Recension av uteställe: Koko
Med förväntningar i högsta hugg gav jag mig i onsdags iväg till London, staden där allt händer, enligt utsago. Det var kul och allt det där, men jag vill inte uttråka er med allmänt prat. Jag tänkte inte föra nåt slags retroaktiv dagbok över min Londonvistelse, så det kan ni pusta ut över, utan bara ge en kort recension av uteklubben vi besökte i fredags. Hippa som jag och mina kompisar är duger förstås inte vad som helst till, utan endast det trendigaste duger. Att Koko skulle vara trendigast i London är förvisso ett skämt modell Anna Book, men det var vad vi hade råd och ork med.Klubben var en teater, så man kunde känna sig lagom finkulturell samtidigt som man gled runt till Boys Noize-remixer. Våningarna var oändligt många; vad som först såg ut att vara två våningar visade sig sedan vara fyra. Först i slutet av kvällen upptäckte jag att det fanns ett dansgolv på den dittills okända våning fem också. Många snirkliga trappor upp till små mysiga ställen. Således inget att klaga över vad arkitekturen anbelangar. Ljudakustiken var bra och lokalen kändes inte liten tack vare alla våningar. För bevittning av konsert passade det också bra, eftersom utsikten från läktaren var utmärkt.
Cage the Elephant spelade, och det gjorde de bra. Det enda jag har att invända mot dem är det väntade: De var alldeles för hippa. Tajta röda byxor, slängigt hår, coola tishor och hippt spasmiska dansrörelser. DJ-musiken lät som trendiga Londonlåtar som alla kunde sjunga med i utom vi, men det passade mig utmärkt, då jag kunde lägga tid på raggning istället. Med raggning menar jag dans, och med dansen kommer tjejerna, åtminstone på Koko. Varför det är så skulle kunna förklaras av att det är slampor som går dit, en annan teori är att människor i London rent allmänt inte spelar lika svåra som i Sverige. Se det hursomhelst som en varning, ni svenska tjejer: Börjar ni inte visa lite mer aktivt intresse bosätter jag mig i London för gott, där vet de åtminstone hut nog att uppskatta god människokvalitet. Hemma är det ingen som bryr sig minsann, något som bara delvis kan ha att göra med att jag mest sitter hemma på rummet framför datorn eller slappar i soffan. Vad jag märkte var att flickorna ganska snabbt undrade vad jag hette, vad är grejen med det? Varför är namnet viktigt? De kan väl fråga vem jag är, säga åt mig att sluta bita de i nacken, förhöra mig på Afrikas huvudstäder eller nåt annat - vad jag heter gör varken från eller till. Intressant är att båda tjejerna jag umgicks med på dansgolvet och även ett gäng vi hängde med innan var utlänningar. Mexiko, Tyskland, USA; men England? Icke. Engelska människor, och särskilt tjejer, är helt enkelt klart fulare överlag än andra människor. Ser du en snygg tjejer i London kan du lugnt utgå från att det är nån utomstående. Därmed inte sagt att det är fattigt på snyggingar där, bara det att alla är utlänningar. En tydlig skillnad råder trots allt, och det märks när man åker flyg hem. Sveska tjejers överlägsenhet kan inte vara en myt. Vad är i så fall tanken med att de som rensar sopor på flygplatsen i Västerås är klart vackrare än flygvärdinnor, caféfolk och hipsters i London?
Nåväl, såklart tackade jag nej till förfrågningar om att följa med ut från klubben, då jag hade kompisar kvar därinne. Brothers over hoes, eller vad är det man säger. Så här i efterhand kanske det var klokt av mig även av följande anledning: Amerikanskan visade sig vara gift. Precis som allting annat är även svartsjukedrama något jag inte är man nog att klara av, och det säger jag utan att nånsin ha varit i mitten av nåt, vad jag minns. Vad är grejen med att alla ska gifta sig hela tiden? Det känns ju i alla fall upplyftande att veta att det räcker med en vanlig svenne i randig tröja för att någon ska skita i sin man. Så snygg är jag faktiskt inte, men så osnyggt är tydligen äktenskapet.
Drinkarna låg runt normalpris och var goda.
posted by Martin Janzon @ 3/31/2008 08:55:00 em
15 Comments:
du säger ju att kommentarerna är det bästa på en blogg så jag får väl dra mitt så kallade strå..
för det första kan vi ju notera att du fortfarande inte lärt dig skilja på objekt och subjekt, denna ganska banala beståndsdel i det svenska språket, vilket glädjer mig. Det innebär ju således att dessa ständiga kulturstudier inte har helt och hållet degenererat och fört dig bort från dina rötter som storbonde utan vare sig klass, charm eller bildning. att inlägget därtill känns lite slarvigt skrivet och innehåller stavfel skyller vi på en sen timme, alkoholpåverkan eller fantasier om gifta amerikanskor på smutsiga dansgolv under själva skrivövningen. sedan vill jag också påpeka att bro's before hoes troligen är en mer korrekt tillämpning av uttrycket, de har ju en förkärlek för slutrim de där svarta amerikanerna som håller på med sådant. Men det kanske var en av dina ökända småironiska låtsasokunnigheter som alla andra inser och nu får mig att se helt bortkommen ut? I vilket fall är jag glad att du valde oss framför hororna.
Jag känner mig manad att anmärka på användningen ordet "ljudakustik". Som den ingenjör jag snart är kan jag inte låta sådana vilseledande uttryck spridas i bloggosfären. Ordet "akustik" betyder i sig självt läran om ljud, vilket betyder att ljudakustik skulle betyda något i stil med ljudläran om ljud. När man pratar om bra eller dålig akustik brukar man i allmänhet mena rumsakustik, det vill säga hur ljudet uppför sig i ett helt eller delvis avgränsat rum. Om du upplevde att det du hörde under kvällen var behagligt (lät bra) så var det en kombination av alla ljudkällor i rummet, rumsakustiken och din auditiva perception. Jag tror det är just denna helhet du far efter. Man måste jämföra bros med bros och hoes med hoes så att säga.
buuuurn
verkligen burn.
frej:
Fint att du drar ditt strå! Jag förblir i själ och hjärta en sann lantis, med allt vad det innebär i form av dyslexi och okunnighet.
Bro's before hoes är en variant av det helt klart, även brother's over bitches låter bra i mina öron. Men som du vet kan jag inget om sånt där, och rim tycker jag är lite klurigt.
Låt oss förresten inte skylla något på den sena timmen, visst kan den medföra slarv men också inspiration.
m:
Men Manne, ljudakustik är ju ett av mina bästa ord hittills! Jag förstår förstås att du måste ta ditt ansvar och så - och det var verkligen en fin utläggning - men ett bra ord är ett bra ord, hur fel det än må vara.
anonym:
Vad betyder burn i sammanhanget?
avgå!
föresten, vad ska jag göra åt krabatus, han uppför sig märkligt. idag ville han inte gå ut på morgonen, så nu måste han vara inne till midnatt ungefär. är det normalt för en utekatt? dessutom äter han inte av torrfodret och mjölken. ska jag ställa honom till svars?
Visa honom kärlek, förstår du väl. Spela Håkan Hellström, dansa med honom och pussa honom på nosen.
har fått för mig att koko är rätt mycket..nme?
så den kvinnliga engelska skörden var inget att hurra över. men hur låg det till med den manliga motsvarigheten(och jag vill inte höra någon skit om att man som kille inte kan se om andra killar är attraktiva)?
Boys Noize ÄR finkultur i sig.
Engelska människor (kvinnor som män) är överlag fulare än skandinaver. Det har förmodligen att göra med folkmängden på den lilla ön överskridit vad som är lämpligt. Inavel, kallas det, och det finns på Gotland med.
hilda:
Skulle inte jag kunna upptäcka en attraktiv man om jag såg en? Så klart jag kan. De engelska männen är överlag fulare de också, fulare än skandinavier men snyggare än östeuropéer och sydeuropéer. Däremot har kvinnorna från dessa två sistnämna områden mer hänga-i-granen-potential, tror jag.
ward:
Hippkultur definieras väl som finkultur med kort bäst-före datum? Jag skulle nog placera Boys Noize där, utifrån den ytterst lilla koll jag har på dem.
Inavelsteorin är rätt intressant. Jag ska börja tro på den tills vidare.
Att tjejerna var lättraggade har sin förklaring i "charter-symptomet" a.k.a. "fyra-länder-eller-ett-hav-regeln".
"fyra länder eller ett hav-regeln" - haha!
Jag tänkte förstås på det också, men ville inte få mig själv att framstå som sämre genom att lägga fram den teorin.
Ja, varför kläder vi oss i "knulla som om det inte fanns någon morgondag"-mentaliteten så fort vi åker till ett annat land, eller typ... Hultsfred? Slippa ryktesspridning?
"...skämt modell Anna Book." Ha!
(Jag tror att "burn" i det här sammanhanget betyder ungefär samma sak som den där knäppen du och flera andra gör med fingrarna, som låter högt, men gör lite ont)
"nån som egentligen letade efter porr..." var krabatus. jag kom på honom i morse vid min dator som jag hade glömt på. typiskt
mathilda:
Säkert för att slippa ryktesspridning, det är ju vad Mystery och såna säger i alla fall, om jag minns rätt.
I så fall måste det ju ha varit något positivt, jag trodde det var nån som ville att jag skulle brinna i helvetet eller nåt annat jag helst avstår ifrån. Jag borde slå upp vad det egentligen heter det där man gör med fingrarna, men det är ju svårt när man inte redan vet vad det heter. Ordboken är ett stort tjock moment 22 när det kommer till den biten.
m:
Du vet hur Krabatus är, fortfarande vital och viril. Låt han hållas.
Skicka en kommentar
<< Home