Martin är sjuk
När jag var liten var jag sjuk en vecka i månaden. Ungefär från att jag var fem år till att jag var nio, är min gissning. Detta, tillsammans med olycklig kärlek (som isolerade mig från allt tänkande under tonåren), är som jag någongång kanske nämnt orsaken till att jag ännu inte är världens främsta människa, och kommer så kanske aldrig att bli. När jag tänker efter kan det i och för sig vara så att jag lärde mig mycket mer och utvecklade min personlighet i högre takt hemma i soffan, eftersom skolan är det mest ineffektiva som finns, bortsett från samtliga kommunaljobb. Dessutom kunde nog inte vår kommunistlärare hjälpa mig särskilt mycket, då jag inte fick gå vidare allt för mycket på de områden där jag var alldeles utsökt framstående, eftersom de andra då skulle halka efter. Hur det än är med den saken, alltså om det var bra eller dåligt för min utveckling att vara regelbundet sjuk, så känns det bättre att använda det som ytterligare en ursäkt för att jag ännu inte är känd.Runt femårsåldern nånting var det tunga grejer som gällde, vi snackar malaria, scharlakansfeber och sånt. Jag tror t.o.m att jag haft körtelfeber. Lätt snörvlandes frågade jag mor om det nyss och hon hade för sig det också. Efter ett par minuter la hon till "Jag tror att det är en helt vanlig förkylning, Martin". Ja, det tror jag också. Det var inte så jag menade. Så sjukt hypokondrisk (paradox?) är jag inte, men tack för omsorgen. Jag mår alltså inte bra just nu. Jag har blivit nedsmittad och har drabbats av den förnedrande sjukdomen förkylning. Mesigare sjukdom får man allvarligt talat leta efter. Snor och näsdukar är verkligen inte 2007. Varje vettig människa borde försöka gömma sin förkylning lika energiskt som man gömmer en erektion vid olämpligt tillfälle, bristande kunskaper om modern konst eller valfri Paul Oakenfold-mp3:a.
Eftersom jag är sjuk har jag rätt att göra vad jag vill, varför jag som så ofta förr tänker ta mig friheten att gå back to the classics. I ain't bullshittin' you, det här kan vara åttiotalets trettioandra bästa låt. Derrick May (a.k.a Rhythim is Rhythim) är något av technons fader eller rent av skapare om man får tro experterna. Detta är organiskt och dynamiskt, jag tycker det luktar mer house än techno, och det kan nog stämma, även om jag är ute på riktigt okänt vatten när det kommer till elektronikadjungeln. Bedöm själva.
Rhythim is Rhythim - Strings of Life
posted by Martin Janzon @ 8/09/2007 04:10:00 em
9 Comments:
Vet du, jag har faktiskt också haft körtelfeber. Och jag vet hur jävliga vanliga förkylningar kan vara. Så ta och krya på dig, och var lite ynklig. Det får man faktiskt ibland. Det mest positiva med att vara sjuk har jag kommit fram till, är att man kan se dåliga amerikanska komediserier utan att skämmas. Om man dissar dom, så får man ut sin aggression som så ofta kommer i samband med sjukdom, dessutom får man sig ett skratt och slipper skämmas över det eftersom ingen vill vara i din närhet då du säkert smittar av dig. OCH du kan känna dig intellektuell då du faktiskt studerar ett nutida kultutfenomen. Vad kan gå fel liksom? Ahh, I love it:) Och än en gång, krya på dig Martin!
Där ser man! Goda tips levereras. Din teori verkar ju helt vattentät, låter som att det ger garanterad lycka att vara sjuk. De flesta amerikanska komediserierna tycker jag iofs är tråkiga, eller om jag gillar dem, så har jag hyfsat lätt att stå för det. Jag gillar Vänner, till exempel. There, I said it. Jag har utnyttjat dagen till att läsa bok och hänga på internet. Läsa bok var värdast.
Tack för kryönskningarna!
Jag orkar aldrig läsa böcker när jag är sjuk. Jag tror jag kom in i min bokslukarperiod för tidigt. Jag var nämligen ett sånt där intellektuellt kiddo som vann nutidsorientering och sån skit:) Sedan sänktes visst ambitionsnivån lite... Och Vänner är bra. Det är inget att skämmas för faktiskt. Hade du däremot gillat Fresh Prince i Bel Air, och inte bara för nostalgichocken, så hade jag blivit suspicious. Och internet, hur slösar man bättre bort tiden?:) Ha det bra!
Problemet med internet är att man måste stirra på en skärm, vilket gör en svettig och huvudvärksaktig om man redan är sjuk. Fresh Prince är ju rätt skönt emellanåt tycker jag nog ändå. Ofta dåligt men stundtals ändå helt okej. Så minns jag det iaf.
Snyggt av dig att vara intellektuell. Att vara intellektuell, snygg och snäll/god är de tre viktigaste egenskaperna hos varje människa tror jag. Och humor förstås.
om man ska hålla på och vara sjuk jämt och ständigt så kan man ju inte få bestämma varje gång man är sjuk, hur skulle det se ut?
Dock tror jag att du fördrev din tid bättre genom att ligga i soffan än att gå i skolan. Jag räknar med att min IQ-kvot sänktes med 10 poäng för varje år jag gick i skolan.
Tack för en bra blogg.
Jag tycker Juan Atkins (Model 500) är mycket bättre än Derrick May. Hans musik känns mycket coolare. Om man nu ska jämföra 80-talsdetroittechno.
joibbigt att vara sjuk sådär mycket.själv är jag aldrig sjuk men så blir det sjukt mycket fritid istället.
Vill bara påpeka för alla att jag inte är sjuk ofta längre, men det skrev jag nog. Men ja, det var väl lite jobbigt då det begav sig, men mest för mamma tror jag som inte kunde jobba när jag var sjuk.
valle:
Skolan gör en sannerligen hjärndöd. Den har tagit död på mer än ett intresse för mig. Sjyst att du gillar bloggen!
inanna:
Jag hoppades på en kommentar från dig, då jag kände på mig att du kunde komma med nåt bra tips. Juan Atkins är ju inte okändast i världen men hela technoscenen är ändå ny för mig. Lyssnade lite på youtube och ja, det är coolt! Sjävklart ska man jämföra 80-talsdetroittechno. Vad ska man annars göra?
motherfakka:
Det är fint att vara bara sådär lite sjuk, så man orkar göra massa saker ändå. Då blir det som fritid.
Läste precis detta medans jag ålsdrades lite. Men jag ska nog gå tillbaka till att bara åldras.
Skicka en kommentar
<< Home