Bloggens sjätte sämsta inlägg
Att skyla över ett stelt, kort och smått pretentiöst inlägg med ett annat av samma sort, eller åtminstone ett som har lika låg kvalitet, är ju inget som jag aktat mig för förut. Visst skriver jag hyfsat bra grejer ibland, men då har det funnits både nåt slags intresse och inspiration bakom. Nu när det gått några veckor sen jag skrev sist borde man ju kunna förvänta sig ett strålande inlägg som med all sin stil, visdom och uppbygglig provokation skulle göra mig till en legend i bloggvärlden. Ack, ni har väntat (om ni öht minns mig, vill säga) alldeles förgäves. Att jag nu sitter här och skriver till er, trots att det är såhär det ligger till:"Det har blivit allt tydligare på sistone. Det jag egentligen vill är att slippa all form av ansvar för allting, ensam ge mig ut på resa, läsa Baudelaire i dåligt upplysta nattågvagnar, ensam gå på La Scala och uppleva konstens stora stunder. Jag gillar människor som är top of the league, förmodligen mer än något annat, men det hindrar inte människor i stort från att vara överskattade. Jag är trött på idioter." - Martin Janzon
..., och således inte borde bry mig om varken bloggen eller er, måste bero på att jag uppenbarligen bryr mig om både bloggen och er. Åtminstone tillräckligt mycket för att skriva just detta meningslösa metainlägg för att ni ska förstå att jag fortfarande lever, och därför kan ni ju om ni vill fortsätta kolla in här ibland och se om jag har nåt att säga. Jag har ändå en lite gullig, och mycket naiv, förhoppning om att jag nångång i framtiden ska ha nåt att säga om nåt igen. Fram till dess, om den dagen så kommer imorgon eller om tusen morgnar, önskar jag och Chris Isaak en riktigt förjävlig - men karaktärsdanande! - höst.
Smetig kärleksmusik kryddad med Lynchstämning är grejen hela dan:
posted by Martin Janzon @ 9/12/2007 06:18:00 em
22 Comments:
Smetig kärleksmusik kryddad med Lynchstämning är grejen VARJE dag...
Sant, sant... Just denna låt var med i Wild at Heart, som ju är en mycket bra film, såklart.
Det är grejen med att bara blogga för sin egen skull (och att i förlängning bara skriva massor med töntiga recensioner) - man slipper bry sig om bloggens eventuella kvalitet och läsa Baudelaire medan man åker nattvagn om det är det man hellre gör. Kanske har man något att skriva om när man kommer tillbaka, kanske är det det sista man skriver. En välskriven men sällan uppdaterad blogg har åtminstone något värde, till skillnad från de flesta andra bloggarna oavsett hur ofta de uppdateras.
Gillar man Lynchiga prylar kanske man gillar Michel Gondry. Han har ju gjort ett par musikvideor, bland andra Foo Fighters - Everlong, Björk - Hyperballad, White Stripes - Fell in love with a girl och ett gäng Daft Punk-låtar. Snygga och ganska surrealistiska, kanske passar herrn. :)
Detta inlägg är i meningslöshetsgrad ungefär på samma nivå som mitt senaste Mondrianinlägg och känslan av att man efter typ en månads uppehåll borde sprudla av idéer, uppfinningsrikedom och kreativitet, men ändå inte gör det, är verkligen hemsk och demoraliserande.
Jag hoppas på att sinnesutvidgande droger och prostitution i Amsterdam kan vara en utväg ur den konstnärliga krisen, men tror snarare att det blir en ingång till något ännu värre.
Ha en bra dag! :)
martin:
Men jag klarar inte riktigt av att bara blogga för min egen skull - en bogg är ju trots allt offentlig. Annars kan man skriva nånannanstans och inte belasta internet med det. Det är helt sant det är mycket bättre med en bra blogg som sällan uppdaterar än nån som bara spottar ur sig saker. Problemet nu är väl att denna blogg börjar bli en blogg som sällan uppdateras och när den gör det är inläggen ändå rätt menlösa. Nå, nästa gång jag skriver ska det vara ambitiöst på nåt sätt. Det är ett löfte.
Ska kolla upp ditt tips, av det du nämner känns det spontant som:
Foo Fighters - nej. Björk o White Stripes - mjo. Daft Punk - ja! En snygg o surrealistisk video kan säkert väga upp även en Foo Fighterslåt iofs.. :)
gabriel:
Sant, jobbig känsla det där.
Att lva ut konstnärsklychan är ju iaf rätt roligt, även om det är rätt patetiskt på nåt sätt. Det där med prostituerade får jag nog lämna över till nån annan dock... Jag är helt enkelt inte tillräckligt dekadent, tror jag.
Hörredu Martin, det här var nog ett av de konstigaste blogginlägg jag har läst.
Ha det bra med Baudelaire, själv råkade jag av misstag ge bort min Baudelaire-samling och har ångrat mig djupt alldeles för länge. Så just nu blir det mest gamla engelsmän som Browning, Yeats och sånt. Så kan det gå.
elin:
Hej du! Konstigt är ju kul iofs. Gamla engelsmän ska icke föraktas, men av den lilla poesi jag läst har jag mest fastnat för Baudelaire och symbolisterna. Hur går det med teatrandet?
Det tråkiga med de gamla egelsmännens poesi är att den passar bäst att läsas av en äldre man med knarrig röst. Det är opraktiskt när man inte har någon sådan man att tillgå.
Teatrandet går, jag jobbar på Nya Teatern och Alléskolan och jagar barn som inte vill sitta still. (Men ekonomiskt går det inte, så det blir väl Stockholm igen.)
Trodde man skulle få se dig där nån gång eftersom de andra jonglerarna praktiskt taget bott där.
Men du är nån annanstans va? Vad är det du pluggar?
Ja, jag var ju ofta på Nya Teatern också så det var i sanning underligt att vi aldrig gick på varandra där. Eller ofta och ofta, det är ju bara under sommaren nu som jag varit hem-hemma. Sen ett år tillbaka pluggar jag kulturvetenskap (litteratur, filosofi, historia och konst) i Linköping. Jag trivs bra med studierna, det är ämnen som intresserar mig mycket. Det blev alltså ingen naturlig fortsättning av naturprogrammet som jag ju läste på gymnasiet, även om det också var kul.
Ekonomiskt går det väl även här sådär, men jag är van att aldrig ha särskilt mycket pengar. Särskilt lite pengar har jag haft rätt ofta dock.
Tycker att ni överdriver hela bloggrejjen lite. Ni sätter ju så himlahög ribba och stor press på hela blogosfären. Beror det inte helt på vad det är man skriver om på bloggen eller framförallt i inlägget? Längd och kvalitet har ingen självklar bindning. I små dagliga ordspråk, som exempel, kan det ligga mycket. Och är det inte någorlunda ironiskt att den sammanlagda textlängden av alla kommentarer är större än själva inlägget som faktiskt handlar om "ingenting".
Lynchstämning var förresten ett dubbeltydigt substantiv... Kan bli en bisarr kombination med "smetig kärleksmusik".
..."naturlig fortsättning av naturprogrammet"... var ett kul och bra uttryck. Jag tänkte den kunde vara användbar på gymnasiet där jag nu står och skriver så jag snor den från dig. Tack, nu kan jag späda på mitt rykte som kvicktänkt besserwisser.
En lemur! Det var trevligt. Är det inte bra att sätta hög ribba på bloggosfären?
Du som går på gymnasiet är förstås fortfrande i en intensiv Oscar Wilde-period, något av prototypen för den kvicktänkta besserwissen.
Det här med att kommentarerna ofta drar iväg trots att inläggen handlar om inte så mycket är lite underligt, men det känns ändå lite kul. Det inger en känsla att det finns något här att diskutera, trots att underlaget för diskussion (mina inlägg) torde vara ganska fattigt.
Jag är ändå lite sugen på att producera en sån där ambitiös lista igen. De inläggen brukar jag ändå bli rätt nöjda med.
Afrikalista!
sunvalley:
Hehe, ja just det... Känner mig lite okunig på området fortfarande, men med en tillräckligt absurd inriktning ska jag väl kunna ta reda på det som behövs och leverera.
Å, kulturvetenskap låter hur kul som helst!!!
Men du, du var på bild i teatertidningen Teaterforum som kom ut härom dagen...
Hej Martin! Du borde uppdatera mer. Det är så tråkigt att titta in här hela tiden och inte hitta något:(
elin:
Japp! Har hört om den bilden. Jag åt vitron (men det syntes inte på bilden) och har därför ett surt ansiktsuttryck. Där ser man.
anna:
Ja, jag borde väl det... Måste finna lite inspiration bara. Sånt kommer ju och går, och kommer förhoppningsvis igen. Ska inte du skriva om Lekmans nya skiva? Kan vara hans bästa hittills.
det där med blogga tar ju tid om man ska göra det bra.
fortsätt skriv. din blogg är jättebra!
tack svartpeppar... din blogg är en ambitiös förebild. det kommer säkerligen inspiration snart, kanske är det tentaperioden nu som gör att tankar och tid finns på anant håll.
Shit vad scary att du känner mig såpass bra att du liksom bara kan namedroppa en artist som jag vid det här laget borde skrivit om. OCH att det stämmer. Men visst har jag väl babblat på om Jens så mycket att den inte är så konstigt... Hur som helst, ja! Klart jag ska skriva om Jens nya. Bättre sent än aldrig så att säga. Den är fruktansvärt fin. Inte hans bästa, men helt klart underbar:) Vilken låt gillar du bäst på skivan?
anna:
Hmm.. Kanske är jag kär i dig är kanske favoriten för tillfället... Men det är framförallt en jämn skiva utan utstickande toppar. De bästa låtarna finns på andra skivor, men som helhet är den nog lika bra som de andra tror jag.
Jo det har du nog rätt i. En mer jämn skiva:) Bästa låten är nog The Opposite Of Halleluja eller Into Eternity. Men sipping on the sweet nectar är också mysig.
Mina högstadie-teaterelever satt och dreglade över din bild, så SÅ sur var den inte. ;-)
Skicka en kommentar
<< Home