, Blogger Martin Janzon said...

mathilda:
Du vet vilka jag är kär i, ljug inte nu.

Men ja, om någon hintar att de vill gästblogga så släpper jag de inte sen. Du kommer få det jobbigt nu, Ward.

 
At 3:33 fm, Blogger beta said...

Här finns så mycket att invända mot att jag inte ens vet vad jag ska börja; allt från valen av män till författarinnans uppenbart skånska/utomnordiska härkomst (skjuta råtta!?)
Det åsido: *insert valfria lovord*. Bra grejer.

 
At 3:23 em, Blogger Unknown said...

kan det inte vara något så enkelt(men ändå så svårt att sno) som stjärnglans? berömmelsen i sig är väl en attraktionskraft?

 
At 4:07 em, Blogger Martin Janzon said...

hilda:
Om du har rätt kan det motivera ett uppföljningsinlägg: "Hur man blir känd". Problemet är väl att det krävs just en kändis för att skriva trovärdigt på området.

En krass insikt jag just fick: Att vara elak krävs för att bli känd, och när du är känd får du kärlek och därmed lycka. Ondska skapar lycka. Tur att resonemanget inte känns helt vattentätt.

 
At 12:05 fm, Anonymous Anonym said...

Efter att ha läst detta vet jag knappt var jag ska börja och ännu mindre var jag ska sluta. Men Mathilda det här var rätt roligt faktiskt. Och Måns, det svinet, hoppas han har liten kuk.

 
At 8:40 fm, Anonymous Anonym said...

Beta: Författarinnans härkomst är Stockholm, älskling. När du läser ”skjuta råtta” bör du alltså föreställa dig söderkisar, i stil med Kenta från ”Dom kallar oss mods”, som brukar kasta ur sig ”Hur ere meeere?” och ”När ska vi keeeka?”, säga det. Det är alltså varken skånskt eller utomnordiskt. ”Skott i råttan” används vanligtvis i mitt umgänge vid sexuell torka (inte för att det någonsin drabbar mig, men du hajar). Frustration liksom. ”Ikväll ska jag fanemej få skott i råttan”. På stockholmska då.

Hilda och Martin: Ja, berömmelse är hett. Själförtroende och arrogans också och det går ju hand i hand med berömmelse. Och jag är ledsen, Martin, men ditt resonemang är tyvärr vattentätt. Ondska skapar lycka.

Markus: Har du rakad pung, så har du ju i alla fall fattat helt jävla rätt. Har vi legat med varandra förresten?

 
At 9:45 fm, Anonymous Anonym said...

Kan ju inte mer än att hålla med, du har lyckats förmedla hela kärnan i anledningen till att man började med musik från första början. To get laid!
Bra skrivet mathilda.

 
At 10:09 fm, Anonymous Anonym said...

Men de som redan får ligga, varför börjar de med musik? Anledningen kan väl knappast vara en sådan banal grej som att det faktiskt är kul? Vilken absurd tanke.

 
At 3:53 em, Blogger Martin Janzon said...

anonym:
Tror inte någon får ligga när de börjar med musik, eftersom de framgångsrika musikerna som får ligga började med musik när de var typ åtta. Sen har vi ju indiemusikerna som kanske började senare (eftersom hantverksskickligheten inte är lika viktig inom den genren), men så får ju inte de ligga heller.

Indiepopmusiker som får ligga litar jag inte på.

 
At 4:11 em, Anonymous Anonym said...

"Skott i råttan" syftar på att knacka ner AIK:are, höhö. Skål för WM, skål för WM, skål för WM ska det va!

 

Skicka en kommentar

<< Home