söndag, februari 18, 2007

Kristen musik

Länge har den mest provocerande musiken i Sverige varit den konfessionella kristna musiken. En anledning har nog varit budskapet i sig, folk störs sig på den lätt överlägsna "jag vet vad som är sant" attityden och de klichéartade texterna. Det finns en anledning till, som är klart värre om de nu på allvar vill bli lyssnade på, respekterade och gillade av den breda, sekulariserade musikintresserade massan. Problemet är att musiken allt som oftast är sämre än West Ham, vi snackar alltså riktigt kass.

DN hade idag en intressant artikel om saken. På rubriken och från ingressen kunde man tro att artikeln skulle handla om hur musik med religiös symbolik kommer bli det nya svarta i vår, men mest kom den att försöka reda ut med hjälp av Nicolai Dunger, Irma Schultz och nån snubbe från Isolation Years varför den är illa omtyckt. Att budskapet i kristen musik är överordnande själva musiken är en intressant poäng. En annan åsikt, uttryckt av redaktören för den kristna tidningen Trots Allt, Magnus Sundell, tror jag mycket på. Kristna artister sjunger ofta om hur saker borde vara, inte hur det faktiskt är. Vad vill vi helst höra, vad är intressantast att höra, vad berör oss mest? De blir sällan uppriktiga och genuint personliga. Själv tror jag inte att de vågar skriva sånger om vad de verkligen känner och tycker utan känner sig pressade att få ut ett positivt och/eller viktigt kristet budskap.

Jag lyssnar alltså hellre på hur Too $hort slickar fitta varje dag (jag bara utgår från att han säger att han gör det - och att han faktiskt gör det) än hur en artist upprepar gyllene regeln för oss. Det förra säger i alla fall något om en persons liv (okej, kanske ganska mycket påklistrad yta och attityd där också... men förstör inte min poäng nu), den är därmed rent av personlig. Därmed inte sagt att det är nåt fel med att sjunga om gyllene regeln, armageddon eller att Jesus är god - men gör det bara om du verkligen vill. Var trovärdig. Det måste ju finnas en hel del som faktiskt är det, och som har förmåga att variera budskapet så det inte blir enerverande? Är de bra då?

Inte om musiken är dålig. Och eftersom kristna artister ungefär 15 år efter Napalm Death kommer på att kristendomen nog inte har något emot riktigt hård musik, eller spelar grunge i slutet av nittiotalet som om det vore det coolaste som finns, blir det lätt sunkigt. De är inte up to date helt enkelt. Vi har redan hört det där, välkommen till nutiden. Förmodligen därför att det är farligt med ny konstig musik så hamnar de efter. Var är den kristna getto-techen? Och den är ju inte ens ny. Sen är ju urvalet av kristna musiker mindre än andra, men ändå.

Varför vi i Sverige inte har alls lika svårt för till exempel amerikanska kristna musiker orkar jag inte gå in på, läs dagens DN om ni vill ha ett par teorier.

11 Comments:

At 8:11 fm, Anonymous Anonym said...

Bajs.

 
At 8:06 em, Blogger Anders said...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

 
At 8:08 em, Blogger Anders said...

Vafan, hugga på West Ham sådär. Vad är det för stil. Kom för övrigt att tänka på den där kristna sekten som varnade för band som gjorde en homosexuell. Har för mig att jag nämnt det tidigare.

http://www.lovegodsway.org/GayBands

Watch out!

 
At 9:34 em, Blogger Martin Janzon said...

Någon måste ju hugga på dem. :)

Ja, den där sidan är lite kul. Jag ska noga akta mig för Frank Sinatra, den jäveln hade onda intentioner (tydligen).

 
At 11:45 em, Anonymous sunvalley said...

Synd att inte Kanouté levererade i West Ham. De skulle behövt honom nu. (Jag såg Sevilla igår och Kanouté var grym!)

Den där listan är satir för övrigt. Men det kanske ni visste. :)

 
At 11:54 em, Anonymous sunvalley said...

Martin, du måste se episode 709 av South Park. Cartman skapar ett kristet band för att kunna sälja platinum.

http://allabout-sp.net/?p=season7/709

 
At 9:32 fm, Blogger Martin Janzon said...

Johannes: Jag misstänkte starkt att allt bara var skämt. Ända sen jag såg den första gången. Den var nästan lite väl underlig... Fortfarande ganska kul dock.

Haha, jag kollade nu.

"How many times must we go through this, you're black, you can play bass guitar" :D

 
At 11:07 fm, Blogger Martin Janzon said...

Och för alla som läser kommentarerna här kan jag lägga till att jag i mitt inlägg pratar om "vit", västerländsk pop/rock-musik (som ju utgör rätt stor del av den kommersiella musiken). Mest svensk dessutom. På många ställen, i många genrer och under många tidseror är/var ALL musik i princip religiös, även om den inte handlade om religion, eftersom det är/var så självklart. Eller som Ola Andersson säger i sin blogg om "svart" tidig musik. "Det fanns inte religiös musik. Bara musik".

 
At 3:27 fm, Blogger Manne said...

Menar Ola att all musik är religös? Eller att musik är religion?

Var det inte din familj som kände någon med typ världens största samling av just sån musik som du pratar om?

Skriver jag bara frågor?

 
At 11:21 em, Anonymous Anonym said...

ojoj, gosse. Det har funnits Ghetto-Tech spelad av kristna musiker ett par år i sverige. Grejen är ju bara att de kanske inte presenterar sig som ett "kristet Ghetto-tech"-band. Mycket musik influerad av gud har spelats underground, precis som i en hel del andra självständiga genres, i decennier utan att gemeneman har fått nys om den däremot.
Gud har inspirerat och kommer att inspirera musiker ALLTID, mig med. En sak har du däremot helt rätt i: man kan lukta sig till på ett skivomslag om det är äkta eller fejk...
/Markus

 
At 12:39 fm, Blogger Martin Janzon said...

manne: Jag tror att Ola menar att all musik (under en period, på vissa ställen, typ USA), åtminstone inom flera genrer, var religiös. Om kristendomen är självklar finns det ingen anledning att uttala sig som ett särskilt kristet band. Gud är en självklarhet i deras liv. Därmed inte sagt att musik är religion eller tvärtom.

markus: Synd att den inte lyfts fram i så fall, hade varit kul att höra. Och om dessa artister/grupper inte presenterar sig som kristna eller om det inte märks att de är det räknar jag det nog inte som kristen musik. Kristna som gillar musik brukar gilla band som är dåliga, så dessa band du talar om tydligen är tillräckligt obskyra för att inte ens nå ut till dem, eller så har dessa människor som jag tänker på dålig musiksmak. Det senare är iofs mycket möjligt.

 

Skicka en kommentar

<< Home