80-talets bästa låtar pt III
60. Jamie Principle - Waiting on My Angel (1985)
Svett, sex och halvmedvetna sinnestillstånd är vad jag förknippar med house. Och då ska gudarna veta att jag knappt fått uppleva nåt av det, så några personliga kopplingar bör det inte vara tal om. Det måste helt enkelt finnas kvaliteter i själva musiken som får in mig på dessa tankebanor. Det pumpande, eviga och drömska kan vara några anledningar. Mörk natt, stora städer och dunkla men färggranna ljus är förresten andra associationer jag får, och allt detta, möjligtvis med undantag för svett, är för mig synnerligen angenäma fenomen, så det är inte särskilt märkligt att jag alltmer fastnar för house. Waiting on My Angel är en av de svettigaste, sexigaste, mörkaste, mest nattliga, halvmedvetna, storstadiga och dunkla houselåtarna, hence en av de bästa. Inte svårare än så.
youtubelänk (min favoritversion av låten finns inte på youtube, men går att finna på Frankie Knuckles presents his greatest hits from Trax Records)
59. Pixies - Bone Machine (1988)
Livet är fullt av besvikelser, och en av de värsta är den då man upptäcker att en textrad inte är vad den varit, dvs då man missuppfattat något ur en låt. Ens egen version är ju alltid mer genial (enligt teorin "man hör vad man vill höra") och låten sjunker ett par snäpp i ens öron när man inser vad som egentligen är sagt. Således var det ledsamt att finna att Joanna Newsom inte sjöng "made me bored, like a whore" utan "made me bolt, like a horse" och nästan lika ledsamt var upptäckten att Frank Black i denna låt inte sjunger "you're so pretty when you're faitful to me" utan "you're so pretty when you're unfaitful to me". Inte lika bra, inte lika snyggt, men, okej, kanske sannare. Annars är låten som vanligt en upplyftande rocklåt med patenterade klurigheter. Pixiestexter är ju vanligen roliga och knepiga, men Bone Machine är nog faktiskt droppen över i:et. Yep yep YEP!
youtubelänk
58. The Jesus and Mary Chain - Just Like Honey (1985)
Nu-har-väl-ändå-nålen-gått-sönder?-bandet The Jesus and Mary Chain är inte som bäst när de frossar i white noise och halvbra poplåtar, utan när de lutar sig tillbaka, och låter oljudet bli bakgrund till låten istället för tvärtom. De kände nog på sig att de skrivit en riktigt bra låt i Just Like Honey och hade ingen anledning att dränka den i, visserligen ganska effektiva, ljudeffekter. Det är sött, varmt och även i övrigt precis som honung.
youtubelänk
57. Primal Scream - Velocity Girl (1986)
Att poplåtar ska hållas inom strama tidstyglar är jag säkert inte ensam om att hävda. Har du en bra melodi, en fin slinga och ett par snygga textrader - kör dem ett par gånger och avsluta sedan alltihopa skyndsamt med ett lätt cymbalslag eller en fin liten rundgång. Inom indiepopgenren utgör Velocity Girl en sorts extrem, och här uppvisas varje idé endast en gång, och innan man hunnit tänka "ja, fantastisk låt", så är det över. Detta för med sig att man alltid vill spela låten igen när den är slut, eftersom den är så kort. Oavsett om man spelat den flera gånger i rad, och sammantaget hört den i fem, sex minuter, så känns det alltid som att man inte hunnit höra den ordentligt. Ett fult men effektivt knep från knarkgänget Primal Scream.
youtubelänk
56. The House of Love - Shine On (1987)
Det är ju för jävligt att man ska behöva återutge bra låtar för att folk ska förstå att de är bra. Än mer jävligt att det just ska behöva göras med Shine On, en svepande indiedänga som är upplagd för att gilla direkt. Men då repetition enligt utsago är all kunskaps moder så var det först vid återutgivningen som det gick upp ett ljus för människor och låten blev en hit, vilket jag är glad för, då jag helst bara har hits på min lista. Mörkt, nästan gotiskt, romantiskt och slagkraftigt i samma 80-talsförpackning. Färdig att serveras.
youtubelänk
55. The Field Mice - Couldn't Feel Safer (1989)
Det är inte alla kärleksförklaringar som fungerar lika bra att skicka iväg till sin mor som till sin älskade, men Couldn't Feel Safer tar upp ett kärlekstema som inte har med sex att göra utan trygghet, och kan därför handla om vilken människa som helst som man råkar hålla kär. "I always feel this way, that no harm can come to me when I'm in your company". Älskvärd värme in absurdum. Det finns egentligen bara två sätt för en musikintresserad att förhålla sig till Field Mice - antingen tycker man de är outsägligt vedervärdiga i sin mesighet, eller så älskar man dem mer än nästan allt annat. Jag vet inte vad som skulle kunna vara bättre, Scarlett Johansson och Penélope Cruz tillsammans i samma film kanske?
youtubelänk
54. Finis Henderson - Skip to My Lou (1983)
Åttiotalsdisco av lika hög kvalitet som den bästa sjuttiotalsditon. Grejen med Skip to My Lou är den för disco ovanligt souliga sången i kombination med låtens dansanta egenskaper. Detta gör att man kan krama hjärtat med passionerat patos likväl som i högt tempo ragga tjejer på glittriga utegolv. En lite extra funktionell låt således.
youtubelänk
53. Buzzcocks - Running Free (1980)
Jag är inte den som tar tag i saker. Just i detta nu borde jag verkligen ta tag i det här med c-uppsats. Jag borde skaffa försäkringskort, söka jobb, raka pungen, ringa hem, ringa SJ; listan kan göras lång. Jag är tyvärr inte sån. När andra gör något åt sin livssituation; när de skapar sig en karriär, träffar en partner med vilken de skaffar såväl hund som barn, ja då sitter jag tillsammans med mina kompisar i Buzzcocks kvar på parkbänken utanför gamla högstadieskolan och drömmer mig bort: ”I just wanna spend my time running free…”
mp3länk
52. Kurtis Blow - The Breaks (1980)
Någon sa mig att det här var den första rapsingeln som sålde guld, eller något liknande. Ändå är det få som känner till The Breaks jämfört med Sugarhill Gangs Rapper's Delight, som kom ut ett år tidigare. Så går det när man inte är först med saker, då blir man inte ihågkommen. Något att påminna sina barn om. Men bra synd är det ju ändå, eftersom den här nonsensfunkdängan dansar Rapper's Delight av banan vilken dag i veckan som helst. Kurtis kraxar, gitarrerna glimmar, trummorna trollar, basen brummar och alla är på ett hejdundrans humör.
youtubelänk
51. Sonic Youth - Kissability (1988)
Att lyssna på Daydream Nation är en sann upplevelse, en resa in i en intensiv ljudvärld med utrymme för flertalet sinnesstämningar. Den monstruösa pardonlöshet som bandet ofta visar upp live är på skiva mer polerad, men ändå tillräckligt oljudig för att skrämma bort gemene slentrianlyssnare. Kissability är en mörk, spänningsfylld historia med Kim Gordon som leadsinger, något jag gärna sett att hon oftare hade fått vara, men precis som i Pixies så får tjejen sällan komma till. Kanske har det med det patriarkala samhällssystemet att göra, jag har ingen aning, sluta kräva svar av mig, jag är ingen genusvetare.
mp3länk
50. Whitney Houston - I Wanna Dance with Somebody (1987)
Min lägenhetskompis tillika Houstonfan Gabriel påpekade för ett tag sen att någon musikjournalist hade kallat Houston för alltför manieristisk, vilket är ett svårare sätt att säga att hon showar off med sin teknik för mycket. En dum jävel, är väl det första vi kan kalla människan. Tveklöst en skäggig "konstnärssjäl" med skrivbordslådorna fyllda av misslyckade raggningsförsök och utslitna no wave-skivor. Nu är förvisso ej heller jag ett stort fan av hennes smetiga r'n'b-ballader, vilka i och för sig utgör större delen av hennes produktion, men några få alldeles briljanta danspophits förlåter alla övriga tråkigheter. När I Wanna Dance with Somebody verkligen drar igång 38 sekunder in förstår man att det här är en strålande låt. Och det har absolut inget med nostalgi att göra, på min bondeskola spelades ingen svart musik så ingen kan beskylla mig för att hänga fast vid kletiga barndomsminnen.
youtubelänk
49. Another Sunny Day - Anorak City (1988)
Anorakstaden, där flickorna är unga och vackra, låter som en idealistisk popstad hemmahörande i drömmarnas värld. Ungefär som låten i sig, vilken precis som Velocity Girl är en kort men perfekt dröm, som man vill uppleva om och om igen. Något som, såhär i repeatknappens tidsålder, är fullt möjligt att göra.
mp3länk
48. Television Personalities - If I Could Write Poetry (1981)
Det finns något särskilt hjärtskärande med uppriktiga, sorgsna och vackra historier som är berättade på ett extremt taffligt sätt. Television Personalities hade nog inte anlitat den allra dyraste producenten till inspelningen av den här låten; man får snarare känslan av att de repat i farsans whiskeykällare och av misstag tryckt på recordknappen på en övergiven, dammig kassettspelare. Texten är fin, men banal, och Dan Treacys sång är, vad ska vi säga, svajig. Självklart uppskattar jag hantverksskicklighet i musik, men vissa subgenrer definieras liksom utifrån tafflighet och synbar enkelhet, och Television Personalities skulle vara ett klart sämre band om de inte vore som de är. Lite som att klaga på att ODB’s rappande inte riktigt håller sig inom ramarna alltid.
youtubelänk (avhugget slut)
47. Marshall Jefferson - Move Your Body (1986)
Som någon uppmärksam själ säkerligen redan lagt märke till så kryllar det av tre Frankie Knucklesproduktioner på den här listan. Let the Music Use You och Waiting on My Angel följs här av den största klassikern av de alla: Move Your Body. Förutom att vara en klockren, dansant och glad househit i största allmänhet så har låten en egenskap jag uppskattar otroligt mycket i denna genre: housepianot. Den dyker upp här och var i olika låtar och jag älskar det lika mycket varje gång. Det där riffiga, nästan lite struttiga pianospelet som ni hör 67 sekunder in i låten. Briljant.
youtubelänk
46. The Wake - Crush the Flowers (1989)
Det är svårt att komma undan att hösten trots allt har en storslagen estetik, ibland är den nästan gränslöst vacker. Precis som många andra fenomen i livet är naturen som vackrast då den håller på att dö, men ännu inte riktigt har gjort det. Stormen före lugnet. Ett sista underbart kraftryck. Sarah Records musik lämpar sig utmärkt för denna årstid, den är lätt sorgsen men ändå poppigt livsbejakande. Kanske är Crush the Flowers ett av de allra yppersta exemplen, med sin glada melodislinga men ändå lite smådystra atmosfär. De sista ljuva runtrullningarna i lövhögen.
youtubelänk
45. Talking Heads - Born Under Punches (1980)
Nervös och vit konstskolefunk är en ganska charmerande etikett att ha på sin musik, trots dess totala avsaknad av testosteron. Talking Heads stundtals överskattade tidiga skivor står sig slätt i jämförelse med Remain in Light, bandets, nåja, mästerverk. Den främsta låten på skivan är inledningsnumret, där vi får allt vi vill ha av bandet: en nervig rytm, sött blipbloppande, Byrnesk frenesi och fina körer.
youtubelänk
44. René and Angela - Secret Rendezvous (1985)
När jag var yngre och fortfarande hade nåt slags illusion om att det gick att få tjejer genom jonglering, så slet jag ut en VHS-kopia av Juggling in Stockholm, i hopp om att det skulle räcka med att titta på bra jonglering för att bli en bra jonglör. När jag såhär i efterhand tänker tillbaka på det hela är det mest musikvalen jag minns, dess toppar och dalar. Det var Knife, Genesis eller om det var Peter Gabriel, vem bryr sig ändå liksom, inte jag, Brandy, Yello (som ni hörde om ni klickade på länken ovan) och så en funkig, rytmisk och discoig historia vilken jag långt senare förstod var Secret Rendezvous med René and Angela. Sen dess har låten bara växt och växt hos mig, i takt med att minnena av pojkslynglar med brylkräm i håret och en sörja av käglor har avtagit. Den oemotståndliga rytmen är omöjlig att motstå. Det låter kanske logiskt, men så är det faktiskt.
youtubelänk
43. Josef K - Sorry for Laughing (1980)
Josef K hade inte bara ett coolare namn än sina Postcardkollegor Orange Juice, de var på nåt sätt också coolare personer med, om inte bättre, så i alla fall coolare musik. Tempofyllda poplåtar som inte lägger sig och gråter på marken kan vara rätt befriande nu och då. Sorry for Laughing är deras överlägset bästa låt och innehåller en av de bästa bortförklaringarna en låt har frambringat: "You know I'd help you if I could, but both my arms are made of wood".
youtubelänk (halvkass kvalitet tyvärr)
42. Talulah Gosh - Talulah Gosh (1987)
Amelia Fletcher är som alla vet ett av de största popgenierna genom tiderna, någonstans strax före eller efter Beatlesgubbarna och de övriga. Det allra mesta och bästa av hennes guldkorn till poplåtar skulle dyka upp under bandnamnet Heavenly, men då är vi inne på 90-tal och det är med andra ord inget vi intresserar oss närmare för här. Innan Heavenly fanns detta band, Talulah Gosh, som i princip var samma människor. Deras självbetitlade låt är en juvel, smaragd och rubin på samma gång, och temposkiftet när det är dags för refrängen är monumental. Åh... åh.
youtubelänk
41. De la Soul - Me, Myself and I (1989)
Genom att skaffa sig artistnamn där man kallar sig för sin favoriträtt (yogurt) baklänges och andra skojigheter, har man gett ganska klara besked om hur allvarligt man ser på sig själv. Trugoy och de andra var dock inga clowner, utan ville helt enkelt föra in lite sköna och kreativa vibbar i den alltmer hårdnade hiphopen. Samplingsglada i hågen spottade de 1989 ur sig ett långt och rikt rapalbum med en hel bunt höjdpunkter. Hittigast och gladast av de alla är Me, Myself and I, en må-bra-låt som på ett fint sätt sammanfattar den första delen av De la's fantastiska karriär.
youtubelänk
posted by Martin Janzon @ 10/15/2008 10:11:00 fm
29 Comments:
Finfint. En väl genomarbetad och uttänkt post, till skillnad från den något hafsigare del II. Dock börjar jag mer än någonsin tvivla på låtvalet. Inte för att några utav dessa låtar är dåliga, utan snarare för att jag känner på mig att flera mycket bättre kommer hamna utanför. Och det vore skandal modell större, när Gradvall bjuder in dig om några år för att skriva några slags kanoniserade listor.
Nog om detta och till det verkligt kreativa med min post, den utlovade tippningen. Glad över att ha väntat så pass länge är jag också, ty annars hade plats 58, 49 och 42 kommit med. Vilket hade vart PINSAMT!
Martin Janzons 20 bästa låtar från 80-talet:
20. Eric B. & Rakim - Eric B. is the president
19. Nån låt med Prince
18. Smihs - How soon is now?
17. Kraftwerk - Computer love
16. Nån låt med Field Mice
15. Stone Roses - I am the ressurrection
14. Nån låt med Sonic Youth
13. Pixies - Here comes your man
12. Guns 'n' Roses - November Rain (Martins sätt att visa att han minsann inte är så svår som han verkar och på det ättet blir än svårare. Smart!)
11. Young Marble Giants - Brand new life
10. Eno & Byrne - America is waiting
9. Another Sunny Day - You should all be murdereduns
8. Nån låt med Modern Lovers
7. Nån med Prince
6. Aztec Camera - From pillar to post
5. JAMC - Some candy talking
4. Orange Juice - Falling & laughing
3. NWA - Straight outta Comptons
2. Joy Division - Love will tear us apart
1. Sonic Youth - vilken som helst från Daydream Nation
Och då kommer jag fråga dig varför New Order, My Bloody Valentine, Primal Scream i acidfasen, Happy Mondays eller Madonnas "Holiday" inte får vara med.
Snipp snapp slut.
Det är egentligen av ren lathet som jag inte kommenterade förra inlägget, å andra sidan fann jag inte så många favoriter heller. Housemartins går givetvis inte att ifrågasätta, vilket även gälller Pixies, The Field Mice och Violent Femmes. Men vissa låtar är mer tveksamma.
Denna del faller mig dock mer i smaken, men är samtidigt mer förutsägbar. Förstår dock inte storheten i Primal Screams första singlar - det händer ju ingenting! Men det är alltid kul att se Sonic Youth, och jag måste erkänna att Ward är något på spåret; det vore exempelvis skandal om inte Young Marble Giants dyker upp.
Sen är det mycket Sarah Records, vilket är helt enligt förhandsprognoserna- men har du något emot band såsom The Bats?!
Tänkte även fråga om experthjälp - var dras gränsen mellan indiepop och indierock?! Titta gärna in på min blogg, där The Wedding Presents "You Should Always Keep in Touch with Your Friends" utgör "måttstock".
Nästan allt var bra och du fick med många aspekter av detta fantastiska decennium, förmodligen världshistoriens bästa vad gäller musik. Kommersiell pop, indierock, hiphop, Tom Selleck, house...19 underbara låtar och en halvbra (Shine On).
Jag tror Skip to my Lou och Anorak City är mina favoriter från detta inlägg. Vad gäller Whitney mår jag redan dåligt över hur skandallågt nästa Houstonhit förmodligen kommer komma.
Intressant tippning av Ward för övrigt. Jag ser fram emot November Rain! Konstigt att den kommer så högt, jag menar runt plats 90 hade väl räckt?
ward:
Ja, jag kompenserade avsaknad av inspiration och få idéer med många ord i del II kände jag, inte helt lyckat. Nå, det är ju naturligt att jag missar många människors favoritval, och även om det är oundvikligt är det förstås helt i sin ordning att ni tycker det är oförlåtligt. Så ska det vara.
Spännande! Fint! Det var en trevlig gissning helt klart. Du är inte helt ute och cyklar, det kan jag inte säga, men det återstår att se hur rätt du får. Det märks att du skapat dig en ganska bra bild av min smak genom bloggåren. Guns n Roses är inte så dåliga som man kan tro, och jag har alltid haft något av en weak spot för deras storslagna ballader (November Rain, Don't Cry). Hade November Rain bara utgivits under 80-talet hade den kanske tagits hänsyn till, även om jag knappast tror den hade kunnat ta sig in. Förmodligen kommer den inte ta sig in på 90-talslistan heller, men 90-talet känns ju svagare helt klart, trots alla hiphoplåtar, så man vet aldrig.
gorillan:
Jag såg inte heller storheten i en låt som Velocity Girl under en längre tid, men för inte särskilt länge sen insåg jag att det nog mest berodde på att jag knappt lyssnat på den. Den är helt enkelt briljant. "I don't need anyone to help me, no not anyone at all, because my so called friends have left me and now I don't care at all. Leave me alone!"-delen är höjdpunkten, och utgör väl en fjärdedel av låten eller så...
The Bats har jag ingen relation till alls, men möjligtvis har jag fördomar mot Nya Zeeländska rockband, kanske helt i onödan. Rekommenderar du dem alltså?
Vad gäller gränsdragningsproblematiken så är det givetvis så att det inte finns några klart definierade gränser, så är det ju med alla kategoriseringar av musikgenrer. Det enda rätta är väl egentligen att gå på magkänsla, eller en egen utvecklad definition. Vad gäller Wedding Present har jag alltid sett dem som ett indiepopband, och det mesta av deras musik faller tydligt inom den genren om jag får bestämma. Låten du pratar om har ju elaka gitarrer, men de snällare, studsigare trummorna och den mesigare, mindre alfahanniga rösten är för mig mer indiepop än indierock. Well, gå på känsla.
gabriel:
Fint att höra att listan tar sig! Selleck är en manshjälte av rang, och låtarna är såklart inte särskilt pjåkiga de heller. Men vad menar du med att kalla Shine On för halvbra? 19 och en halv bra låt är inte bra nog, Gabriel, bredda smaken!
Just ja, Use Your Illusion- plattorna kom den på. Nåväl, jag hoppas att själva idén kom fram det. Runt plats 11-15 kommer det komma en låt som får gemene poptaliban att haja till och skrika förlegade begrepp som "mainstream", "indie" och "idealsvikare". Jävla tönt, kan alla skrika tillbaka, utan att själva framstå som tönt. Genialt i sin enkelhet.
För övrigt, med tanke på Use your Illsuion-albumen. Är Axl Rose en megalomanisk idiot eller ett geni? Det här med att släppa två album samtdigt när man är på toppen av sin karriär för att tvinga konsumenten att köpa bägge två, eller, le coup de grace, att kicka alla orginalmedlemmarna och ta 15 år på sig att spela in uppföljaren.
För övrigt tror jag stenhårt på min topp 4. Den kommer att hålla. Annars är det nog lite för lite Smiths. Men vafan, man kan ju inte ändra sig. En kvinna står vid sin karl.
Här skriver man en lång kommentar, så krashar webbsidan. Straffet blir att jag inte orkar skriva om hela skiten. Nåväl, uppskjutningen av Chinese Democracy har givit upphov till en hel radda skämt, och det kan vi ju iaf vara glada för. Annars har jag inget att kommentera gällande Axls eventuella marknadsföringsmässiga genialitet, men det lutar åt att det är lite dumt att köra hela Peter och vargen-grejen. Ingen kommer ju tro att skivan verkligen släppts ens när den finns i skivaffärerna. Ungefär som Neil Youngs Archiveserie, vilken har skjutits upp i sisådär 25 år.
Min topp 20 är inte riktigt klar, låtarna är klara men inte den inbördes rangordningen. Först ska ju 40-21 pumpas ut.
Bats "Block of Wood" är underbar, men för tillfället blir det mest doscotolvor med Arthur Russell
Det är fantastiska låtlistor du bjuder på. Pixies, liksom. Blir det bättre? Det enda jag kan sakna är det som 80-talet bjöd på som inte kategoriseras som alternativ rock eller liknande. Disco. Pop. Men jag antar att det inte hör hemma. Tack för bloggtipset, Martin. I mitt nästa inlägg, efter min senaste bloggrecension där Basshunter får sin dom, ger jag dig en shout out.
Måste rätta mig själv. Noterade att du täcker hela jävla spektrumet. Genregränslöst. Imponerande.
Tack! Idag är det nog dags att jobba fram nästa del, åtminstone komma den största biten på vägen. Finns inte så mycket annat att göra ändå när man är sjuk och eländig. Tre halsflusser på ett år = ett jävla skämt. Ja, jag blev lite nervös ett tag där, när jag anklagades för att inte ha med något från sådana favoritgenrer som disco och pop. Det vore ju skandal! (Även om discon är mestadels representerad på 70-talslistan.)
ang mina spretiga länkar så har jag alltid gillat kombinationen mellan smått ironisk och överseriös. det kan bli så mycket fel men det är endå så rätt. tricky
Ang listan, unde inte säga det bättre en Ward själv.
Min Martin-topp 5:
5. Pixies - "Monkey Gone to Heaven"
4. Fingers Inc - "Can You Feel It?"
3. Another Sunny Day - "You Should All Be Murdered"
2. Jamie Principle - "Your Love"
1. Joy Division - "Love Will Tear Us
Apart"
House, pop och Pixies. Det bästa från 80-talet.
therese:
It's a tricky world.
sunvalley:
Intressant med fler tips! Känns jobbigt att inte kunna kommentera dina gissningar, jag vill ju inte avslöja nåt. men det var en trevlig tippning i alla fall.
Hmm it looks like your blog ate my first comment (it was extremely long) so I
guess I'll just sum it up what I had written and say, I'm thoroughly enjoying your blog.
I too am an aspiring blog blogger but I'm still new to the whole thing. Do you have any tips and hints for novice blog writers? I'd certainly appreciate it.
My blog - goodwill online store
When someone writes an post he/she maintains the plan of a user in
his/her mind that how a user can understand it.
Thus that's why this piece of writing is great. Thanks!
My weblog - ontologywiki.org
Very good article. I absolutely appreciate this site. Thanks!
Here is my weblog - holiday gift ideas
The other day, while I was at work, my sister stole my iphone
and tested to see if it can survive a 40 foot drop,
just so she can be a youtube sensation. My iPad is now broken and she has 83
views. I know this is completely off topic but I had to
share it with someone!
Also visit my page: holiday gift ideas
This is very attention-grabbing, You are an overly skilled blogger.
I've joined your rss feed and sit up for in quest of extra of your excellent post. Additionally, I've shared your website in my
social networks
Have a look at my homepage: http://mayunwana.com/index.php?title=What_Are_The_Excellent_Things_About_Citrus_Squeezers_Or_Lemon_Juicers
Thank you for sharing your info. I truly appreciate your efforts and I will be waiting for your next post thank you once again.
my web page: info.action.or.kr
Good day! This is kind of off topic but I need some
advice from an established blog. Is it tough to set
up your own blog? I'm not very techincal but I can figure things out pretty fast. I'm thinking about
setting up my own but I'm not sure where to begin. Do you have any points or suggestions? Cheers
Here is my web blog flashlights you shake
Hi Dear, are you really visiting this site on a regular basis, if so
afterward you will definitely get fastidious knowledge.
Here is my web blog :: juicer seen on tv
Hello, I think your website might be having
browser compatibility issues. When I look at your blog in Ie, it
looks fine but when opening in Internet Explorer,
it has some overlapping. I just wanted to give you a quick heads up!
Other then that, excellent blog!
My blog; “eat your fruits And Vegetables”. now
Aw, this was a very good post. Finding the time and actual effort to produce a great article… but what can I
say… I put things off a whole lot and never seem to get anything done.
My site: magic johnson
Hiya! Quick question that's totally off topic. Do you know how to make your site mobile friendly? My website looks weird when browsing from my iphone. I'm trying to find
a template or plugin that might be able to correct this problem.
If you have any suggestions, please share. Appreciate it!
my blog post; Planet-archeage.de
Hi! I'm at work surfing around your blog from my new iphone 3gs! Just wanted to say I love reading your blog and look forward to all your posts! Keep up the outstanding work!
My web page: vegetable juice
I tend not to comment, however after browsing through
a few of the responses on "80-talets b�sta l�tar pt III".
I actually do have a couple of questions for you
if you don't mind. Is it just me or do some of the responses come across as if they are coming from brain dead visitors? :-P And, if you are posting at other online social sites, I would like to follow anything new you have to post. Could you post a list of every one of all your public pages like your twitter feed, Facebook page or linkedin profile?
my web blog; recipes for juicers
balenciaga sneakers
louboutin
off white shoes
nike kd 11
supreme clothing
golden goose outlet
goyard
nike sneakers for men
fitflops sale clearance
adidas tubular shadow
off white nike
nike air force
kyrie 6
yeezy boost 350
michael kors outlet online
yeezys
michael kors bags
louboutin outlet
michael kors uk
kyrie 4 shoes
supreme clothing
jordan shoes
off white clothing
palm angels clothing
curry 9
hermes birkin
fear of god outlet
jordan travis scott
yeezy boost
nike off white
Skicka en kommentar
<< Home