Dunka Dunka

Indiebegreppet

Jag läste lite om indiebegreppet på en blogg nyss. Jag tänkte försöka bidra med något till diskussionen, om inte annat kanske jag lyckas röra till allting ännu mer. Man kan ju alltid hoppas. Låt oss först slå fast att det är ett sjukt flummigt, vitt och vitt begrepp. Det första vi gör är att kolla vad det en gång betydde. Inte vad betyder det egentligen (vadå egentligen? Om de flesta använde indie om rosa elefanter så är det det det [yes! Trippel-det:et!] betyder, oavsett om elefanterna är signade av stora skivbolag eller inte...) utan hur det användes från början. Indie kommer från independent som betyder självständig eller oberoende. Det man talade om var främst skivbolagen, det var skivbolagen som var självständiga (även om artisterna givetvis hade full frihet också). Redan här uppkommer luriga gränsdragningar. När är ett bolag inte längre indie? Vanligt förekommande var att det bara var några som hade hand om alltihop och signade vilka de ville, mer av konstnärliga än kommersiella skäl, att de kanske var eller blev kompisar med artisterna och att de ofta var rejält nischade vad gäller musikstil. Bolagen skulle vara små och fattiga krakar, annars kommer kommersiella intressen styra personerna både på och bakom scen.

Wikipedia skriver: "In popular music, indie music (from independent) is any of a number of genres, scenes, subcultures and stylistic and cultural attributes, characterised by perceived independence from commercial pop music and mainstream culture and an autonomous, do-it-yourself (DIY) approach."

DIY, eller do it yourself, var alltså det som gällde. Indien var med andra ord klart påverkad av punken, där man inte behövde kunna spela för att få vara med. Vill du spela in en skiva, spela in en skiva. Vi ser alltså att indie som begrepp talar lika mycket om en inställning till ett musikskapande som det talar om hur många donuts skivbolagsdirektören på artistens bolag har råd med per dag. Vi ska också notera att indie från början mest (kanske uteslutande) handlade om musik inom rock och pop. Att man nu kan tala om indierap eller indiedansband skulle jag tro bero på att någon kom på att även t ex rappare kan vara obskyra, bleka i skinnet och ha icke-välbesökta hemsidor. Vem som helst kan vara indie om man vill, bär otidsenliga kläder och så länge Mojo inte skriver om en.

Faktum är att det här med självständiga skivbolag inte betyder ett skit för begreppet längre. Vad någon tyckte att det betydde från början eller vad det betyder egentligen spelar ingen roll. Det enda som spelar roll är hur begreppet används idag. Någon skrev något i stil med att "indie var från början taniga brittiska män med gitarrer och slitna kläder, sedan var alla som lät som taniga brittiska män med gitarrer och slitna kläder indie, och numera är alla som ser ut som taniga brittiska män och slitna kläder indie". Nu var det nog inte riktigt såhär personen skrev, men det ligger något i det. Med den skillnaden att nuförtiden räcker det med att referera till ett tanigt brittiskt band med gitarrer för att vara indie. Begreppet har gått från diffust till i det närmaste allomfattande, vilket gör det ganska intressant men också ganska löjligt och oanvändbart.

Jag tror rentav att det är närapå omöjligt att inte vara indie idag. Justin Timberlake är hyllad i rätt kretsar = indie. Någon har en myspacesida = indie. Killen bredvid dig ler lite småfinuerligt under luggen = sjukt indie! Du kollar på Sunset beach-repriser, väldigt retro, romantiskt och indie. Till och med Death Cab for Cutie har ju kallats för indie på grund av det låter som att de känner någon som har en platta med Weezer (och någon i Weezer äger en Morrisseyskiva). och då, mina damer och herrar, inser vi alla att det svåra inte är att vara indie, utan att inte vara det.

Är det därför vi i allt högre grad börjar ladda hem Whitney Houston? Är det därför vi fascineras av de som lyckas undvika varenda indiefälla som finns och som på alla sina miljonsäljande skivors framsidor har, beroende på kön, antingen välansat skägg eller välformad rumpa (är det en kille har han givetvis både och)?

Någon kanske protesterar och hävdar att de flesta inte är indie på riktigt, att de inte är sanna, men poängen är att vi inte bryr oss längre. Vi bryr oss inte om en artist inte har sålt en enda skiva eller om de är målade på alla väggar.

Bara det säger något om mitt liv. Eller svänger.

posted by Martin Janzon @ 4/10/2007 12:48:00 em