90-talets bästa låtar pt III
60. The Field Mice - Canada (1990)
Vad vore en 90-talslista utan Field Mice? En matematiker skulle väl - på säkra sidan som de alltid vill vara - hävda att det vore en 90-talslista utan Field Mice. Jag vill hävda att det vore en lista som saknade något viktigt. Den skulle sakna den där skamlöst blåögda töntigheten och mesigheten, vilket vi förstås under alla omständigheter inte vill. Visst, jag vet, den sortens uttryck var överrepresenterad på min 80-talslista, men den är bland alla gangsters definitivt underrepresenterad här. Field Mice är fortsatt en av de sorgligt underskattade popbanden.
youtubelänk
59. Morrissey - The More You Ignore Me, The Closer I Get (1994)
Allt ni har hört om Morriessy är sant. Bög. Geni. Tönt. Fantastiska texter. Vegetarian = hjälte. Vegetarian = löjlig. Självömkande, anemisk surpuppa. Tidernas störste poppoet. Morrissey solo är inte lika bra som The Smiths. Morrissey är ibland bra solo. Vauxhall and I är hans bästa album. The More You Ignore Me, The Closer I Get är det bästa karln har gjort utan Marr vid sin sida.
youtubelänk
58. Nas - Memory Lane (Sittin' in da Park) (1994)
Du har just blivit myndig. Du har släppt en demo som skapat en hype kring dig. Alla världens hetaste producenter inom genren slåss om att få hjälpa dig med dina låtar. Du kan bara vara en person vid ett specifikt tillfälle i historien: Du är Nas och året är på väg att bli 1994.
Att välja låt från Illmatic är lite som att välja tjej från en FHM-tidning. De håller alla mycket hög klass men är egentligen ganska lika varandra. (Den likgiltighet man ibland kan känna inför dessa modeller känner man dock aldrig för nån låt på Illmatic.) Jag undrar om något album med så många olika producenter har känts så helgjutet. Förmodligen inte.
Memory Lane är en nostalgisk låt komplett med ooohoh-körer och klinkande piano. Producent? DJ Premier, så klart. Rappen finns det inget att säga om. Nas flowar som vanligt vid den här tiden på ett helt makalöst sätt.
youtubelänk
57. Bonnie 'Prince' Billy - Death to Everyone (1999)
Ni som inte gillar gospel för att det är för energiskt dumglatt, ni som inte gillar twee för att det är för sött, ni som inte gillar MTV-pop för att det för glättigt och ytligt: välkommen till Bonnie 'Prince' Billys värld. I See a Darkness heter skivan som Death to Everyone kommer ifrån. Ni hör själva. Inte direkt Pernilla Wahlgren här. Men missförstå inte detta! Det är inget bölande à la tidiga Bright Eyes, nej, det här är stil- och insiktsfullt mörker. Vackert mörker rentav. Ljust mörker? Kanske till och med det.
youtubelänk
56. Happy Mondays - Kinky Afro (1990)
Det dröjde förhållandevis länge innan jag kollade upp Happy Mondays. Bandnamnet fick mig att tänka på Boomtown Rats, vilka jag så här inom parentes sagt fortfarande inte har kollat upp. När jag väl fick höra bandets musik insåg jag att det var rätt bra, och det var uppenbart att droger fortfarande inspirerade till bra musik. För även om musiken inte direkt känns flippad så hörs det lång väg att det här inte är inspelat utan de rätta tillbehören. Se bara på videon nedan. Shaun Ryder, vet han ens vilken värld han befinner sig i?
youtubelänk
55. Heavenly feat. Calvin Johnson - C Is the Heavenly Option (1992)
Om det inte vore för att jag visste att samtliga Beat Happeningfans är klena blekfisar hade jag kanske inte vågat säga det: Det här är den bästa låten Calvin Johnson är inblandad i. Håll utkik för Johnsons ooooooooo-ande när Fletcher sjunger en vers. Borde verkligen inte låta så bra som det gör. Men det gör det förstås. Annars är det inget nytt under solen direkt, allt är genialiskt som vanligt.
youtubelänk
54. Whitney Houston - My Love Is Your Love (1998)
Houstons bästa ballad är en soulpärla värd att lägga i samma mjuka paket som de stora hymnerna av Sam Cooke, Marvin Gaye och Anita Baker. Det är den typ av låt som gör dig svag i kroppen, får dig att med ett fånigt leende och lätt vattniga ögon blicka ut över horisonten, kanske kommer en lätt rysning, möjligen en hulkning, alltihopa fortsätter med att krafterna och energin så sakteliga återvänder, en glädje du inte känt sen mellanstadiediscona.
Låten har dessutom en av de bästa textraderna i musikhistorien, eftersom den är en sådan magisk kärleksförklaring: "If tomorrow is judgment day and I'm standing on the front line, and the Lord asks me what I did with my life... I will say I spent it with you."
youtubelänk
53. Pulp - Common People (1995)
Frågan "Oasis eller Blur?" har förstås med rätta alltid besvarats "Pulp".
youtubelänk
52. Big L - Put It On (1995)
Ska vi prata favoritrappare, med andra ord bortse från kvaliteter som att göra eller välja bra beats, då är i min bok endast Biggie större än Big L. Det finns fyra saker som jag tycker är viktiga när det kommer till att bedöma en rappares kvalitet:
1. Teknisk skicklighet. Precision. Snabbhet vid behov. Förmåga att kunna variera flowet.
2. Personlighet. Utmärker sig rösten? Finns en känslomässig bredd? Kan rösten hjälpa till att uttrycka olika sinnesstämningar eller måste man bara lyssna på orden för att det ska framgå?
3. Textens innehåll. Vad är budskapet, vad vill man säga? Är ämnet sex och våld, säger man nåt intressant eller spännande om saken?
4. Formuleringsförmåga. En rappare kan rappa om nästan vad som helst och det kan bli skitbra om han/hon bara har uttryckt sig på ett tillräckligt skönt, roligt eller smart sätt.
Big L är 5/5 gällande punkt 1. Inget att diskutera. Han är åtminstone 4/5 gällande punkt 2. Punkt 3: Tja, han var ju gangsterrappare, vad fan kräver ni... som sådan uttryckte han flera olika sidor av livet, ni har väl hört Street Struck? Är ni fjolliga så kanske ett medelbetyg, men ska vi bedöma honom utifrån genren han verkar i så 4/5. Även våld är ju en viktig sak att skildra, eller hur? Då var det bara punkt fyra kvar. Här ger jag honom 8/5, och då är jag ändå hård. Put It On är en uppvisning i snyggt rimmande och roliga punchlines. Vad den handlar om? Tja, hur bra han är, typ.
youtubelänk
51. The Magnetic Fields - I Don't Want to Get Over You (1999)
Stephin Merritt sätter här fingret på det paradoxala med så mycket av den romantiska kärleken, på det som gör att vi både älskar och hatar den. Både dras till den och är rädd för den. Han erkänner att han kan ta sömnpiller för att sova bort olyckan såväl som ta prozac för att bli glad, men han vill inte. "I could leave this agony behind which is just what I'd do if I wanted to, but I don't want to get over you, cause I don't want to get over love." Det kanske inte låter som nån förklaring men det är just vad det är: man vill inte komma över någon för man vill känna kärlek och på nåt skruvat plan vill man hellre att den ska vara olycklig än inte alls. "Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan" sjung Håkan Hellström några år senare. Ett liknande uttryck för samma obegripliga, ologiska känsla. Hellström uttrycker saken med desperation, Merritt med nåt som mer liknar resignation, eller i alla fall acceptans. Jag älskar båda.
youtubelänk
50. The Notorious B.I.G. - Big Poppa (1994)
Biggie gillade egentligen västkusten. I Going Back to Cali lovordar han staten utan förbehåll, det är nästan så man tror att han gillar västra sidan bättre än sin egen kust (jag säger nästan: "If I got to choose a coast I got to choose the east. I live out there, so don't go there." Damn vilken bra låt egentligen.), och här ger musiken galet mycket västkustvibbar. Big Poppa är för övrigt nästan lika rolig som den är tung. Att Puffy frågar "varför?" när Biggie säger att han inte ska skjuta sönder stället är skitroligt, jag menar, det är väl en sån grej där man snarare måste motviera varför man skulle göra det, inte varför man inte skulle göra det? Nåja, det var en parentes.
youtubelänk
49. The Haywains - Dusty Springfield (1993)
Egentligen borde nog samtliga fyra Haywainslåtar jag har hört vara med på den här listan. Det är nästan på den nivån. Men är det inte så att ljudet varit för kasst på låten jag hört så har jag tappat bort mp3-an, så när allt kommer till kritan finns det nog bara en låt som jag med gott samvete kan ta med. Det är inte bara det obskyra popbandet Haywains bästa låt, det är en av tweepopens bästa över huvud taget. Jag utmanar alla att först och främst hitta låten, och sedan lyssna på refrängen utan att sjunga med kvinnan (sorry, vet inte vad nån i bandet heter) när hon ohh-ahh-ar. Helt omöjligt. Jag skämtar inte. Det går inte att inte göra ett tafatt försök att sjunga med. Det är så en bra poplåt ska vara.
48. Daniel Johnston - Mind Contorted (1994)
En del av Johnstons musik går knappt att lyssna på eftersom det framgår så tydligt att han är mentalt störd. Vågar man lyssna på det? Blir det fint bara för att han är störd? Det han vinner på är förstås det "nakna", "ärliga" och "avskalade" som Lennart Persson gärna hyllade i musik. Men det får inte gå över den gränsen att det känns som freakshow. Det gör det inte i Mind Contorted. Här är det bara, ehm, naket, ärligt och avskalat. Och mycket mycket vackert. Refrängen med sin text och musik har flera gånger rört mig till tårar.
Finns på spotify, orkar inte kolla upp hur man länkar.
47. Destiny's Child - Jumpin' Jumpin' (1999 - släpptes som singel 2000)
Men vem bryr sig om tårar när man kan dansa? Destiny's Child var 90-talets bästa tjejgrupp och har ett antal bra eller ruggigt bra hittar under bältet. Som hit betraktad är den här låten närmast komplett, kan egentligen inte hitta nåt att klaga på. Bästa moment: 3:15 in i låten, Beyonce kåtar ut att hon inte tänker på sin man ikväll och killen hon pratar med svarar med djupaste basstämma: "Uhu, I ain't worried 'bout my girl, aiight...". Så. sjukt. roligt.
youtubelänk
46. Nas - Halftime (1994)
Det var den här låten som florerade på en demokassett ett par år innan den slutligen hamnade på Illmatic. Det var den här som skapade buzzen vilket fick producenterna att dra öronen åt sig. Utan den här låten hade vi inte fått världens bästa hiphopskiva. Men det är inte för dess betydelse den är listad här utan för att den är magisk. Och den är inte magisk för att den är viktig, utan för att den är magisk.
youtubelänk
45. Teenage Fanclub - Norman 3 (1993)
Om Loveless är överskattad så är Bandwagonesque ett skämt. Verkligen en rakt av knappt medelmåttig skiva, om man ska försöka vara snäll. Det finns en riktigt fin låt, en okej låt och ytterligare ett gäng som jag inte kan hålla mig vaken till ens om jag slår mig i magen och tittar på Scarlett Johansson samtidigt. Tur då att bandets saga inte börjar och slutar med det albumet. Faktum är att TF startade riktigt fint, första låten (Everything Flows) på första albumet är en låt som visar exakt hur Neil Young hade låtit om han spelat pop istället för rock. Nu är inte jag fullständigt inlyssnad på TF - eftersom "mästerverket" Bandwagonesque gav så lite har jag inte riktigt orkat lyssna in mig - men av vad jag hört är det här deras klart bästa låt. Romantisk pop av bästa märke. Synd att de inte lyckades få till den här känslan oftare, då hade de kunnat vara ett makalöst band. Jag tar tacksamt emot tips på bra låtar jag missat av bandet. Misstänker dock att de är ungefär lika överskattade som deras stora influens Big Star, ett band som också har några riktigt bra låtar och ett överflöd tråkiga.
youtubelänk
44. Ice Cube - It Was a Good Day (1993)
Det kan tyckas ironiskt att hårdingen Ice Cube på den här listan representeras med en ballad. Men det är ofta när de hårda taggar ner lite som det blir som finast, och dessutom blir det bara ännu tydligare när Ice Cube rappar om en bra, soft dag att han i vanliga fall lever ett riktigt thug life, fo rilla. Han är nöjd för att han inte ens behövda använda sin AK (-47?) den här dagen. "Plus nobody I know got killed in south central l.a. Today was a good day." Vi har uppenbarligen olika krav på vad som behövs för att göra en dag bra. Ni som läst En Dag i Ivan Denisovitjs Liv kommer känna igen grundidén.
Dessutom skänker beatet en känsla av nostalgi och drömmar mer effektivt än vad din farmor gör.
youtubelänk
43. Jay-Z feat The Notorious B.I.G. - Brooklyn's Finest (1996)
Det är förstås helt bisarrt att den här låten inte är ännu bättre än vad den är. Det är ju två av världens bästa rappare någonsin i toppform och musiken går heller inte att klaga på. Kanske är det det att det känns som en ren uppvisning av Brooklyns kungar, snarare än en ordentlig låt. Typ som en all star-match. Det är liksom, "först kör du en vers, sen jag, sen du, sen jag, sen du, sen har vi visat att vi är bäst. Släng på ett sjyst beat." Det blir inte det bästa jag hört, det blir bara äckligt bra.
youtubelänk
42. Jonathan Richman - I Was Dancing in the Lesbian Bar (1992)
Jag har skrivit om Richman så ofta på min blogg att jag börjar känna mig som en Mojoskribent som tipsar om The Clash. Dessutom har jag skrivit ett stycke om grabben här. Kan ju bara påminna om självklara fakta: älskar ni inte det här älskar jag inte er.
Finns väl egentligen inte så mycket för mig att tillägga, förutom att återigen klargöra att han, möjligen tillsammans med Leonardo da Vinci, är världshistoriens bästa människa.
youtubelänk
41. Black Star - Brown Skin Lady (1998)
Ett av de mest kärleksfulla beatsen i hiphophistorien? Mjukt, vackert, ärligt och värdigt, om nu ett beat kan vara allt det. Jag blir alldeles varm inombords när jag lyssnar på Brown Skin Lady och det är väl meningen också eftersom låten handlar om kärlek och är en hyllning. Black Star kvarstår som en av hiphopens mest underskattade grupper. Visst hyllas de på sina håll, men avfärdas ofta felaktigt som bara en tråkig ryggsäcksgrupp. Antar jag i alla fall, eftersom inga häftiga hiphopskribenter nånsin skriver om dem.
youtubelänk
posted by Martin Janzon @ 10/27/2009 08:12:00 em
64 comments
