Dunka Dunka

Smärtsam konst

Sista sex, sju sidorna i James Joyce's novell De döda. De sista kapitlen i Den allvarsamma leken. Ivans tankar och funderingar i Bröderna Karamazov. Furst Mysjkins öde i Idioten. These Days (helst i Nicoversionen). There is a Light That Never Goes Out. Heroin. Sista halvtimmen i Stroszek - Balladen om Bruno S och Vi som älskade varann så mycket. Smultronstället. De bästa delarna i Dekalogen. De mest gripande Rothkomålningarna.

Några favoritexempel på konst som är så skoningslös och förkrossande att man enligt all logik borde hålla sig borta från det om man vill leva ett harmoniskt liv. Och samtidigt så konstnärligt precis, psykologiskt insiktsfull och/eller känslomässigt kraftfull att man nånstans inte kan bli annat än genuint lycklig över att människor kan skapa något så förunderligt vackert. Såna som du och jag.

Paradoxen med det inspirerande och sköna i förödande konst är något av det finaste jag vet.

posted by Martin Janzon @ 6/11/2011 07:51:00 em