torsdag, mars 13, 2008

Konsert: Rihanna

- Och nu vill jag att alla tar upp sina mobiler i luften och lyser med dem! Wow! Ni filmar nu eller hur? Bra, filma och lägg upp allt på internet imorn, så får folk se oss!

Ah, såklart spelar han hitten nu. Adam Tensta vill väl inget hellre än att alla ska se hur han lyfte Hovet med My Cool. Inte kan man klandra honom, han vill väl bli känd precis som alla vi andra, med allt uppbyggligt i form av fjäsk och stålar som det för med sig. Rätt skönt sväng, men ändå, fan vad löjligt det är med svenska rappare på nåt sätt. Tensta är förvisso svart och ser rätt viril ut, men jag vet inte. Sen att sitta här, längst bort och uppe på läktaren; det är ju inte direkt upplagt för gangbangs, skottlossning, handen i luften och annat som i bästa fall kan försigå nära scenen på en hiphopkonsert.

Nu har det säkert gått en halvtimme sen Tensta slutade. Kanske borde jag försöka kontakta tjejen som sitter snett över mig till vänster eller hon som slått sig ner snett framför mig till höger. Frågan är bara vad min bredvidsittande kompis hade tyckt om jag sådär hux flux började ragga på fjortonåriga, dumkåta r'n'b-tjejer. Men vadå, han får väl paxa i tid om han är intresserad. Men det är verkligen så alltså, som jag misstänkte, att R. Kelly, Stig Larsson och Tito Beltran alla hade gnuggat sina händer om de varit här. Nå, nu är ju inte jag som dem; jag vet minsann hut och lämnar små flickebarn i fred, så prata med nån av alla dessa vidunder av dockutseende och låg intelligens tänker jag inte göra.

Nu har det nästan fullsatta Hovet jublat flera gånger, men fortfarande kommer hon inte in. Är byxorna så tajta att det tar lång tid att ta på sig dem? Har Chris Brown gått in och försökt avstyra det hela, eftersom han är rädd att någon stor stark viking ska ta sin hjärthalva ifrån honom? Har Rihanna själv kanske kommit till den kallsvettiga insikten att en Umbrella inte gör en hel konsert? Vad vet jag? Inte ett skit. Jag är bara trött på att vänta och sunkmusiken som ljuder i lokalen hjälper inte till att hålla mig på gott humör. Ah, trevligt! Nu släcks lamporna.

Varför i hela friden sitter vi så här långt bak? Om jag känner så här i kroppen när jag ser henne på detta avstånd, vad hade jag då känt om jag stod där framme vid scenen? Inte bara tycks den här showen vara en avslöjande och total proklamation av kvinnan som överlägsen varelse vad gäller förmågan att väcka behag, utan den kan också fungera som det ultimata testet för den mest peniskäre homosexuelle mannen. Klarar han detta borde han klara det mesta. Men vad nu då? Det var bara en dansös? Ser man på, nu faller ridån och där står hon. Ja, hon är ännu snyggare än dansösen. Att säga att hon inte skulle vara så himla snygg eftersom hon ser lite konstig ut i pannan framstår allt mer som att anmärka på att Gud inte är perfekt, eftersom hans namn påminner lite för mycket om det ganska fula tantnamnet Gudrun. Aningen pedantiskt, med andra ord.

Nu låter det musik också. Trevligt. Eller ja, småtrevligt i alla fall. Det är ju kul att se henne dansa runt och nicka i takt till musiken och så. De där jävla gitarrerna kommer förstås göra hela konserten sämre, men de flesta i publiken har ju fortfarande pojkvänner som präntat in i skallen på dem att åttiotalshårdrock är bra, "särskilt Saxons tidiga plattor!", så det är väl inte mer än förståeligt att hårdrocksgitarrerna är med.

Hur många låtar har hon spelat? Det är självklart kul att se spektaklet, men att lyssna på det börjar kännas lite småsegt nu. Jag får försöka tänka på vad vi kom fram till innan vi åkte hit, nämligen att musiken inte riktigt är en anledning till att man går på konsert. Undra förresten vad jag ska skriva i bloggen om det här. Hoppas jag kommer lyckas låta bli att skriva om hur sexig hon och många andra i Hovet är ikväll. Jag vill verkligen inte hålla på med den stilen hela tiden. Vad hände med musikbloggen Dunka Dunka? Jaja, vi får väl se hur det blir.

Jaha, då var det dags för extranummer. Hon har verkligen följt mallen exakt: inleder med en gammal hit, Pon da Replay, trycker in ett par ballader mot mitten och slutet, och sparar den största hitten till sist. Om publiken blir lika tokig som de blev på de tråkiga balladerna kanske vi har en liten dansfest här på läktaren att se fram emot. Men såklart... nu börjar elgitarrerna igen. Kul. Muskler. Yeah.

Slut. Ja, det var väl en trevlig konsert, jag borde helt klart oftare gå på superstjärnors spelningar. Det är klart, hon kan ju inte sjunga för fem öre och det finns mer än en sak att klaga på - som att hon i egenskap av svart bad girl omringar sig med töntiga och klenbyggda vitingar - men klaga har jag inte gjort sen mammas bröstmjölk tog slut, så det tänker jag inte göra nu heller.

Utanför säljer de affisher. Vad är grejen? Betala massa pengar för att få en vattenskadad profilbild på Rihanna: tack, men nej tack. Folk irrar ihop det för sig själva: det är ju Rihanna själv, inte en bild på henne, som de vill ha upptryckta mot väggen.

Om jag efter konserten fick följa med Rihanna upp på hennes hotellrum och stanna hela natten? Det ska väl du skita i.

Aftonbladet ger idag negativa omdömen av konserten och klagar på hennes daterade danssteg (pretto, så du vet vilka danssteg som var inne för några år sen? Du kan säkert massa om nutidskonst och independentteater också), rockgitarrerna (väntat och bra) samt hennes porriga s/m-look (väntat).



Ja, usch vilken look. Behöver jag säga att det var en kvinna som stod för Aftonbladets recension?

4 Comments:

At 9:33 em, Blogger Ward said...

Ja, grejen med att gå på de något större R&B-konserterna är att klientelet allt som oftast består av småflickor, helst kring 13 år, som tjuter i sitt alra högsta tonläge stup i kvarten. Så var det även på Justin förra sommaren. Jävla det.

Sen är ju Rihanna inte heller bättre än Umbrella, som i och för sig mycket väl kan vara 2000-talets bästa låt. Men å andra sidan undrar man väl i slutändan om det egentligen var värt biljettpriset och tågresan för att höra en (1) singel.

 
At 1:48 em, OpenID sunvalley said...

Såhär i efterhand: mina bestående intryck av konserten är de oanständiga gitarriffen och den mycket anständiga och väl tilltagna urringningen på tjejen som satt framför mig. Och om du är en man och kan lokalisera dig i rummet, i det här fallet ett mentalt rum, så förstår du direkt att det var tjejen som satt snett framför dig till höger.

I Svenskan läser jag att "Umbrella" låter som valfri låt av the Carnberries ...

 
At 1:50 em, OpenID sunvalley said...

... vilket ska läsas som "the Cranberries" förstås.

 
At 2:27 em, Blogger Martin Janzon said...

Som märks på inlägget kände jag när jag skrev inlägget inte längre nån stark känsla för själva konserten åt nåt håll. Nu är det mer så att minnet är att det var kul, men själva minnet i sig är inte särskilt kul, men heller inte alls fyllt av nåt slags bitterhet av att ha betalat dyra pengar för spektaklet. En ganska underlig känsla helt enkelt.

ward:
Sååå bra kasnke jag inte tycker Umbrella är, och sååå dålig är inte samtliga hennes övriga låtar, men det är ju mer eller mindre som du säger i alla fall.

sunvalley:
Jo, jag gjorde den kopplingen ganska snabbt.. :)

När en låt börjar låta som The Cranberries har någonting gått fel. Det är en slutsats vi kan dra utan att behöva uppröra särskilt många medmänniskor.

 

Skicka en kommentar

<< Home