Konsert: Shout out Louds
I en tidigare bloggpost nämnde jag i förbigående att Shout out Louds inte var mer än ett dussinband. Jag ångrar att jag skrev så och tar tillbaka det. De är inte ett dussinband. De är ett grossband. När bandet var i Linköping hade jag turen att missa dem, men knappt hann jag pusta ut förrän jag helt plötsligt, av en olycklig slump, fann mig på en klubb i Örebro där de skulle spela. Stället var proppat med människor, vilket var förvånande. Vad som förvånade mig långt mer dock, och som fick ångesten, misantropin och uppgivenheten att kasta sig över mig, var att folk verkligen verkade uppskatta musiken. När fjärde låten drog igång (med "drog" ska ni givetvis inte misstolka det som att det var drag, bandet bidrog med ungefär lika mycket drag som ett igenmurat fönster) gick jag och en kompis, som typiskt nog också hamnat där genom ett missöde, ut för att ge öronen välbehövlig läkedom i form av tystnad. Då hade de ändå av publiken att döma spelat två av sina stora hits. Vi och några andra upplysta varelser tycktes vara de enda i lokalen med sunt förnuft. Intressant är att vi båda då vi såg dem spela hade fantiserat om vem eller vilka vi skulle vilja se på scen istället. Båda hade då tänkt på Uffie och det är inte särskilt konstigt. Hon är allt som Shout out Louds inte är: Sexig, fräck, fansk och med intressant musik. Denna musik däremot, den har vi hört fler gånger förut än jag har missat bussen. I de allra flesta fallen har det då varit bättre, eller under en period då denna typ av musik kändes mer aktuell och spännande.Någon kanske höjer på ögonrynen och undrar om de verkligen är så dåliga. I första fasen av resonemanget är de inte det, bara sanslöst menlösa, men i fas två måste man ta ställning till vad man tycker om menlöshet. Dålig musik kan få dig att skratta eller göra dig aggressivt upprörd. Men ett dåligt band kan man i alla fall säga eller skriva något om. Vad kan man säga om Shout out Louds? Nej, menlöshet är en synd. Fråga bara Oscar Wilde.
Shout out Louds är för poppen vad Kristoffer Åström är för singer-songwritergenren eller Akon för soulen. Förutom menlösheten (Akon är i och för sig mer dålig än menlös, han skapar ju i alla fall skandaler ibland) har de också det gemensamt att jag knappt har hört någonting av dem, men det jag har hört räcker. Inför Linköpingsspelningen var jag på en förfest där vi tänkte lyssna in oss lite. Vi gav upp efter ca 30 sekunder av första låten.
Jag kan acceptera att folk lyssnar på gruppen men jag kan inte respektera det. De som lyssnar på Shout out Louds frivilligt är pseudointellektuella pseudopoppare med pseudodrömmar.
posted by Martin Janzon @ 5/20/2007 12:08:00 em
11 Comments:
Menlöshet tycker jag är en mycket passande etikett på Shout out Louds. Har väl dragit igenom både nya skivan och dess föregångare nån enstaka gång, och jag håller med dig. Musiken är inte dålig, men den ger inget som helst gensvar. Fattar verkligen inte heller all uppståndelse de fått i medierna.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Shout out louds är jävligt tråkiga.
MEN: Slätstrukenhet säljer väl alltid? Jag tror att de helt enkelt är smarta och satsar på en ekonomiskt försvarbar USA-turne med tillhörande skivsläpp, singel som spelas på collageradio samt framträdande hos både Letterman och Conan (som givetvis hyllas i svensk media). De säljer sina själar (om de någonsin haft några) och får dollars, kola och massor med ligg i utbyte. Jag skulle eventuellt gjort samma sak.
Hahaha, men gud. Nu tog du väl i lite? Min första känsla var fasen, att jag inte får se Shout Out Louds live, sedan kom jag på att du har bra musiksmak och kanske har lite rätt när du säger att det inte var någon bra konsert. Jag kanske liksom ska lita på det. Och visst, de har inte gjort något bra för musikvärlden, de tillför inget men förstör inget heller eller hur jag nu ska utrycka mig. Så i slutet, är jag ändå villig att hålla med dig. De är lite meningslösa. Men jag kan inte förstå din frustration, faktiskt. Jag kan ju bli agro på folk som älskar My Chemical Romance och tycker det är såå alternativt. Fast är Shout Out Louds så värdelösa att du nästintill föraktar de som lyssnar på dem? För de lät så. Eller är du bara kräsen?:) Fast det ska man ju iofs vara när det gäller musik. Ha det bra och förlåt för en allt för lång kommentar.
anders: Skönt att du är med mig.
babylemonade: OM så är fallet, respekterar jag dem för det. Vi kommer väl tyvärr aldrig få veta. Men jag undrar om de är så cyniska. Kanske. Hursomhelst är det ju inte gruppen i sig jag kritiserar, bara deras musik och de som hängivet lyssnar på dem. För även om de bara är smarta och genom musiken skaffar sig flickor mm, är ju detta inget som gör musiken mer respektabel, bara dem som individer. Din kommentar är annars både rätt och bra, visst kommer de sälja och spelas på collegeradio. Amerikaner. Jag säger då det.
anna: Jag såg faktiskt fram lite emot din kommentar eftersom du trots allt hyllade deras senaste skiva! :) Först och främst ska du inte be om ursäkt för långa kommentarer, jag gillar att läsa så det är ingen fara. Det är tvärtom roligt. Vad gäller jämförelsen med My Chemical Romance och andra är jag av åsikten att Shout out Louds är klart bättre. Däremot blir jag mer frustrerad över SoL än MCR, av anledningarna att så många musikintresserade (läs t ex dig själv, flera medier m fl) tycker att de är bra. Människorna du pratar om som gillar genuint dålig musik komemr jag aldrig i kontakt med och det pratas inte om dem på ställen eller i tidningar jag läser. Alltså stör de mig inte. Vem behöver My Chemical Romance? Tja, säkert någon identitetssökande 13-årig flicka. Vem behöver Shout out Louds? Ingen. Ser du min poäng? Sen ska man minnas att jag driver en blogg och då måste man vara lite hård i tonen. :) Jag skrev dessutom inlägget på natten, tagen av besvikelsen (jag fick betala 150 kr för att komma in! Och jag tänkte inte ens gå dit). Sen ska du inte vara orolig för att jag föraktar dig, det är bara en ytterst liten del av dig som gillar det menlösa bandet Shout out Louds, och den delen är jag småskeptisk mot. :) Sammanfattningsvis kan jag säga att det som irriterar lite är just det faktum att ganska bra människor tycks gilla dem. Du är ju bra, till exempel.
alla: Som en vän med stort förakt har påpekat: Jag kan inte skilja på subjekt och objekt. Ofta i alla fall. Definitivt inte i detta inlägg. Jag skyller på trötthet och på urtråkiga svensklärare. Hoppas det mesta är rättat nu, jag blev själv mörkrädd när jag såg vad jag ställt till med.
Martin: Det går lättare om du tänker på engelska. They/them har man bättre koll på än de/dem. Annars är jag helt för mer totalsågningar på dunka dunka! Även om jag råkade smågilla deras första skiva.
sunvalley: Jag vet. Men ärligt talat är det inte särskilt svårt på svenska heller. Det konstiga är att när jag läser igenom det hittar jag många fel hur lätt som helst. Det känns lite pinsamt. Varför inte skriva rätt direkt liksom. Jaja.
Totalsågningarna kommer när de känns rätt, som i detta fall. Jag tycker också att sågningar är roliga. Kanske har vi någon att vänta på sunvalley?
Hahah:) Ja, du har väl rätt. Att bra människor tycks gilla dom kan vara lite frustrerande. Men det kan ju jag inte uttala mig om, då jag liksom tycker att de är okej. Men jag slits lite nu, du fick mig på andra tankar nämligen! För, du har så rätt i att ingen behöver Shout Out Louds egentligen. Det är ju ett extremt dåligt betyg, faktiskt. Du fick mig dessutom inte på bättre tankar, du fick mig att börja skämmas för att jag gillade dom. Men, jag får faktiskt skylla mig själv så som jag föraktat människor med dålig musiksmak, läs typ den där 13-åriga identitetssökande flickan. Ibland ska man smaka på sin egen medicin. Och inte bli alltför kaxig i sitt omdöme om sin musiksmak:) Ha det bra!
anna: Som du säkert förstår tycker jag inte bandet är jättedåliga rent musikaliskt så jag ser inte på t ex dig på samma sätt som du ser på de identitetssökande trettonåringarna. Jag skulle kunna ha skrivit att jag tycker att de är ointressanta men då hade folk inte reagerat på det jag skrev, och dessutom skulle det inte ha varit hela sanningen. Just att de är så ointressanta gör dem så dåliga. Varför jag skriver det här igen när jag vet att du redan förstått vad jag menar vet jag inte. :) Mest glad är jag ändå över att ha lyckats med ett av målen med inlägget - att få någon eller några att fundera på vad som EGENTLIGEN är bra. Räcker det med att Expressen och Sonic ger bra betyg? Vem bestämmer vad som är kreddigt? Är det verkligen helt givet att Shout out Louds är bättre än Sum 41 (även om både du och jag tycker det)? Jag har själv under åren ofta kommit på mig själv att börja gilla något jag tidigare hånat (hiphop, viss popmusik mm) och insett att det jag trodde "alla" muaikintresserade var överens om var bäst och coolast, inte alls var det häftigaste och kreddigaste i andra musikintresserade kretsar. Så om du kommer till vissa insikter redan nu kommer du vara smartare än jag var för några år sen :)(för jag är väl lite äldre tror jag... för några år sen var jag nog i din ålder. "I din ålder" är farligt att säga. Folk kan ta illa upp. Gör inte det.)
Sen är det kanske mycket tveksamt om Sum 41 och My Chemical Romance m fl är populära i någon musikintresserad krets alls, men vad vet jag. Jag tänker fortsätta dissa banden om jag vill, för det är roligt och man behöver få tycka vissa saker är sjukt mycket bättre än andra. Men det är roligare, och viktigare, att dissa band som många tror är bra.
Som avslutning på denna långa kommentar: Jag är av den filosofiska uppfattningen att det bara är positivt att gilla saker. Så gillar du bandet, skäms inte utan digga på. Du kan ha upptäckt något inte jag hör. Men vissa insikter kanske kan leda till att man börja uppskatta massa andra saker än mer, och börjar vidga vyerna. Nu vet jag ju iofs att du redan är väldigt öppen för olika musik men ändå. Om man kommer på att Shout out Louds är tråkiga, som vissa typer av personer ständigt hyllar, måste man gå någon annanstans och leta. Hur gick det med Afrikatipsen jag gav dig förresten? Musik med sväng i, till skillnad från.. ja, du vet. :D
Jag kan bli så arg på de som tycker sig själva ha bra musiksmak (tittar på Musikbyrån, kan alla albumen The Smiths släppt, i kronologisk ordning såklart, och går på konserter med ett okänt band bara för att de vill följa med i den svenska indiemusikens utveckling tex) och sedan köper ett album med argumentet att de fick en sexa i DN eller hamnade på den kreddigaste musikjournalisten i Sveriges lista över årets bästa album. I den kretsen du och jag är så väl bekanta i, finns det såklart do's and don'ts. Man säger inte att man gillar My Chemical Romance. Då tillhör du inte "oss" längre. Så det tåls att diskuteras, om all musik som SKA vara bra verkligen ÄR bra. Man måste tänka till en extra gång. Och vara öppen. Det ska du ha cred för:)
Varför skulle jag ta illa upp för att jag är yngre än dig? Jag väljer att ta åt mig av komplimangen istället, att jag är smart det vill säga:)
Och det är otroligt kul att du dissar. Det är något av det bästa som finns, att dissa alltså. Mest för att det är lite förbjudet. Jag vågar inte vara så neggo på bloggen när jag tänker efter. Det är dumt. Jag får se till att ändra på det. Skriva lite om vad som är dåligt. Då får man dessutom roligare kommentarer;) Ha en bra dag, och tack för att man fick diskutera musik lite vettigt för en gångs skull!:)
anna: Tack själv! Jag har turen att känna musikintresserade av olika slag så att säga, så det är lite olika vad mina kompisar tycker är det rätta. Men visst, emo t ex gillar ingen någongstans. Kankse för att det faktiskt är dåligt. :) Du har helt rätt i att man ska tänka till en extra gång - är denna nya hajpade skiva verklgien bra? Är denna nya sågade skiva verkligen dålig?
Jag ser fram emot en trevlig sågning på din blogg!
Skicka en kommentar
<< Home