Dunka Dunka

Jag tolkar: Giorgio de Chirico - Melancholy and Mystery of a Street

Försök sätta fingret på vad det är i Franz Kafkas verk som gör honom till det tidiga nittonhundratalets näst bästa jude. Försök till förklaringar har getts fler än många, men den mest träffande jag stött på är den jag hör mig själv formulera just i detta nu: Det är nånting som gör att det han skriver blir så bra. Försök komma på hur det är möjligt att smör och glass inte är gott ihop, trots att det är så smakligt om man äter det var för sig. Det går inte. Försök förstå hur människor kan säga att jorden är rund, trots att det räcker med att titta ut på horisonten en vacker havsdag för att inse att båtjäveln utan tvivel kommer ramla över kanten om den åker för långt ut. Vissa saker är helt enkelt omöjliga att förstå, och det är väl anledningen till att människor älskar att ändå försöka förstå dem. Jag vill inte säga att människor är konstiga, men jag skulle vilja öka deras självinsikt genom att erbjuda dem den beteckningen.

Lika omöjligt tycks det vara att komma underfund med vad det egentligen är i Giorgio de Chiricos Melancholy and Mystery of a Street som gör den till den obehagliga bild det ändå är. Hela bilden är likt en snubbe som borde vara trevlig, han ler och har sig, men det är nånting som gör att man blir sjukt misstänksam (till exempel att han har för stort leende, asymmetriskt ansikte eller dylikt).


Kanske skulle någon som läst konst räcka upp handen och hävda att det är de konstiga perspektiven som ger oss "Hey! Hu tar vi det lugnt! Vad fan är det som pågår?"-känslan. Det tar inte så lång tid att upptäcka att saker och ting håller på och lutar och har sig, och åt fel håll dessutom. de Chirico var säkerligen inte så kass att det bara råkade bli så - trots att han var något så tveksamt som en grekitalienare - utan det var ett stilgrepp som han medvetet och med framgång utnyttjade här. Men de allra flesta skulle säkert komma med ett annat spontant svar på varför bilden är obehaglig, nämligen att det uppenbarligen är en skändning av en knappt Amy Diamond-mogen tjej i görningen. Att skuggan däruppe tänker våldföra sig på flickan därnere är liksom helt givet, och det tror jag att alla kan hålla med om är aningen otäckt, även sådana som tycker att våldtäkt är när tjejen ångrar sig efteråt. Att skuggan däruppe skulle kunna vara något annat än en brutal psykopat kan inte komma på fråga. Gamla snälla gubbar med käpp existerar ju bara i filmer, och det vet alla vid det här laget. Till och med platsen för aktiviteten är ju klar - en öppen vagn, gömd i mörker och skugga. Ensam är han också, och ensamhet(E) är ju något dåligt(D). Våldtäkt(V) är också något dåligt. E = D. V = D. Identitetslagen ger: D = D. Alltså: E = D = D = V. Alltså igen: E = V. Det finns som synes alla anledningar i världen att tro att flickan är på väg att få uppleva något trist.

Det här kan dock aldrig vara tillräckligt för att förklara vår olustkänsla. Det är ju nåt mystiskt med bilden och våldtäkt är väl inte alls särskilt mystiskt, tvärtom är det ju en väldigt rakt-på-sak-grej. Skumma färger och konstiga perspektiv har vi också sett förr. Så är det då omöjligt att förklara vad det är som känns lite fel med bilden? Jag tror att jag kanske har kommit på lösningen till gåtan. Fråga er inte vad flickan gör där ensam på vägen, utan fråga er vad flickan gör där ensam på vägen. Den där leken hon leker, där hon rullar en rund grej med en pinne, var vanlig i Afrika. Redan då hade jag svårt att förstå tjusningen med det, förmodligen till oroväckande stor del pga att jag var kass på det, men om vi ska vara ärliga: Man kan inte vinna stora pengar på det, och åtminstone jag fick inga tjejer på det, så vad är poängen? Ska det vara roligt? Vad kan vara roligt med det? Men trots att det förmodligen bara är kubb som är tråkigare som lek så är det mest underliga inte varför någon leker leken (för det gör ju folk uppenbarligen, i alla fall i Afrika) utan varför just en förmodligen väluppfostrad stadstjej som hon på bilden håller på med det. Det är i sanning förbryllande. Jag har varit i städer många gåner, men aldrig har jag sett någon leka rulla hjulet.

Jag hoppas inte ni tycker att jag är oseriös, och för er som ändå kanske tycker det vill jag avsluta med något som ni förhopptagligen finner mer djupsinnigt. Låt oss återgå till frågan jag inte minns om jag ställde i förra stycket: Varför tolkar de allra flesta det som att det är en hemsk gubbe som tänker göra något nasty med den söta flickan? Man kan ju rent hypotetiskt tänka sig att det är skuggan av en en snäll gubbe, en staty på torget eller en man som rastar sin extremt långa vandrande pinne, en pinne som oturligt nog fått amputera åtminstone de övre extremiteterna. Men! Här har vi beviset för att Sigmund Freuds teorier trots allt - och i motsats till vad mitt intellekt säger mig - inte bara var immuna låtsasteorier. Våld och sex är vad vi tänker på enligt Freud, eller aggression och sexualitet om ni så vill, när vi ser bilden (vilket ju stämmer med gemene mans tolkning av den). Och om sanningen ska fram är det väl ungefär det människojävlarna tänker på jämt annars också.

posted by Martin Janzon @ 10/21/2007 11:10:00 em