Nu blickar vi framåt
Dunka Dunka har genomgått tre stadier, kan man nog säga. Först var den en småtrevlig musikblogg, med uppdatering var fjärde dag; en blogg som smågillades av läsarna, knappt älskad av någon men hatades av ingen. Sedan steppades ambitionerna upp något, den språkliga stilen slipades till och gargantuiska listprojekt sattes igång. Uppdateringsfrekvensen dalade något men läsarna blev något fler till antalet och varje inlägg kändes överlag mer genomarbetat. Endast ett par uppehåll eller svackor fick bloggen genomlida. Men nu, sedan ungefär ett par månader tillbaks, har bloggen blivit mer inåtvänd än någonsin, där jag i princip övergett mitt musikskrivande och bara pratat om mig själv, alternativt saker som tillhör mig, som min blogg eller mina projekt. Mina, inklusive detta, fem senaste inlägg är väl bevis för detta. Det har, med andra ord, blivit en vanlig blogg, jämförbar med"hej o puss åp er kära läsare, särskiljt kalle för han fyller år idag (älskar dig!!½!), idag ska jag fika picknik med min syrra och Ingela, det är min favvomamma och sen har jag gympalektion på eftermiddan men jag har mesn (eller hur at tjag har! men läraren vågar inte fråga för då säger jag ba meh! ska jag bevisa att hag har mens eller? o så blir han röd o så går jag arg därifrån, men på låtsas då alltså jag är ju inte arg vill bara slippa gympan). på kvällen kommer lisa över o vi ska nog spela spel för det älskar hon och jag med förstås, det komemr bli kul för jag är en ganska mycket humoraktig person"
och det kan jag kanske leva med, men ett nytt år står vid dörren och därmed nya utmaningar. (En snabb kommentar till ovanstående stycke: Självklart är det extremsunkigt att härma den typen av bloggare jag härmar där, det var knappt kul för ett år sen ens, men nu ligger det till så att jag faktiskt aldrig gjorde det när det hade funnits en poäng med det och jag ville hemskt gärna prova på det i alla fall en gång. Det måste ni ha förståelse för.) Jag har sett mig omsprungen på flera av mina tidigare paradområden: ambition, musiknörderi, dålig uppdateringstakt. Eventuellt är det endast på det torra putslustighetsberget jag fortfarande står överst och blickar ned. Så, och den här frågan är riktad till alla mina fem regelbundna läsare: Vad vill ni se av Dunka Dunka nästa år? En har redan svarat: mer musikblogg, mindre av långa listor, färre inlägg ingen orkar läsa och mindre narcisissim. Det var ett svar, jag behöver flera. Sedan kommer jag göra mitt bästa för att ta hänsyn till önskningarna, men förmodligen inte lyckas utan ändå skriva vadhelst skit jag har lust med. Men har ni någon chans att påverka, så är det nu.
Att jag ändå kommer vara delaktig i nästa års bästa grej, nämligen judelistan, tröstar givetvis litegrann, men jag är en man som inte nöjer mig med lite, och vill därför att denna bloggs sista skälvande år ska bringa ännu mer ljus och lycka till mina läsare (vilka som vanligt består av godhjärtade artonåriga tjejer samt cyniska, luttrade och avtrubbade medelklassmän, 24+.) Att bloggen näst efter bröstmuskler är en mans viktigaste källa till stolthet torde stå ganska klart vid det här laget.
Jag vill också ta tillfället i akt att önska en god jul och en skojfrisk nyårsafton. Det blir inga årslistor från min sida, åtminstone inga musikårslistor. Sådana finns det redan oändligt många av, även om jag fortfarande inte hittat en enda som inte haft antingen ABN - It is What It is eller Fleet Foxes - Fleet Foxes som etta.
Så, det var det jag ville säga denna gång. Detta kommer förmodligen bli årets sista inlägg, med undatantag av en recension av Beta och verkligheten, nyutkommen bok med kultbloggarens bästa inlägg, och det är ju skönt att den är här, eftersom det mesta producerat av hans hand inte längre går att läsa på internet.
posted by Martin Janzon @ 12/20/2008 02:13:00 em
16 Comments:
En blinkning åt Rabelais...
Gillar ju dina musiklistor men tror inte bloggen blir bra om du tar requests. Blanda och ge, jag kommer att läsa.
gorillan:
Jepp, det finns många ställen att hitta adjektiv ifrån. Är du litteraturstudent? Inga andra läser väl Rabelais?
boggen:
Jag är nog mer nyfiken på vad folk vill ha än att jag kommer lyssna på er/dem. Men man vet aldrig, med mitt blödiga hjärta och sporadiskt dåliga självförtroende.
Vad jag vill ha är längre essäliknande poster, mer epik dock inte nödvändigtvis i listform. Lite som MIN GÄSTBLOGG DÅ, fast gärna bättre, mer utarbetad och med klarare fokus.
När de som en gång gjorde det bäst numera gör det så sällan är det dags för andra att ta över facklan. "Ord och ord i överflöd" har jag för mig att någon i just detta forum kallade metoden, och det är så det ska göras. Det ska ta tid att såväl skrivas som läsas och därtill vara rigoröst detaljerad, på gränsen till maniskt och högmodigt välarbetad. Då kan man åtminstone se på sig med respekt när man knackar in sin bloggadress i webläsaren.
Sen vill jag veta mer om det där "Beta och verkligheten". Vafan har jag missat egentligen?
ward:
Jag har aldrig riktigt vågat mig på den episka diktningen utan hållit mig till en lite torrare krönikestil. Jag är rädd att misslyckas totalt om jag försöker. Am I up to the task? Jag kanske ska ge det ett försök. Inte för att det nödvändigtvis är bättre så, men det är ju alltid kul att testa lite olika grejer. Det enda säkra är att 90- och 00-talslistan måste tänkas ut och publiceras, annars får hela bloggen ses som ett kapitalt misslyckande.
Vad gäller betagrejen hade jag tänkt ge huvudpersonen själv en chans till kommentar, om han hinner hit inom ett par dar eller så. Annars lovar jag att lägga alla korten på bordet själv.
Jag gillar din blogg och beundrar de ambitiösa listorna. Dock finns det så många bloggar om musik. Det är ett problem. Jag tycker du måste hitta din egen nisch, något som ingen annan bloggar om. Ryska verbformer kanske.
Men lyssna för all del inte på mig. Jag vet inte ens vad min egen blogg ska handla om.
Jag tycker att jag haft en hyfsat egen nisch jämfört med andra musikbloggar, den att blanda personligt skitsnack med musik, ungefär. Men nu har den handlat mindre och mindre om musik, vilket ju inte är nåt fel iofs, men det är kul att höra vad folk tycker om saken. Givetvis kommer jag göra som jag vill ändå - det är ju självklart - men ibland undrar man varför folk läser ens blogg, vad i den som är intressant för dem.
Ryska verbformer är jag dålig på tyvärr, annars var det ju ett gott tips. Om jag överger musiken helt men vill fortsätta blogga kommer jag nog starta ny blogg istället. Det kan ju hända, men inte riktigt än.
Jag känner bara att får jag inte se åtminstone del ett av den här omtalade judelistan snart så kommer jag kollapsa mentalt, åtminstone lite.
ward:
Betarecensionen skulle bli ett inlägg "från framtiden" i syfte att sätta press på honom att släppa nåt nångång. Han har ju pratat om det ibland. Men så kom jag på att jag nog inte orkade skriva något sådant utan nöjde mig med detta lilla stycke i slutet av inlägget. Falskt alarm således.
tommy:
Idag har jag färdigställt en text om en jude till i alla fall. Så det går framåt! Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge, som Axl Rose resonerade.
mer musik.
gillade dina ambitiösa 80-tals listor.
Bäste Martin!
Nu när du inte tar requests så gör jag mitt för att hålla i fanan. Musikåret 2008 rankas på min blogg - och jag ser gärna att du kastar lite skit!
http://crippleandthestarfish.blogg.se
Skriv mer om country!
Ska bli!
Nu är det dags att skaka av sig sävligheten från glögg och Janzons frestelse, Martin. Maken till lathet pojk har jag aldrig skådat på denna sida. Inte ett riktigt inlägg sedan november! Men men.. Jag får väl tro att det beror på att någonting stort är i görningen dårå.
Fleet Foxes. Jag fattar inte. Varför måste bra musik vara så tråkig?
ward:
Det enda stora vi kan hoppas på stavas judar, men i ärlighetens namn har jag mest slöat bort juletiden. Precis som väntat alltså. Men dra på trissor om inte ett nytt inlägg kommer dyka upp redan ikväll. Det blir låtsaskunniga pseudoanalyser, precis som vanligt på Dunka Dunka.
sunvalley:
När jag är 38 kommer jag fälla en tår till de fina harmonierna och beröras djupt av Fleet Foxes. Till dess lyssnar jag på Fabolous och hoppas på bättre tider.
Skicka en kommentar
<< Home