Rim och ramsor
Jag är nu tillbaka där jag trivs bäst, i mitt föräldrahem, där jag orakad och fulklädd tänker dåsa bort den här och några dagar till. Resan till Österrike - landet som är mest känt för Hitler, källare och dålig fotboll - får väl sådär slentrianmässigt sägas vara ganska lyckad. Bilen krashade (ingen fara, det gick bara på tio tusen), någon blev sjuk, fan camp liknade mest sovbracker från ett sovjetiskt koncentrationsläger, det regnade alla dagar osv, men Spanienmatchen, som vi hade biljetter till, var i alla fall lite rolig att se. Att svenskarna förlorade i 94:e minuten är sånt man får ta. Spanien är ju ändå ett bra lag. Och Österrikes natur är verkligen fin.Bäst var nog annars upplevelsen av de mysiga och gammelfina delarna av rikemanslandet, där gränderna är smala och husen ser ut lite hur som helst, vlket är rätt charmigt. En ghetto- och negerromantiker som jag kanske inte förväntas falla för sådant, men jag är nästan lika mycket glitterromantiker som gillar överklassig artighet (a.k.a illa dold arrogans), ytliga bekanskaper och vackert porlande champagne. Fick jag bara välja en fest att gå på skulle det bli vilken som helst av de som anordnas i The Great Gatsby. Men det här inlägget ska inte handla om Österrikisk kultur, utan om en helt annan sorts kultur, nämligen fotbollramsor.
En fotbollsramsa ska ha ett klart och tydligt buskap, vara slagkraftig, och, om det är möjligt, ha något med Markoolio att göra. Det är viktigt att fotbollsramsan inte blandas ihop med fotbollslåten. En fotbollslåt är i regel längre, kan innehålla verser, och kan förutom Markoolio även ha något med Dr Alban att göra. Sommarens EM-slutspel håller tyvärr normallåg standard på ramsområdet. Ingen är ens i nästan av samma klass som förra VM-slutspelets Five one, even Heskey scored (England hade före mästerskapen slagit Tyskland med 5-1, och t.o.m Heskey hade satt dit en boll för engelsmännen).
Låt oss ta en titt på sommarens ramsor:
In med bollen i mål
3/6 - Bristen på textmässig variation behöver inte nödvändigtvis vara negativ. Kärnfull, to the point och tydlig. Melodin kommer undan med okej också.
Oh oh oh oh oh oh
1/6 - Melodin är den till Seven Nation Army av The Whte Stripes, eller rättare sagt en kort melodislinga ur låten. Fotbollssupportrar, som inte är kända för sin stora kulturkännedom ens på det populärkulturella området, kan förmodligen inte mer än så av låten och det gör tyvärr det hela närmast outhärdligt. Ingen text heller, så fotbollskopplingen är svår att se. Att de valt en redan uttjatad låt som melodi gör inte saken bättre.
Wie sind rothe, wie sind weiss, und wie liebe Österreich (ungefär så, tyska är inte min kopp)
3/6 - Klassisk fotbollsmelodi och bra tryck, men likt alla andra ramsor lika uttjatad som valfri Timbalandproduktion efter 2006.
Aaaaaaaaaaaaargh
2/6 - Kanske har sin grund i någon rysk folkvisa, vad vet jag. Jag hörde ett par ryssar skrika rakt ut och med näven i luften, så jag förmodar att den kan klassas som fotbollsramsa. Mycket patos och passion, men kan ge associationer till fula vikingamössor och osunt alkoholintag. Fungerar dock helt okej när ryssarna kör den.
Alla heter Boris i Moskva
3/6 - Är möjligtvis lite rolig genom att vara totalt oförståelig: för det första heter inte alla Boris i Moskva, för det andra förstår jag inte vad som vore något att skratta åt om alla gjorde det (Boris är ett ganska hårt namn, med lätt lukt av sprit), och för det tredje vet jag inte riktigt vad det har med fotboll att göra. När poänglösa historier upplevs roliga vet man att man sänkt ribban rätt rejält. Det var trots allt några år sen jag skrattade åt skämt som "En häst träffade en gam och sa: jag hör inte vad du säger, för min mamma åt spaghetti till frukost."
Stå upp, för ditt gul och blå
1/6 - Vad fan har Sverige åstadkommit sen stormaktstiden? "Du tronar på minnen från fornstora dar" heter det med rätta. Visst kan vi vara glada över välfärden och vår höga levnadsstandard, men det är när det kommer till kritan inte särskilt gangsta, och inget som får en att känna stolthet. Tvärtom är det fattiga länder med allsköns elände i ryggen som har medborgare vilka känner stolthet för sitt land. Dessutom spelar Sverige en dålig och tråkig fotboll. Men mest är det nog för att jag helst sitter ner, med hakan i händerna, grymtandes och muttrandes, när jag tittar på utskåpningar av vårt gul och blå. Att stå upp är för motionärer.
Då vi lämnade matchen Spanien - Sverige fick vi sällskap av en full svensk utan tröja och med spända muskler - med andra ord en helt vanlig supporter - som sa följande: "Vi har inte tagit upp den viktigaste frågan än. Det är vilka mäninskor som har halsdukar med Sverige på ena sidan och Spanien på andra. Tror ni att Churchill hade en halsduk med 'Churchill' på ena sidan och 'Mussolini' på andra? Förmodligen inte". Han har en poäng: fotboll är inte det roligaste som finns när det kommer till ren underhållning. Vill man ha roligt kan man titta på när Zlatan värmer upp och sen gå därifrån, raka vägen till Bad Girls. Det är lätt att förstå de som tycker det är roligare att stoppa sedlar innanför strumbyxorna på vackra damer än att i blåsigt regnväder klaga på Olof Mellbergs dåliga uppspel. Däremot är det lätt att förstå det viktiga i Olof Mellbergs dåliga uppspel om man ser det som ett krig i klass med andra världskriget. Det gör inte jag, men kompenserar det med att gilla den vackra fotbollen som sådan istället. Nu när Sverige åkt ut kanske man kan få koncentrera sig på den ifred.
Under min resa nåddes jag av nyheten att den kompetente musikern Esbjörn Svensson avlidit. Detta vill jag uppmärksamma genom att spela en låt av Aaliyah, som ju också dog.
En av 2000-talets bästa r'n'b-låtar, utan tvekan.
posted by Martin Janzon @ 6/20/2008 03:03:00 em
22 comments
